耶利米书 17 – CCB & NUB

Chinese Contemporary Bible (Simplified)

耶利米书 17:1-27

犹大的罪与罚

1犹大人的罪是用铁笔记录的,用钻石镌刻的,写在了他们心坎上和祭坛角上。 2他们的儿女没有忘记绿树下、高岗上、 3山野间的丘坛和亚舍拉神像。因为他们境内的罪恶,我必使敌人掳掠他们的财宝和神庙。 4他们必失去我赐给他们的产业,被敌人掳到异乡做奴隶,因为他们激起了我的怒火,永难熄灭。”

5耶和华说:

“信靠世人、倚靠血肉之躯、

背叛耶和华的人该受咒诅!

6这样的人毫无福乐,

像沙漠中的灌木。

他要住在旷野中干旱无人的盐碱地。

7信靠耶和华、倚靠耶和华的人有福了!

8这样的人像一棵栽在水边的树,

根扎入水中,

不怕炎热,不怕干旱,

绿叶如荫,不断结果。

9“人心比什么都诡诈,

无可救药,

谁能识透呢?

10我耶和华鉴察人心,

察看人的意念,

按照人的行为报应人。”

11谋取不义之财的人就像孵其他鸟蛋的鹧鸪,

他中年便会失去不义之财,

最后成了愚昧之人。

12我们的圣殿是从太初就矗立在高处的荣耀宝座。

13耶和华啊,你是以色列的盼望。

背弃你的人必蒙羞,

背叛你的人必像写在尘土上的名字一样消逝,

因为他们背弃了耶和华——活水的源泉。

14耶和华啊,

你医治我,我必痊愈;

你拯救我,我必脱离危难,

因为你是我所赞美的。

15人们常讥讽我说:“耶和华说的那些事在哪里?

怎么还没有实现呢?”

16但我并没有逃避牧养你子民的工作,

也没有求你降祸给他们。

你知道我说的每一句话。

17你是我患难中的避难所,

求你不要使我恐惧。

18愿你使那些迫害我的人蒙羞,

不要使我蒙羞;

愿你使他们惊慌,

不要使我惊慌。

求你使他们大祸临头,

彻底毁灭他们。

遵守安息日

19耶和华对我说:“你去站在犹大君王出入的城门前和耶路撒冷的各城门前, 20宣告,‘从这些城门进出的犹大君王、百姓以及耶路撒冷的居民啊,你们都要听耶和华的话。 21耶和华说,如果你们想保住性命,就要小心,不要在安息日带货物进耶路撒冷的城门, 22也不要从家中运出货物,不要在安息日做任何工作。要按照我对你们祖先的吩咐守安息日为圣日。 23然而,他们却不听,毫不理会,顽固不化,不肯受教。

24“‘耶和华说,你们要留心听我的话,在安息日不可运货物进耶路撒冷的城门,不可做任何工作,要守安息日为圣日。 25这样,坐大卫宝座的君王及其官员必乘车骑马和犹大人以及耶路撒冷的居民从城门出入。这城必永远有人居住。 26人们必带着燔祭、平安祭、素祭、乳香和感恩祭从犹大的城邑、耶路撒冷四周、便雅悯地区、丘陵、山区和南地去耶和华的殿。 27但如果你们不听我的话,不守安息日为圣日,仍在安息日运货物进耶路撒冷的城门,我必在各城门点起无法扑灭的大火,烧毁耶路撒冷的宫殿。’”

Swedish Contemporary Bible

Jeremia 17:1-27

Judas synd, förbannelse och välsignelse

1”Judas synd är inristad med järnstift,

upptecknad med diamantspets

på deras hjärtas tavla

och på deras altarens horn.

2Så som man tänker på sina barn,

så tänker de på sina altaren17:2 Grundtextens innebörd är osäker. Det kan också vara barnen som tänker på altaren osv. Verserna 1-4 saknas i Septuaginta.

och sina asherapålar

vid grönskande träd och på höga kullar.

3Mitt berg på fältet,

din rikedom och dina skatter

ska jag låta plundras,

likaså dina offerplatser,

på grund av all synd du begått i hela ditt land.

4Det är ditt eget fel att du går miste om

det arv jag gett dig.

Jag ska sätta dig till att tjäna

dina fiender i ett land du inte känner.

Ni har upptänt min vredes eld,

och den ska brinna i evighet.”

5Så säger Herren:

”Förbannad är den man som sätter sin lit till människor,

som stöder sig på mänsklig kraft

och vänder sig bort från Herren.

6Han är som en torr buske i ödemarken

och får inte se det goda komma.

Han lever i ett förbränt ökenland,

på saltslätter där ingen kan bo.

7Men välsignad är den man

som litar på Herren,

som sätter hela sin tillit till Herren.

8Han är som ett träd

planterat vid vatten.

Det sträcker ut sina rötter till bäcken.

Det fruktar inte för hettan

och dess löv är alltid gröna.

Det skräms inte av ett års torka,

det kan alltid bära frukt.”

9Hjärtat är det mest bedrägliga av allt,

och oförbätterligt – vem kan förstå det?

10”Jag, Herren, genomskådar hjärtan

och granskar människans inre,

för att ge var och en lön

utifrån vad hans gärningar förtjänar.”

11Som en rapphöna, som ruvar på ägg

som den inte lagt,

är den som blir rik

genom oärliga metoder.

Mitt i livet måste han lämna det,

och står där till slut som ett fån.

12En härlighetens tron,

upphöjd alltifrån begynnelsen,

är vår helgedoms plats.

13Herre, Israels hopp,

alla som överger dig

ska stå där med skam.

De som vänder sig bort från dig

ska bli som det som är skrivet i sanden,

för de har övergett Herren,

källan med det levande vattnet.

14Hela mig, Herre,

så blir jag helad,

rädda mig,

så blir jag räddad.

Det är dig jag vill prisa.

15De säger till mig:

”Vad blir det av Herrens ord?

Ska det inte slå in?”

16Jag har inte smitit ifrån min tjänst

som herde i din efterföljd,

inte heller har jag bett dig sända olycka.

Du vet om allt som uttalats av mina läppar,

allt vad jag sagt har du hört.

17Bli inte till förskräckelse för mig!

Du är min tillflykt i en ond tid.

18Låt dem som förföljer mig

stå där med skam,

men låt mig få slippa skämmas.

Låt dem bli förskräckta,

men låt mig få slippa skrämmas.

Låt den onda tiden drabba dem,

krossa dem med dubbel förödelse!

Sabbatsvilan

19Då sa Herren till mig: ”Gå och ställ dig vid folkets port17:19 Eller Folkets port, alltså ett namn på en annars okänd port., där Judas kungar går in och ut, och sedan vid var och en av Jerusalems portar 20och säg till dem: ’Hör Herrens ord, ni Judas kungar, hela Juda och alla Jerusalems invånare, ni som går genom dessa portar. 21Så säger Herren: Var noga med att inte bära någon börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar. 22Bär inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen, och utför inget arbete, utan håll sabbatsdagen helig, så som jag befallde era förfäder. 23De lyssnade inte och ville inte lyda. De var motspänstiga och tog inte emot tillrättavisning från mig.

24Men om ni lyder mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen, utan håller sabbatsdagen helig och inte utför något arbete då, 25då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron komma in genom denna stads portar på hästar och vagnar, de och deras furstar, Judas män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för evigt. 26De ska komma från Judas städer, från trakterna kring Jerusalem, från Benjamins område, från Låglandet, från bergsbygden och från Negev. De ska bära fram sina brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse och offra tackoffer i Herrens hus.

27Men om ni inte vill höra på min befallning att hålla sabbaten helig genom att inte bära in bördor genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag sätta eld på dess portar. Elden ska sluka Jerusalems fästningar, och ingen ska kunna släcka den.’ ”