马可福音 6 – CCB & NUB

Chinese Contemporary Bible (Simplified)

马可福音 6:1-56

拿撒勒人厌弃耶稣

1耶稣带着门徒离开那地方,回到自己的家乡。 2到了安息日,祂开始在会堂里教导人,众人听了都很惊奇,说:“这个人从哪里学来这些本领?祂怎么会有这种智慧?祂怎么能行这样的神迹? 3这不是那个木匠吗?祂不是玛丽亚的儿子吗?祂不是雅各约西犹大西门的大哥吗?祂的妹妹们不也住在我们这里吗?”他们就对祂很反感。

4耶稣对他们说:“先知到处受人尊敬,只有在本乡、本族、本家例外。” 5耶稣不能在那里行任何神迹,只把手按在几个病人身上,医治了他们。 6他们的不信令耶稣诧异,于是祂就去周围的村庄教导人。

差遣十二使徒

7耶稣召集了十二个使徒,差遣他们两个两个地出去,赐给他们制服污鬼的权柄, 8又吩咐他们除了手杖之外,不用带食物和背囊,腰包里也不要带钱, 9只穿一双鞋子和一套衣服就够了。 10祂说:“你们无论到哪里,就住在那些接待你们的人家里,一直住到离开。 11如果某地方的人不接待你们,不听你们传的道,你们在离开之前要跺掉脚上的尘土,作为对他们的警告!”

12使徒便出去传道,劝人悔改, 13赶出许多鬼,为许多病人抹油,治好他们。

施洗者约翰遇害

14耶稣声名远播,希律王也听说了祂的事。有人说:“施洗者约翰从死里复活了,所以能够行这些神迹。”

15也有人说:“祂是先知以利亚。”

还有人说:“祂是个先知,跟古代的一位先知相似。”

16希律听到这些议论,就说:“祂一定是被我斩了头的约翰从死里复活了。” 17原来希律娶了他兄弟腓力的妻子希罗底,并为她的缘故而派人逮捕了约翰,把他关押在监牢里。 18因为约翰屡次对希律说:“你娶弟弟的妻子不合法。”

19希罗底约翰怀恨在心,想要杀掉他,只是不能得逞。 20因为希律知道约翰是个公义圣洁的人,所以敬畏他,并对他加以保护。尽管约翰所讲的道理令他困惑不安,他仍然喜欢听。

21机会终于来了。希律在自己的生日那天设宴招待文武百官和加利利的显要。 22希罗底的女儿进来跳舞,甚得希律和客人的欢心。王对她说:“你想要什么,只管说。” 23王还对她起誓说:“无论你要什么,哪怕是我的半壁江山,我都会给你。”

24她便出去问她母亲:“我应该要什么呢?”

她母亲说:“要施洗者约翰的头!”

25她马上回去对王说:“愿王立刻把施洗者约翰的头放在盘子里送给我。”

26王听了这个请求,感到十分为难,但因为在众宾客面前起了誓,就不好拒绝。 27他立刻命令卫兵进监牢砍了约翰的头, 28放在盘子里送给这女子,她又转送给她母亲。 29约翰的门徒听到这个消息,就来把约翰的尸体领回去,安葬在坟墓里。

耶稣使五千人吃饱

30使徒们聚集在耶稣身边,向祂报告事工和传道的经过。 31耶稣对他们说:“你们私下跟我到僻静的地方去歇一会儿吧。”因为当时来来往往找他们的人实在太多,他们连吃饭的时间都没有。

32他们乘船悄悄地到了一处僻静的地方。 33可是有许多人看见他们离开,认出了他们,便从各城镇步行赶往那里,比他们先到达。 34耶稣一下船,看见这一大群人好像没有牧人的羊,心里怜悯他们,于是教导了他们许多道理。

35天色晚了,门徒过来对耶稣说:“时候已经不早了,这里又是荒郊野外, 36请遣散众人,好让他们到周围的村庄去自己买些吃的。”

37耶稣说:“你们给他们吃的吧。”

门徒说:“我们哪来这么多钱买东西给他们吃啊?”

38耶稣说:“看看你们有多少饼。”

他们察看后,说:“有五个饼和两条鱼。”

39耶稣吩咐门徒叫大家分组坐在草地上。 40于是众人坐下,有的五十人一组,有的一百人一组。 41耶稣拿起那五个饼、两条鱼,举目望着天祝谢后,掰开递给门徒,让他们分给众人。祂又照样把那两条鱼分给众人。 42大家都吃了,并且吃饱了。 43门徒把剩下的碎饼、碎鱼收拾起来,装满了十二个篮子。 44当时吃饼的男人有五千。

耶稣在湖面上行走

45随后,耶稣催门徒上船,叫他们先渡到湖对岸的伯赛大,祂则遣散众人。 46祂辞别了众人后,就上山去祷告。 47到了晚上,门徒的船在湖中心,耶稣独自留在岸上。 48大约凌晨三点钟,祂看见门徒在逆风中摇橹,非常吃力,就从水面上朝门徒走去,想要从他们旁边经过。 49门徒看见有人在湖面上走,以为是幽灵,吓得惊叫起来。 50全船的人看见祂,都吓坏了,耶稣立刻对他们说:“放心吧,是我,不要怕!”

51耶稣上了船,来到他们那里,风便停了。门徒心里十分惊奇, 52因为他们仍然不明白耶稣分饼那件事的意义,心里还是愚顽。 53他们渡到湖对岸,来到革尼撒勒,在那里靠岸, 54刚一下船,众人立刻认出了耶稣。 55他们跑遍那一带地方,用垫子把生病的人抬来,听到耶稣在哪里,就把病人抬到哪里。 56耶稣不论到哪一个城市、乡镇和村庄,人们总是把病人抬到街市上,求耶稣让他们摸一摸祂衣裳的穗边,所有摸过的病人都好了。

Swedish Contemporary Bible

Markus 6:1-56

Människorna i Nasaret vägrar att tro

(Matt 13:54-58; Luk 4:16-30)

1Sedan lämnade Jesus platsen, och han kom till sin hemstad tillsammans med sina lärjungar. 2När det blev sabbat undervisade han i synagogan, och många som hörde honom blev förvånade och sa: ”Varifrån har han fått detta? Varifrån har han fått denna visdom, och att han kan göra sådana under med sina händer? 3Det är ju bara snickaren, Marias son, bror till Jakob, Joses, Judas och Simon, och hans systrar bor också här hos oss.” Och så retade de sig på honom.

4Då sa Jesus till dem: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.” 5Så kunde han inte göra några under där, förutom att han botade några få sjuka genom att lägga händerna på dem. 6Han förvånade sig över deras otro.

Jesus sänder ut sina tolv lärjungar

(Matt 10:1; 10:9-14; Luk 9:1-6)

Sedan vandrade Jesus runt i byarna och undervisade. 7Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över orena andar. 8Han sa åt dem att inte ta med sig något annat på vägen än en vandringsstav, ingen mat, ingen väska och inga pengar i bältet. 9Sandaler skulle de ha, och bara en skjorta.

10”När ni kommer in i ett hus, stanna då där tills ni fortsätter därifrån. 11Men om man på en plats inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå bara därifrån och skaka platsens damm av era fötter, och det får då vittna mot dem.”

12Så gick de iväg och förkunnade att folk skulle vända om. 13Och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja6:13 Olivolja var en välkänd medicin på den här tiden. Men här användes oljan antagligen som en symbol för att Gud skulle bota den sjuke. och botade dem.

Johannes döparens död

(Matt 14:1-12; Luk 9:7-9)

14Snart fick också kung Herodes höra talas om Jesus, eftersom ryktet om Jesus spreds överallt. Folk sa: ”Det är Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.” 15Men en del sa: ”Han är Elia6:15 Jfr 2 Kung 2:1-11..” Andra sa: ”Han är en profet, precis som profeterna förr i tiden.”

16”Nej”, sa Herodes, när han hörde det, ”det är Johannes, han som jag lät halshugga. Han har uppstått.”

17Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru, som Herodes hade gift sig med. 18Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru.” 19Därför hatade Herodias honom och ville döda honom, men kunde inte. 20Herodes hade innerst inne respekt för Johannes och ville skydda honom, för han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man. När han lyssnade på Johannes kände han sig osäker, men ändå lyssnade han gärna på honom.

21Till slut kom i alla fall Herodias chans. Herodes firade sin födelsedag och ställde till med en fest för hovfolket, officerarna och de förnämsta männen i Galileen. 22Medan festen pågick kom Herodias dotter in och dansade.

Herodes och hans gäster blev mycket förtjusta, och kungen sa till flickan: ”Be mig om vad du vill, och jag ska ge det till dig.” 23Sedan svor han inför gästerna och upprepade: ”Ja, vad du än ber mig om ska du få, om det så är hälften av mitt rike.”

24Hon gick då ut och frågade sin mor vad hon skulle be om. Och hon svarade: ”Be om Johannes döparens huvud!”

25Flickan skyndade genast tillbaka till kungen och sa till honom: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat, nu genast!”

26Kungen blev mycket ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, lät han henne få som hon ville. 27Han gav därför order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes huvud. Mannen gick iväg till fängelset och halshögg Johannes 28och kom tillbaka med hans huvud på ett fat. Han gav det sedan till flickan, som i sin tur bar det till sin mor. 29Men när Johannes lärjungar hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och lade den i en grav.

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Matt 14:13-21; Luk 9:10-17; Joh 6:1-13)

30Apostlarna samlades nu hos Jesus och rapporterade allt de hade gjort och undervisat om. 31Men eftersom det var så mycket folk som kom och gick att de inte ens fick tid att äta, sa Jesus: ”Kom så drar vi oss undan till en öde plats där ni kan vila er lite.” 32Och så åkte de iväg i en båt till en öde plats för att vara för sig själva.

33Men många såg att de åkte iväg och skyndade dit till fots från alla städer och mötte dem när de kom dit. 34Och när Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Då undervisade han dem länge.

35Fram emot kvällen kom hans lärjungar till honom och sa: ”Det här är ödemark, och det är redan sent. 36Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa sig mat, så att de har något att äta.”

37Men Jesus sa: ”Ge dem mat, ni själva!”

”Hur då?” frågade hans lärjungar. ”Det skulle ju kosta tvåhundra denarer6:37 En denar motsvarade en dagslön. att köpa mat till allihop.”

38”Hur mycket mat har ni?” frågade han. ”Gå och ta reda på det.”

När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar. 39Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i grupper där det fanns grönt gräs. 40De satte sig i grupper på hundra eller femtio personer.

41Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav lärjungarna, för att de skulle ge det vidare till folket. Han delade också de två fiskarna så att alla fick. 42Alla åt och blev mätta, 43och efteråt samlade man upp tolv fulla korgar med bröd och fisk. 44Det var 5 000 män som hade ätit.

Jesus går på vattnet

(Matt 14:22-33; Joh 6:16-21)

45Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket kom därifrån. 46Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be.

47När det blev kväll var båten mitt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land, 48såg hur de slet vid årorna eftersom de hade motvind.

Strax innan det började ljusna kom Jesus till sina lärjungar, gående mot dem på vattnet, och skulle gå förbi dem. 49Men när de såg honom gå på vattnet skrek de till av rädsla, för de trodde det var ett spöke. 50Alla såg de honom och blev förskräckta.

Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.” 51Sedan steg han i båten till dem, och i samma stund lade sig vinden.

De var alldeles häpna. 52De hade ännu inte fattat det där med bröden heller. Deras hjärtan var förstockade.

Jesus botar alla som rör vid honom

(Matt 14:34-36)

53När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, där de gick i land. 54Och så snart de steg ur båten kände människorna igen Jesus. 55De sprang runt i hela området och började bära fram sjuka på deras bäddar till de platser där de hörde att han befann sig. 56Överallt dit han kom, i städer och byar och på gårdar, bar man ut de sjuka i det fria och bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.