1耶和华说：“以色列啊，
如果你回转归向我，
回转归向我，
从我眼前除掉可憎的神像，
不再离开我；
2如果你本着诚实、正直、公义，
凭永活的耶和华起誓，
你必成为万国的祝福，
得到他们的尊敬4:2 “你必成为万国的祝福，得到他们的尊敬”或译“万国必得到耶和华的祝福，并以祂为荣”。。”
3耶和华对犹大人和耶路撒冷人说：
“要开垦你们的荒地，
不要在荆棘中撒种。
4你们要自行割礼，
除掉心中的污垢，归向耶和华。
不然，我必因你们的恶行而发烈怒，如火燃烧，
无人能够扑灭。
5“你们要在犹大和耶路撒冷宣告，
‘要在全国吹起号角’，高声呼喊，
‘要集合起来，
我们要逃进坚城。’
6你们要向锡安举起旗帜，
赶快逃亡，不要迟延，
因为我要从北方降下灾祸，
大肆毁灭。”
7毁灭列国者已发起攻击，
如狮子冲出巢穴，
要使你们的土地荒凉，
城邑沦为废墟，无人居住。
8为此，你们要腰束麻布，
嚎啕大哭，
因为耶和华向我们发的烈怒还没有止息。
9耶和华说：“到那天，君王和官长必丧胆，祭司和先知必惊骇。” 10我说：“唉！主耶和华啊，你完全欺骗了这群百姓和耶路撒冷人，因为你说，‘你们会安享太平。’其实剑锋已指着他们的咽喉了。”
11那时，耶和华必对这群百姓和耶路撒冷人说：“一阵热风从荒野光秃的山头吹向我的子民，不是为扬场、吹净糠秕。 12那是我发出的一阵强风。现在我要宣告我对他们的审判。”
13看啊，仇敌必如云涌来，
他的战车快如旋风，
他的战马比飞鹰还快。
我们有祸了！
我们灭亡了！
14耶路撒冷啊，
要洗去你内心的邪恶，
这样你才能得救。
你心怀恶念要到何时呢？
15从但传来消息，
从以法莲山区报出恶讯。
16耶和华说：“你们去通知列国，
向耶路撒冷宣告，
‘围攻的人从远方来，
向犹大的城邑高声喊杀，
17像看守田园一样包围耶路撒冷，
因为耶路撒冷背叛了我。’
这是耶和华说的。
18你的所作所为给你招致这灾祸，
是你自食恶果，你会痛彻心肺！”
19我的心啊，我的心啊！
我伤心欲绝，烦躁不安。
我无法保持缄默，
因为我听见了号角声和呐喊声。
20恶讯频传，山河破碎，
我的帐篷忽然倒塌，
幔子顷刻破裂。
21我还要看这旌旗、
听这号声到何时呢？
22耶和华说：“我的子民愚顽，
不认识我，
是蒙昧无知的儿女，
只知行恶，不知行善。”
23我俯瞰大地，
一片空虚混沌；
我仰望天空，毫无亮光。
24我眺望群山，大山在颤抖，
小山在摇晃。
25我四下观看，只见杳无人烟，
飞鸟绝迹。
26我四下观看，只见良田变荒野，
城邑都在耶和华的烈怒下沦为废墟。
27耶和华说：“遍地将要荒凉，
然而不会被我彻底毁灭。
28因此，地要悲哀，
天要昏暗，
因为我言出必行，
决不反悔。”
29各城的人听到骑兵和弓箭手的呐喊，
都纷纷逃命。
有的跑入丛林，有的爬进岩洞。
各城荒弃，无人居住。
30你这荒凉的城啊！
你在做什么？
纵然你穿上红袍，
戴上金饰，
描眉画眼，
又有什么用呢？
你的情人藐视你，
要杀害你。
31我听见好像妇人分娩时的喊叫声，
好像妇人生头胎时的痛苦呻吟。
那是锡安城4:31 “城”希伯来文是“女子”，可能是对锡安的昵称，下同6:2、23。的喊叫声，
她在喘息，伸出双手说：
“噢！我有祸了，
我要死在杀戮者手上了。”
1”Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren,
så vänd om till mig.
Gör dig av med dina vidriga avgudar,
ta bort dem ur min åsyn
och sluta upp med att irra omkring.
2Du ska svära i sanning, rätt och rättfärdighet:
’Så sant Herren lever.’
Genom honom ska folken bli välsignade
och lovprisa honom.”
3Så säger Herren
till männen i Juda och till Jerusalem:
”Bryt er ny mark
och så inte bland törnen.
4Omskär er för Herren,
skär bort era hjärtans förhud,
ni Judas män och Jerusalems befolkning.
Annars bryter min vrede ut
och brinner som en eld
för era onda gärningars skull.
Den kan ingen släcka.
Kommande dom
5Förkunna i Juda och kungör i Jerusalem,
blås i hornet i landet,
ropa högt och säg:
’Låt oss samlas
och gå till de befästa städerna!’
6Res ett banér mot Sion!
Sök skydd, dröj inte kvar!
Jag låter olyckan komma från norr
med en stor förödelse.”
7Ett lejon har kommit fram ur sitt snår,
en folkens förgörare är på väg.
Han har gått ut ur sitt tillhåll
för att ödelägga ditt land.
Dina städer ska läggas i ruiner,
där ingen kan bo.
8Klä er i säcktyg,
sörj och klaga,
för Herrens flammande vrede
har inte vänt sig från oss.
9”På den dagen, säger Herren,
kommer kungen och furstarna att bli modlösa,
prästerna slås av skräck
och profeterna ska stå förstummade.”
10Då sa jag:4:10 Enligt vissa (Septuaginta-)handskrifter: De säger: ”Men min Herre, Herre, hur har du inte bedragit detta folk och Jerusalem! Du lovade oss fred, men nu har vi svärdet riktat mot strupen.”
11Vid den tiden ska man säga till detta folk och till Jerusalem: ”En brännande vind från de kala höjderna i öknen sveper ner mot dottern mitt folk, inte för att kasta eller rensa säd, 12utan en starkare vind än så ska jag låta komma. Nu ska jag uttala mina domar mot dem.”
13Se, som moln stiger han upp,
och hans vagnar är som en stormvind.
Hans hästar är snabbare än örnar.
Ve oss, vi är förlorade!
14Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
för att du ska bli räddad.
Hur länge ska dina onda tankar
bo kvar inom dig?
15En röst förkunnar från Dan,
meddelar olycka från Efraims berg.
16”Förkunna för folken, tala om för Jerusalem:
’Belägrarna kommer från ett avlägset land
och höjer sina stridsrop mot Juda städer.
17Som vakterna kring ett fält
omringar de henne.
För hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.’ ”
18”Ditt levnadssätt och dina gärningar
har dragit det här över dig.
Det är för din ondska
som det bittra drabbar dig ända in i hjärtat.”
19Mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.
20Våg efter våg av förstörelse,
hela landet ligger i ruiner.
Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21Hur länge måste jag se banéret
och höra ljudet av hornen?
22”Mitt folk är dumt,
de känner mig inte.
De är barn utan förstånd
och fattar ingenting.
De har vishet nog att göra det onda
men ingen kunskap att göra det goda.”
23Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
på himlen, och där fanns inget ljus.4:23 Jfr 1 Mos 1:2.
24Jag såg på bergen som skälvde
och höjderna som skakade.
25Jag såg att det inte fanns någon människa
och att himlens fåglar hade flytt.
26Jag såg att det bördiga landet var ödemark,
och dess städer låg i ruiner inför Herren,
för hans brinnande vrede.
27För så säger Herren:
”Hela jorden ska bli ödelagd,
även om jag inte ska utplåna den helt.
28Därför sörjer jorden
och himlen där ovan mörknar.
För jag har talat och ändrar mig inte
jag har beslutat och kommer inte att ångra mig.”
29För ryttarnas och bågskyttarnas larm
tar alla i landet till flykten,
man gömmer sig inne i skogssnåren
och uppe bland klipporna.
Alla städer ligger övergivna,
ingen bor kvar i dem.
30Vad tänker du göra, du ödelagda?
Om du än klär dig i scharlakansrött,
tar på dig guldsmycken
och förstorar ögonen med smink,
gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig
och står efter ditt liv.
31Jag hör rop som från en kvinna i födslosmärtor,
ångestskrik som när hon ska föda sitt första barn.
Det är dotter Sions rop.
Hon flämtar och sträcker ut sina händer:
”Ve mig, mitt liv tynar bort inför mördare!”
