耶利米警告犹大人勿去埃及
1加利亚的儿子约哈难、何沙雅的儿子耶撒尼亚和其他将领及各阶层的民众前来， 2对耶利米先知说：“求你答应我们的恳求，为我们这些余民向我们的上帝耶和华祈求。你也看见了，我们本来人数众多，现在却寥寥无几。 3愿你的上帝耶和华指示我们该去哪里，该做什么。” 4耶利米先知说：“好。我必照你们说的向你们的上帝耶和华祈求，并把祂的话毫不隐瞒地告诉你们。” 5他们说：“倘若我们不照你的上帝耶和华说的去做，愿诚实可靠的耶和华作证指控我们！ 6不论我们的上帝耶和华说什么，我们都愿意听从。我们若听祂的话，就必亨通。”
7十天之后，耶和华的话传给了耶利米。 8耶利米便召集加利亚的儿子约哈难和众将领及各阶层的民众， 9对他们说：“你们让我向以色列的上帝耶和华祈求，耶和华这样说， 10‘如果你们留在这地方，我必扶持你们，决不毁灭你们；我必栽培你们，决不铲除你们。因为我为降在你们身上的灾祸而难过。 11不要惧怕巴比伦王，不要怕他，因为我必与你们同在，拯救你们脱离他的权势。这是耶和华说的。 12我必怜悯你们，也要让他怜悯你们，使你们重归故土。’ 13然而，如果你们不听你们的上帝耶和华的话，不留在这地方， 14非要去埃及住，以为那里没有战争，听不见号角声，也不会忍饥挨饿， 15那么，你们这些犹大的余民就要听听耶和华的话。以色列的上帝——万军之耶和华说，‘如果你们决意去埃及住， 16你们所害怕的战争和饥荒必紧紧地跟着你们。你们必死在埃及。 17凡决意去埃及住的人必要死于战争、饥荒和瘟疫，无人能逃脱我降的灾祸。’
18“以色列的上帝——万军之耶和华说，‘我曾把烈怒倾倒在耶路撒冷人身上，如果你们去埃及，我也要把我的怒气倾倒在你们身上。你们的下场将很可怕，被人责骂、咒诅和羞辱，再也见不到故土。’ 19犹大的余民啊，耶和华已告诉你们不要去埃及。别忘了我今日给你们的警告， 20你们是在自欺，因为原是你们请我去向我们的上帝耶和华祈求，让我毫不隐瞒地把祂的话告诉你们，你们也答应遵行。 21今日，我把你们上帝耶和华的话告诉了你们，你们却不听从。 22因此，你们要清楚知道，你们如果决意去埃及住，必死于战争、饥荒和瘟疫。”
1Alla arméofficerarna, bland dem Jochanan, Kareachs son, och Jesanja, Hoshajas son,42:1 Enligt Septuaginta Asarja, Maasejas son. Jfr 43:2 där vi har Asarja, Hoshajas son. och allt folket, både stora och små, kom 2och sa till profeten Jeremia: ”Vi vädjar till dig: Be till Herren, din Gud, för oss som är kvar. Som du själv kan se, är vi bara en liten spillra kvar av de många som vi varit. 3Be Herren, din Gud, att tala om för oss vart vi ska ta vägen och vad vi ska göra.”
4”Ja”, svarade profeten Jeremia dem. ”Jag har lyssnat till er och ska be till Herren, er Gud, så som ni har begärt. Allt vad Herren sedan svarar ska jag tala om för er, utan att dölja någonting.”
5Då sa de till Jeremia: ”Må Herren vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte handlar i enlighet med allt vad Herren, vår Gud, sänder dig till att säga oss. 6Vare sig det är gott eller ont, ska vi lyda Herren, vår Gud, som vi sänder dig till, för att det ska gå oss väl när vi lyder Herren, vår Gud.”
7Tio dagar senare kom Herrens ord till Jeremia. 8Då kallade han till sig Jochanan, Kareachs son, de andra arméofficerarna som var hos honom och även allt folket, både små och stora, 9och sa till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud, som ni sände mig till för att lägga fram er vädjan: 10’Om ni stannar kvar i detta land ska jag bygga upp er och inte riva ner er. Jag ska plantera er och inte rycka upp er. Jag ångrar nämligen det onda jag låtit drabba er. 11Var inte rädda för kungen av Babylonien. Var inte rädda för honom, säger Herren, för jag är med er för att rädda er och befria er ur hans våld. 12Jag ska vara barmhärtig mot er, och han kommer också att vara barmhärtig mot er, så att han låter er åter bo i ert land.’
13Men kanske säger ni: ’Vi vill inte stanna i detta land’ och lyder inte Herren, er Gud, 14utan säger: ’Nej, vi vill gå till Egypten, där vi slipper se krig, höra hornsignaler och hungra efter bröd, där vill vi bo.’ 15Hör därför Herrens ord, ni som är kvar av Juda: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att gå till Egypten och bosätta er där, 16ska det svärd som ni är rädda för nå er i Egypten och den hungersnöd som ni ängslas för följa efter er till Egypten, och där ska ni dö. 17Alla de som bestämmer sig för att gå till Egypten och bosätta sig där ska dö genom svärd, hungersnöd och pest. Ingen av dem ska överleva eller komma undan det onda som jag låter drabba dem.’
18För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’På samma sätt som min vrede och mitt raseri uttömdes över Jerusalems invånare, så ska mitt raseri tömmas ut över er om ni går till Egypten. Ni ska bli till förbannelse och förskräckelse, fördömelse och förakt, och aldrig mer återse denna plats.’
19Herren har talat till er, ni som finns kvar i Juda: ’Gå inte till Egypten!’ Besinna att jag har varnat er i dag. 20Ni gjorde ett misstag när ni sände mig till Herren, er Gud, och uppmanade mig att be för er och sa: ’Be till Herren, vår Gud för oss, och tala om för oss allt han säger, så ska vi göra så.’ 21I dag har jag talat om det för er, men ni har inte velat lyssna till Herren, er Gud, och till allt det han har sänt mig att tala till er. 22Därför ska ni med säkerhet veta att ni kommer att dö genom svärd, hungersnöd och pest på den plats, där ni så gärna vill bosätta er.”
