第 109 篇
患难中的苦诉
大卫的诗歌，交给乐长。
1我所赞美的上帝啊，
求你不要沉默不语。
2因为邪恶和诡诈的人开口攻击我，
用谎言毁谤我。
3他们恶言恶语地围着我，
无缘无故地攻击我。
4我爱他们，他们却控告我，
但我为他们祷告。
5他们对我以恶报善，
以恨报爱。
6求你差恶人攻击我的仇敌，
派人站在他右边控告他。
7当他受审时，
愿他被判为有罪，
他的祷告也算为罪过。
8愿他的年日短少，
愿别人取代他的职位。
9愿他的孩子失去父亲，
妻子成为寡妇。
10愿他的孩子流浪行乞，
被赶出自己破败的家。
11愿债主夺取他所有的财产，
陌生人抢走他的劳动成果。
12愿无人向他施恩，
无人同情他的孤儿。
13愿他断子绝孙，
他的姓氏传不到下一代。
14愿耶和华记住他祖辈的罪恶，
不除去他母亲的罪过。
15愿耶和华永不忘记他的罪恶，
把他从世上铲除。
16因为他毫无仁慈，
迫害困苦、贫穷和伤心的人，
置他们于死地。
17他喜欢咒诅人，
愿咒诅临到他；
他不喜欢祝福人，
愿祝福远离他。
18他咒诅成性，
愿咒诅如水侵入他的身体，
如油浸透他的骨头。
19愿咒诅不离其身，
如同身上的衣服和腰间的带子。
20愿耶和华这样报应那些诬告我，
以恶言攻击我的人。
21主耶和华啊，
求你因自己的名恩待我，
因你的美善和慈爱拯救我。
22因为我贫穷困苦，
内心饱受创伤。
23我像黄昏的日影一样消逝，
如蝗虫一般被抖落。
24禁食使我双腿发软，
瘦骨嶙峋。
25仇敌都嘲笑我，
他们看见我就连连摇头。
26我的上帝耶和华啊，
求你帮助我，施慈爱拯救我，
27让他们都看见这是你耶和华的作为。
28任凭他们咒诅吧，
你必赐福给我。
攻击我的人必蒙羞，
你的仆人必欢喜。
29愿诬告我的人满面羞辱，
无地自容。
30我要竭力颂扬耶和华，
在众人面前赞美祂。
31因为祂保护贫穷的人，
拯救他们脱离置他们于死地的人。
Psalm 109
Gud, var inte tyst
1För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud, var inte tyst!
2Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.
De ljuger och talar illa om mig.
3De omger mig med hatfulla ord
och attackerar mig utan orsak.
4De bemöter min kärlek med anklagelser,
men jag ber.
5De betalar tillbaka gott med ont
och min kärlek med hat.
6Utse en gudlös anklagare109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare. mot honom
och ställ honom på hans högra sida.
7Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.
Till och med hans bön ska räknas som synd.
8Låt hans liv bli kort,
och låt en annan ta hans tjänst.
9Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,
fördrivna från sina hem i ruiner.
11Låt fordringsägarna överta all hans egendom
och främlingarna allt han har förtjänat.
12Ingen ska visa nåd mot honom,
och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.
13Låt hans efterkommande utrotas
och deras namn utplånas av nästa generation.
14Herren ska komma ihåg hans fäders ondska
och inte utplåna hans mors synd.
15Låt dem alltid vara inför Herren
och utplåna deras minne från jorden,
16eftersom han inte ville visa nåd
utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade
för att döda dem.
17Han älskade att förbanna,
och förbannelsen träffade honom själv.
Han ville inte välsigna,
och så förblir välsignelsen långt borta från honom.
18Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,
den gick in i hans inre som vatten
och som olja in i hans skelett.
19Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig
och som ett bälte han för alltid spänner om sig.
20Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,
deras, som talar ont mot mig.
21Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,
och befria mig i din kärlek och godhet.
22Jag är fattig och hjälplös
och sårad i mitt innersta.
23Jag försvinner som en skugga om kvällen
jag skakas av som en gräshoppa.
24Mina knän är svaga av fasta,
och jag är bara skinn och ben.
25Jag har blivit till åtlöje för dem,
och när de ser mig skakar de på huvudet.
26Hjälp mig, Herre, min Gud!
Rädda mig i din nåd.
27Låt dem inse att det är du som handlar,
att du, Herre, har gjort detta.
28De kan förbanna, men du välsignar.
När de anfaller ska de komma på skam,
men din tjänare gläder sig.
29Låt mina anklagare kläs i vanära
och svepas i skam som i en klädnad.
30Jag vill storligen prisa Herren,
jag vill lovprisa honom i den stora skaran.
31Han står på den fattiges sida
för att rädda honom från dem som dömer honom.
