Chinese Contemporary Bible (Traditional)

創世記 21:1-34

以撒出生

1耶和華按著自己說過的話眷顧撒拉,實現給她的應許。 2亞伯拉罕年老的時候,撒拉懷了孕,在上帝指定的日期為他生了一個兒子。 3亞伯拉罕為兒子取名叫以撒4以撒出生後第八天,亞伯拉罕就照著上帝的吩咐為他行了割禮。 5以撒出生時亞伯拉罕已經一百歲。 6撒拉說:「上帝使我歡笑,凡聽見這事的人也必跟我一同歡笑。 7誰曾料到我會為亞伯拉罕哺養孩子呢?我竟然在丈夫年老的時候給他生了兒子。」

夏甲和以實瑪利被逐

8以撒漸漸長大,亞伯拉罕在他斷奶的那天擺設宴席。 9撒拉埃及夏甲亞伯拉罕生的兒子以實瑪利嘲笑以撒10就對亞伯拉罕說:「趕走這婢女和她的兒子,因為這婢女的兒子不可和我的兒子以撒一同承受產業。」 11亞伯拉罕因兒子以實瑪利的事非常煩惱。 12上帝對亞伯拉罕說:「你不要再為這孩子和你的婢女煩惱,只管照撒拉的意思去做,因為以撒生的才可算為你的後代。 13至於那婢女的兒子以實瑪利,我也會使他自成一國,因為他也是你的兒子。」

14第二天,亞伯拉罕清早起來,把食物和一皮袋水放在夏甲肩上,讓她和孩子離開。夏甲別示巴的曠野流浪。 15皮袋的水喝光了,夏甲把兒子留在一叢灌木下, 16自己走到離孩子約一箭之遠的地方,對著孩子坐下,說:「我不忍心看著他死啊!」夏甲坐在那裡放聲大哭起來。 17上帝聽見孩子的哭聲,就差遣天使從天上安慰夏甲說:「夏甲,你怎麼了?不要害怕,上帝已經聽見孩子的哭聲了。 18你去扶他起來,安慰他,我必使他成為大國。」 19上帝使夏甲的眼睛明亮,讓她看見一口水井,她就上前把皮袋裝滿水拿給兒子喝。 20在上帝的看顧下,孩子在曠野漸漸長大,成為一個射箭能手。 21他住在巴蘭曠野,他母親為他娶了一個埃及女子。

亞伯拉罕與亞比米勒立約

22有一次,亞比米勒和他的將領非各亞伯拉罕說:「你做的一切都有上帝保佑。 23現在請你在這裡當著上帝的面向我起誓,你不會欺騙我和我的子孫後代。我怎樣善待你,請你也同樣善待我以及你所寄居之地的百姓。」 24亞伯拉罕說:「我願起誓。」

25由於亞比米勒的僕人霸佔了一口水井,亞伯拉罕就指責亞比米勒26亞比米勒說:「我不知道是誰做的,你以前沒有告訴我,我今天才聽說這事。」 27亞伯拉罕把牛羊送給亞比米勒,他們二人立了約。 28亞伯拉罕又從羊群中分出七隻母羊羔。 29亞比米勒亞伯拉罕:「你分出七隻母羊羔是什麼意思?」 30亞伯拉罕回答說:「你要從我手中接受這七隻母羊羔,表示你承認這口井是我挖的。」 31所以,那地方被稱為別示巴21·31 別示巴」意思是「盟誓之井」。,因為他們二人在那裡起了誓。

32他們立約以後,亞比米勒和他的將領非各便回非利士去了。 33亞伯拉罕別示巴栽了一棵紅柳,又在那裡呼求耶和華——永恆上帝的名。 34亞伯拉罕非利士住了很長時間。

Swedish Contemporary Bible

1 Moseboken 21:1-34

Isak föds

1Sedan var Herren god mot Sara och gjorde vad han lovat. 2Sara blev med barn och födde en son åt den åldrige Abraham precis vid den tid som Gud hade sagt. 3Abraham gav sonen Sara födde åt honom namnet Isak21:3 Se not till 17:19.. 4Åtta dagar efter födelsen omskar Abraham honom, som Gud hade befallt. 5Abraham var 100 år gammal när hans son Isak föddes.

6Sara sa: ”Gud har fått mig att skratta! Alla som hör detta kommer att skratta med mig. 7Vem kunde ha talat om för Abraham att Sara skulle komma att amma barn? Ändå har jag fött en son åt honom på hans ålderdom.”

Hagar och Ismael drivs ut i öknen

8Barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest. 9Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, hånskrattade21:9 Se Gal 4:29. Eller: Hagar, lekte., 10sa hon till Abraham: ”Driv bort denna slavinna och hennes son! Slavinnans son ska inte få dela arvet tillsammans med min son Isak.”

11Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son. 12Men Gud sa till Abraham: ”Var inte så bekymrad över detta med Ismael och slavkvinnan. Gör som Sara säger, för det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar. 13Men av slavkvinnans son ska jag också göra ett folk, eftersom även han är din.”

14Abraham gick därför upp tidigt följande morgon. Han gjorde i ordning mat och en lädersäck med vatten som han lyfte upp på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son. Utan mål vandrade hon så ut i Beer Shevas öken. 15När vattnet tog slut, lämnade hon barnet under en buske 16och gick bort och satte sig en bit därifrån, på ett pilskotts avstånd. ”Jag kan inte se honom dö”, sa hon och brast ut i våldsam gråt21:16 Både den aktuella satsen och framför allt sammanhanget (se v. 17) tillåter också översättningen att det var pojken som brast i gråt. Situationen talar för att båda två grät..

17Då hörde Gud pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: ”Hagar, hur är det med dig? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger. 18Gå, hjälp upp pojken och ta väl hand om honom, för jag ska göra honom till ett stort folk.”

19Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i säcken och gav den till pojken så att han fick dricka. 20Och Gud var med pojken, som växte upp i öknen och blev tränad i bågskytte. 21Han levde i Paranöknen. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.

En viktig källa

22Vid den tiden kom kung Avimelek och befälhavaren för hans här, en man som hette Pikol, och sa till Abraham: ”Gud är med dig i allt vad du gör. 23Svär vid Gud att du inte ska bedra mig eller min son eller mina efterkommande, och att du ska vara vänligt inställd mot mig och landet där du bor, på samma sätt som jag har varit mot dig!” 24Abraham svarade: ”Det svär jag på.” 25Sedan klagade Abraham för kungen över en brunn, som kungens tjänare tagit över. 26”Jag har ingen aning om vem som är ansvarig. Varför talade du inte om detta för mig förut?” sa kungen. ”Detta är första gången jag hör talas om detta.”

27Då gav Abraham kungen får och oxar, och de ingick förbund med varandra. 28Men när Abraham tog sju lamm och ställde dem åt sidan, 29frågade Avimelek Abraham: ”Varför gör du så, ställer sju lamm åt sidan?” 30Abraham svarade: ”Dessa sju lamm ska du ta emot av mig som en bekräftelse på att denna brunn är grävd av mig.” 31Från den tiden kallas brunnen Beer Sheva21:31 Namnet är en anspelning på de hebreiska orden för ed och sju; beer betyder brunn. eftersom det var där de svor en ed. 32Så slöt de ett förbund i Beer Sheva. Sedan reste kung Avimelek och Pikol, befälhavaren för hans här, hem till filistéernas land igen. 33Abraham planterade ett tamariskträd i Beer Sheva och åkallade där Herren, den evige Guden. 34Därefter bodde Abraham i filistéernas land under en lång tid.