约伯的回应
1约伯回答说：
2“不错，我知道你所言不虚，
但人怎能在上帝面前算为义人？
3人若想与祂辩驳，
千次也不能胜一次。
4祂充满智慧，能力无比，
谁能抗拒祂还可平安无恙？
5祂可猝然挪动群山，
在怒气中把山翻倒。
6祂震动大地，使其挪位，
以致地的支柱摇撼。
7祂一声令下，
太阳便不再升起，
众星也不再发光。
8祂独自铺展穹苍，
步行在海浪之上。
9祂创造了北斗星、参星、昴星及南天的星座。
10祂行的奇事不可测度，
奇迹不可胜数。
11祂经过我身旁，我却看不见；
祂从旁边掠过，我也无法察觉。
12祂若夺取，谁能阻挡？
谁敢问祂，‘你做什么？’
13上帝不会忍怒不发，
海怪9:13 “海怪”希伯来文是“拉哈伯”，下同26:12。的帮手必屈膝在祂脚前。
14“因此，我怎敢与祂辩驳？
怎敢措辞与祂理论？
15我纵然无辜，也无法申诉，
只能乞求我的审判者施恩。
16即使我呼唤祂的时候，祂回应我，
我仍不相信祂会垂听我的声音。
17祂用暴风摧毁我，
无故地使我饱受创伤。
18祂不肯让我喘息，
祂使我尝尽苦头。
19若论力量，祂甚强大；
若上公堂，谁敢传祂？
20即使我清白无辜，我的口也会认罪；
即使我纯全无过，祂也会判我有罪。
21我虽纯全无过，也已毫不在乎，
我厌恶我的生命。
22因为，我认为都是一样，
纯全无过的人和恶人都会被祂毁灭。
23灾祸突然夺走人命时，
祂嘲笑无辜者的遭遇。
24大地落入恶人手中，
蒙敝审判官眼睛的不是祂是谁？
25“我的年日比信差还快，
匆匆而过，不见幸福。
26我的岁月疾驰如快船，
快如急降抓食的老鹰。
27即使我说要忘掉怨恨，
抛开愁容，强颜欢笑，
28诸多的患难仍使我惧怕，
我知道祂9:28 “祂”希伯来文是“你”，下同31节。不承认我无辜。
29既然我被定为有罪，
又何必徒然挣扎？
30即使我用雪水净身，
用碱水洗手，
31祂仍会把我扔进污坑，
连我的衣服也嫌弃我。
32祂并非我的同类，
我无法与祂争辩，一起对薄公堂。
33我俩中间没有仲裁者，
无人为我们断定是非9:33 “为我们断定是非”希伯来文是“把手按在我们身上”。。
34若能拿开祂责打我的刑杖，
使我不再受祂的惊吓，
35我就会放胆发言，不必对祂心存恐惧，
但现在我却不能这样9:35 “但现在我却不能这样”或译“因为我知道自己的清白”。。
Job svarar Bildad
1Då svarade Job:
2Visst vet jag allt detta.
Men hur kan en människa vara rättfärdig i Guds ögon?
3Om hon vill gå till rätta med honom,
kan hon då svara ens en gång av tusen?
4Han är vis och mäktig,
och vem har oskadd trotsat honom?
5Han flyttar bergen
utan att de vet om det
och störtar omkull dem i sin vrede.
6Han skakar jorden
så att den vacklar från sin plats
och får dess grundvalar att skälva.
7Han kan befalla solen att inte gå upp,
och han kan försegla stjärnorna.
8Det är bara han som kan spänna ut himlarna
och gå fram över havens vågor.
9Han har skapat Stora Björn, Orion,
Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.9:9 Stjärnbilderna kan inte identifieras med full säkerhet.
10Han gör ofattbara ting,
alltför många under för att de ska kunna räknas.
11Han far förbi mig,
men jag ser honom inte.
Han drar fram,
men jag märker det inte.
12Han griper sitt byte,
men vem kan hindra honom?
Vem vågar fråga honom:
”Vad är det du gör?”
13Gud håller inte tillbaka sin vrede.
Rahavs9:13 Rahav tänktes i den dåtida kulturen vara ett havsodjur, likt Leviatan (se 3:8; 40:20—41:25) och Tannin (Jes 27:1) som man föreställde sig bo i havsdjupet och som i grannfolkens mytologi var gudsfientliga makter. Se även fotnoten i Jes 51:9. följe måste böja sig för honom.
14Och hur skulle jag kunna svara honom,
finna ord för att resonera med honom?
15Även om jag var rättfärdig,
skulle jag inte kunna svara.
Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.
16Och även om han skulle svara när jag ropar,
skulle jag inte tro att han ville lyssna på mig.
17Han krossar mig i en storm
och förökar mitt lidande utan orsak.
18Han låter mig inte hämta andan
utan fyller mig med bedrövelse.
19Om det gäller kraft är han den starkaste,
och om det gäller rättvisa,
vem törs då ifrågasätta honom?
20Även om jag vore oskyldig,
skulle min mun döma mig.
Även om jag vore klanderfri,
skulle den förklara mig skyldig.
21Jag är oskyldig
men bryr mig inte om mig själv,
jag vill inte leva längre.
22Det gör detsamma,
och därför säger jag:
”Han förgör både den oskyldige och skyldige.”
23När en olycka bringar plötslig död,
hånar han de oskyldigas förtvivlan.
24När ett land faller i de ogudaktigas händer
förblindar han dess domare.
Om det inte är han, vem är det då?
25Mina dagar rinner undan snabbare än en löpare,
de flyr bort utan att jag ser en glimt av glädje.
26De försvinner snabbt som vassbåtar,
som örnen i dykningen efter byte.
27Om jag tänkte:
”Jag ska glömma min klagan,
sluta upp med min sorg och vara glad”,
28skulle jag ändå frukta för alla mina lidanden.
För jag vet att du inte vill betrakta mig som oskyldig.
29Jag anses ändå som skyldig.
Så vad tjänar det till att försöka?
30Även om jag tvättade mig i snö
och gjorde mina händer rena med lut,
31skulle du ändå sänka mig ner i dyn,
så att till och med mina kläder skulle avsky mig.
32Han är inte en människa som jag,
så att jag kan svara honom,
och vi kunde mötas i domstol.
33Det finns ingen skiljeman,
inte någon medlare,
som har makt över oss båda.
34Om jag ändå kunde slippa rappen av hans käpp,
så att skräcken för honom inte mer skulle förfära mig.
35Då skulle jag kunna tala utan fruktan,
men nu är det inte så med mig.9:35 Grundtextens innebörd i den senare delen av versen är osäker.
