凶狠的佃户
1耶稣用比喻对他们说：“有人开辟了一个葡萄园，在四周筑起篱笆，又在园中挖了一个榨酒池，建了一座瞭望台，然后把葡萄园租给佃户，就出远门了。
2“到葡萄成熟时，园主派一个奴仆去收取他该得的一份。 3那些佃户却捉住那个奴仆，打了他一顿，使他空手而归。
4“园主又差另一个奴仆去。这一次，佃户不但侮辱他，还把他打得头破血流。 5园主再派一个奴仆前往，他们却把他杀掉了。园主后来派去的人不是挨打，就是被杀。 6最后只剩下园主的爱子，园主就派他去，以为那些佃户会尊重他的儿子。 7这班佃户却彼此商量说，‘这个就是园主的继承人。来吧！我们杀掉他，产业就归我们了。’
8“于是他们抓住他，杀了他，把他抛到葡萄园外。 9那么，园主会采取什么行动呢？他必定会来杀掉这些佃户，把葡萄园转给别人。 10圣经上说，
“‘工匠丢弃的石头已成了房角石。
11这是主的作为，
在我们看来奇妙莫测。’
你们没有读过这经文吗？”
12他们听出这比喻是针对他们说的，就想逮捕耶稣，但又害怕百姓，只好先离开了。
纳税给凯撒的问题
13后来，他们派了几个法利赛人和希律党人到耶稣那里，企图利用祂所说的话设计陷害祂。
14他们上前对耶稣说：“老师，我们知道你诚实无伪，不看人的情面，因为你不以貌取人，而是按真理传上帝的道。那么，向凯撒纳税对不对呢？ 15我们该不该纳呢？”耶稣看破他们的阴谋，就说：“你们为什么试探我呢？拿一个银币来给我看。”
16他们就拿来一个银币，耶稣问他们：“上面刻的是谁的像和名号？”
他们说：“凯撒的。”
17耶稣说：“属于凯撒的东西应该给凯撒，属于上帝的东西应该给上帝。”
他们听了这话，都很惊奇。
论复活
18撒都该人向来不相信有复活的事，他们来问耶稣： 19“老师，摩西为我们写下律例，如果一个人死了，遗下妻子，又没有儿女，他的兄弟就当娶嫂嫂，替哥哥传宗接代。 20有弟兄七人，老大结了婚，没有孩子就死了。 21二弟把大嫂娶过来，也没有生孩子就死了，三弟也是一样， 22七个人都没有留下孩子。最后，那女人也死了。 23那么，到复活的时候，她将是谁的妻子呢？因为七个人都娶过她。”
24耶稣说：“你们弄错了，因为你们不明白圣经，也不知道上帝的能力。 25死人复活之后，将不娶也不嫁，就像天上的天使一样。 26关于死人复活的事，你们没有读过摩西书有关火中荆棘的记载吗？上帝对摩西说，‘我是亚伯拉罕的上帝，以撒的上帝，雅各的上帝。’ 27上帝不是死人的上帝，而是活人的上帝。你们大错了！”
最大的诫命
28有一位律法教师听到他们的辩论，觉得耶稣的回答很精彩，就走过去问道：“诫命中哪一条最重要呢？”
29耶稣回答道：“最重要的诫命是，‘听啊，以色列！主——我们的上帝是独一的主。 30你要全心、全情、全意、全力爱主——你的上帝’； 31其次就是‘要爱邻如己’。再也没有任何诫命比这两条更重要了。”
32那位律法教师说：“老师，你说的对，上帝只有一位，除祂以外，别无他神。 33我们要全心、全意、全力爱祂，又要爱邻如己。这样做比献什么祭都好。”
34耶稣见他答得很有智慧，就告诉他：“你离上帝的国不远了。”此后，没人再敢问耶稣问题了。
基督的身份
35耶稣在圣殿里教导的时候，问道：“律法教师为什么说基督是大卫的后裔呢？ 36大卫自己曾经受圣灵的感动，说，
“‘主对我主说，
你坐在我的右边，
等我使你的仇敌伏在你脚下。’
37既然大卫自己称基督为主，基督又怎能是大卫的后裔呢？”百姓听得津津有味。 38耶稣又教导他们，说：“你们要提防律法教师，他们爱穿着长袍招摇过市，喜欢人们在大街上问候他们， 39又喜欢会堂里的上座和宴席中的首位。 40他们侵吞寡妇的财产，还假意做冗长的祷告。这种人必受到更严厉的惩罚。”
穷寡妇的奉献
41然后，耶稣走到圣殿的奉献箱对面坐下，看大家怎样奉献。很多财主奉献了大量的钱。 42后来一个穷寡妇来了，投进了相当于一文钱的两个小铜钱。 43耶稣叫门徒来，说：“我实在告诉你们，这位穷寡妇比其他人奉献的都多， 44因为他们不过奉献了自己剩余的，但这穷寡妇却奉献了她赖以为生的。”
Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
(Matt 21:33-46; Luk 20:9-19)
1Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. 2När det blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta en del av vingårdens skörd. 3Men de tog fast tjänaren, misshandlade honom och skickade honom tillbaka tomhänt.
4Ägaren sände då en annan av sina tjänare, men de slog honom i huvudet och förolämpade honom. 5Nästa tjänare som han sände dödade de. Han sände flera andra, men en del misshandlade de, andra slog de ihjäl. 6Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens egen älskade son. Honom sände han iväg som den siste, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’
7Men lantbrukarna sa till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ 8Så tog de fast sonen och dödade honom och slängde kroppen utanför vingården.
9Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han kommer själv dit och dödar lantbrukarna och ger sedan vingården till andra. 10Har ni inte läst det här stället i Skriften:
’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.
11Detta är Herrens verk
och förunderligt i våra ögon.’ ”12:11 Se Ps 118:22-23. Jesus förklarar här att profetiorna om Messias handlar om honom.
12De ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i liknelsen, men de var rädda för folket. Därför lämnade de honom och gick därifrån.
Ska man betala skatt till kejsaren?
(Matt 22:15-22; Luk 20:20-26)
13De skickade nu några fariseer och anhängare till Herodes12:13 Se not till 3:6. för att lura Jesus att säga något som de kunde sätta dit honom för. 14Och de kom och sa till honom: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du låter dig inte påverkas av människor och ser inte till personen, utan lär oss i sanning Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”
15Men Jesus förstod att de hycklade och sa: ”Varför försöker ni sätta mig på prov? Ta hit en denar så får jag titta på den.” 16Då gav de honom ett mynt, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?”
”Kejsarens”, svarade de.
17”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.” Och de blev förvånade över hans svar.
Ska de döda uppstå?
(Matt 22:23-33; Luk 20:27-40)
18Sedan kom några saddukeer12:18 Se not till Matt 3:7. till Jesus. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de:
19”Mästare, Mose skrev att om en man dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.12:19 Se 5 Mos 25:5-6; arvtagare syftar på en förstfödd son som skulle ärva den avlidne. 20Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig, men dog utan att lämna några barn efter sig. 21Därför gifte sig bror nummer två med änkan, men dog utan att lämna några barn efter sig, likadant den tredje 22och alla sju; inga lämnade efter sig några barn. Sedan dog också kvinnan. 23När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”
24Jesus svarade: ”Är det inte därför ni tar så fel eftersom ni förstår varken Skriften eller Guds kraft? 25När de döda uppstår ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen.
26Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Moseböckerna om törnbusken, där Gud säger till Mose: ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’12:26 Se 2 Mos 3:6. 27Gud är inte en gud för döda, utan för levande.12:27 Gud talar om Abraham, Isak och Jakob som levande, trots att de varit döda i hundratals år. Ni tar fullständigt fel.”
Vilket bud är viktigast?
(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)
28En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”
29Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. 30Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’12:30 Se 5 Mos 6:4-5.
31Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’12:31 Se 3 Mos 19:18. Inget bud är viktigare än dessa.”
32Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. 33Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”
34När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Är Messias ättling till David?
(Matt 22:41-46; Luk 20:41-44)
35När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:
”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son? 36David har ju själv sagt, ledd av Anden:
’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’12:36 Se Ps 110:1.
37David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?”
Folkskarorna lyssnade gärna till honom.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
(Matt 23:1-7; Luk 11:43-46; 20:45-47)
38Han fortsatte sin undervisning:
”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen, 39ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 40De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”
En fattig änka ger allt hon har
(Luk 21:1-4)
41Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor. 42Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.
43Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra, 44för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”
