以色列人必回归
1耶和华说：“那时，我要做以色列各宗族的上帝，他们必做我的子民。
2“逃脱刀兵之灾的以色列人必在旷野蒙恩，
找到安息之所。
这是耶和华说的。”
3从前，耶和华向以色列显现，说：
“我以永远不变的爱爱你，
我以慈爱吸引你到我身边。
4以色列人啊，
我要重建你们的家园，
你们要再次拿起铃鼓与欢乐的人一同跳舞。
5你们将在撒玛利亚的山上重新栽种葡萄园，
享受园中的果实。
6有一天，看守园子的人要在以法莲的山上呼喊，
‘我们上锡安朝见我们的上帝耶和华吧！’”
7耶和华说：
“你们要为雅各欢呼歌唱，
向列国之首喝采。
你们要传扬颂赞，说，
‘耶和华啊，
求你拯救以色列剩余的子民！’
8看啊，我要从北方，
从地极招聚他们，
其中有瞎子、跛子、孕妇和产妇，
他们要成群结队地回到这里。
9我必引领他们回来，
他们必一路含泪祷告。
我要使他们走在溪水边，
行在平坦的路上，
他们必不会跌倒，
因为我是以色列的父亲，
以法莲是我的长子。
10“列国啊，你们要听耶和华的话，
要在远方的海岛宣扬，
‘祂从前驱散以色列人，
如今必再聚集、保护他们，
好像牧人看守自己的羊群一样。’
11耶和华必拯救雅各的子孙，
从强敌手中救出他们。
12他们必来到锡安山上欢呼，
为耶和华所赐的五谷、新酒、
油、羔羊和牛犊而欢欣。
他们就像水源充足的田园，
一无所缺。
13那时，少女要欢然起舞，
老人和青年要一起快乐。
我要使他们转忧为喜，
我要安慰他们，使他们欢喜，
不再忧愁。
14我要使祭司有充足的供应，
使我的子民饱享美物。
这是耶和华说的。”
15耶和华说：
“在拉玛有痛哭哀号的声音，
是拉结在为儿女哀痛，
不肯接受安慰，
因为他们都死了。”
16耶和华说：
“不要哭泣，不要流泪，
因为你的劳苦必有回报，
你的儿女必从敌国回来。
这是耶和华说的。
17你将来必有盼望，
你的儿女必重返家园。
这是耶和华说的。
18我听见以法莲31:18 “以法莲”是北国以色列的主要支派，常用来代指北国以色列。在为自己悲叹，
‘我们就像未经驯服的牛犊，
你管教我们，使我们顺服，
求你使我们回到你身边，
重新复兴，
因为你是我们的上帝耶和华。
19我们曾经离开你，
但我们后悔了；
我们醒悟之后捶胸顿足，
痛悔不已，
因早年的所作所为而羞愧难当。’”
20耶和华说：“以法莲不是我的爱子吗？
他不是我喜悦的孩子吗？
我虽然常常责备他，
但仍然惦记着他。
我深深地想念他，
我必怜悯他。
21“以色列人啊，
你们要为自己设置路标，
竖起路牌，
牢记你们走过的大道。
以色列人啊，
回来吧！回到你们的城邑吧！
22不忠贞的子民啊！
你们四处流浪要到何时呢？
耶和华在地上行了一件新事——女子将要护卫男子。”
23以色列的上帝——万军之耶和华说：“我使被掳的犹大人回到故乡后，他们要在犹大各城邑再次呼喊，
“‘公义的居所啊，
圣山啊，愿耶和华赐福给你！’
24“农夫和牧人必住在犹大的各城邑。 25我要使疲乏的人振作起来，使苦闷的人快乐起来。”
26这时，我醒过来，觉得这一觉实在香甜。
27耶和华说：“看啊，时候将到，我要使以色列和犹大人丁兴旺，牲畜繁多。 28我曾决意铲除、拆毁、推翻、剿灭他们，降灾给他们，将来我必塑造、栽培他们。这是耶和华说的。 29那时，人再不会说，
“‘父亲吃酸葡萄，
儿子的牙酸倒了。’
30因为各人都要承担自己的罪，谁吃酸葡萄，谁的牙酸倒。” 31耶和华说：“看啊，时候将到，我要与以色列家和犹大家另立新约， 32这约不同于我与他们祖先所立的约，就是我牵着他们祖先的手领他们离开埃及时所立的。虽然我是他们的丈夫，他们却违背了我的约。这是耶和华说的。”
33耶和华说：“那些日子以后，我将与以色列家立这样的约，我要把我的律法放在他们脑中，写在他们心上。我要做他们的上帝，他们要做我的子民。 34谁都无需再教导他的邻居和弟兄，说，‘你要认识耶和华’，因为他们无论尊卑都必认识我。我要赦免他们的过犯，忘掉他们的罪恶。这是耶和华说的。”
35使阳光白天照耀、
星月晚上发光、
大海波涛汹涌的万军之耶和华说：
36“只要天地之律还在，
以色列邦国必永续不断。
这是耶和华说的。”
37耶和华说：
“正如无人能量度高天，
探测大地的根基，
同样我也决不会因以色列人的所作所为而弃绝他们。
这是耶和华说的。”
38耶和华说：“看啊，时候将到，从哈楠业楼直到角门，整个耶路撒冷城要重建起来归给耶和华。 39城界要向外延伸到迦立山，再转到歌亚。 40甚至抛尸、倒灰的整个山谷，以及从汲沦溪到东边马门拐角的所有田地都要归给耶和华作圣地，永不再被倾覆、毁灭。”
Israels återupprättelse
1”Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”
2Så säger Herren:
”Det folk som överlever svärdet
ska finna nåd i öknen,
under vandringen ska Israel få ro.”31:2 Versen kan också tolkas syfta på Israels ökenvandring och ska i så fall översättas i förfluten tid.
3Från fjärran uppenbarade sig Herren för mig:
”Jag har älskat dig
med en evig kärlek.
Därför har jag så länge uppehållit dig med min nåd.
4Jag ska upprätta dig igen,
ja, du ska bli upprättad,
du jungfru Israel.
Du ska än en gång ta dina tamburiner
och gå ut och dansa med de glada.
5Än en gång ska du plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar ska få njuta av frukten.
6Den dag ska komma
då vakterna på Efraims berg ska ropa:
’Kom, låt oss gå upp till Sion,
till Herren, vår Gud.’ ”
7För så säger Herren:
”Jubla av glädje över Jakob,
höj jubelrop över det främsta bland folken!
Lovsjung: ’Herren har räddat sitt folk,
det som finns kvar av Israel.’
8Jag ska föra dem från landet i norr
och samla dem från jordens yttersta ändar.
Bland dem finns blinda och lama,
gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd.
I en stor skara ska de återvända hit.
9Gråtande ska de komma,
och under deras böner ska jag leda dem.31:9 Engligt Septuaginta: komma, men jag tröstar dem och leder dem.
På en jämn väg, där de inte ska stappla,
ska jag leda dem till strömmande vatten.
För jag är Israels far
och Efraim är min förstfödde son.
10Hör Herrens ord, ni folk,
förkunna det i fjärran kustländer:
’Han som skingrade Israel
ska samla det
och vaka över det
som en herde över sin hjord.’
11Herren ska friköpa Jakob
och befria honom från dem
som är starkare än han.
12De ska komma och jubla på Sions höjd,
och de ska stråla av lycka över allt vad Herren ger,
över säd, vin och olja,
över lamm och boskapshjordar.
De ska vara som en grönskande trädgård,
och de ska inte behöva sörja mer.
13Flickor ska dansa och glädjas,
tillsammans med ynglingar och de gamla.
Jag ska förvandla deras sorg till glädje,
ge dem tröst och glädje efter sorgen.
14Jag ska mätta prästerna rikligt
och tillfredsställa mitt folk med det goda jag ger, säger Herren.”
15Så säger Herren:
”Ett rop hörs i Rama,
klagan och bitter gråt.
Rakel gråter över sina barn
och låter sig inte tröstas,
för hennes barn finns inte mer.”
16Så säger Herren:
”Gråt inte längre,
fäll inga fler tårar,
för du ska få lön för din möda, säger Herren.
De ska återvända från sitt fiendeland.
17Det finns hopp för din framtid, säger Herren.
Dina barn ska återvända till sitt eget land.
18Jag har hört Efraims klagan:
’Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad
som en otämjd kalv.
För mig tillbaka,
så kommer jag tillbaka,
för du är Herren, min Gud.
19Jag vände mig bort
men ångrade mig.
Jag kom till besinning
och slår nu mina lår i sorg.31:19 En symbolhandling för att uttrycka sorg och bedrövelse.
Jag skäms och är förödmjukad
över min ungdoms synder.’
20Är inte Efraim min älskade son,
mitt käraste barn?
Trots att jag ofta går till rätta med honom
tänker jag ständigt på honom.
Mitt hjärta ömmar för honom,
och jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.
21Sätt upp vägmärken åt dig,
ställ upp vägvisare.
Rätta dig efter den led du följt,
vägen du förut gått.
Vänd tillbaka, jungfru Israel,
vänd tillbaka till dessa dina städer!
22Hur länge ska du vackla hit och dit,
du trolösa dotter?
Herren ska skapa något nytt på jorden –
en kvinna ska omsluta31:22 Eller: värna.Det hebreiska ordets betydelse är osäker och hela satsen därmed svårtolkad. en man.”
23Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Ännu en gång ska detta ord uttalas i Juda land och dess städer, när jag låter dem återvända från sin exil: ’Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!’ 24Där ska alla från hela Juda och dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. 25Jag ska ge de trötta att dricka och mätta de svaga.”
26Sedan vaknade jag och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.
27”Den tid ska komma, säger Herren, när jag ska beså hela Israel och hela Juda med säd av både människor och djur. 28Liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, riva ner, förgöra och fördärva, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29På den tiden ska man inte längre säga:
’Fäderna har ätit sura druvor
och därför har barnen fått ömma tänder.’
30Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Det nya förbundet
31Det ska komma en tid, säger Herren,
då jag ingår ett nytt förbund med Israels och Juda folk,
32inte ett sådant förbund som jag ingick med deras förfäder,
när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,
det förbund med mig som de bröt,
trots att jag var deras herre31:32 Ordagrant: …jag var deras make., säger Herren.
33Nej, detta är det förbund jag ska ingå med Israels folk
efter de där dagarna, säger Herren:
Jag ska lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
34Då ska de inte längre behöva undervisa varandra och säga:
’Lär känna Herren,’ för då ska alla känna mig,
från den minste till den störste bland dem, säger Herren.
För jag ska förlåta dem deras ondska,
och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”
35Så säger Herren,
han som satt upp solen till att lysa om dagen
och månen och stjärnorna att lysa om natten,
han som rör upp havet så att dess vågor brusar,
han vars namn är härskarornas Herre:
36”Om dessa förordningar inte längre består inför mig,
säger Herren,
först då ska Israels ätt upphöra
att för alltid vara ett folk inför mig.”
37Så säger Herren:
”Om himlarna där ovan kan mätas,
om jordens grundvalar där nere kan utforskas,
först då ska jag förkasta Israels ätt
för allt de har gjort, säger Herren.
38Den tid ska komma, säger Herren, när staden ska bli uppbyggd för Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39Mätsnöret ska dras vidare mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. 40Och hela dalen med liken och askan, alla fälten ända ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten i öster ska vara helgade åt Herren. Staden ska aldrig mer utplånas eller raseras.”
