立约书亚做摩西的接班人
1摩西继续对以色列人说: 2“我已经一百二十岁了,无法再继续带领你们,耶和华曾说我不得过约旦河。 3你们的上帝耶和华要亲自带领你们过河,在你们面前消灭那里的各族,使你们占领他们的土地。约书亚将做你们的首领,正如耶和华所言。 4耶和华要毁灭那里的各族,像毁灭亚摩利二王西宏和噩及其国家一样。 5耶和华要把他们交给你们,你们要照我的一切吩咐处置他们。 6你们要刚强勇敢,不要怕他们,因为你们的上帝耶和华与你们同在,祂不会撇下你们,也不会离弃你们。”
7摩西把约书亚叫来,当着全体以色列人的面对他说:“你要刚强勇敢!因为你要带领百姓进入耶和华起誓赐给他们祖先的土地,把土地分给他们。 8耶和华必带领你,与你同在。祂不会撇下你,也不会离弃你。不要害怕,也不要沮丧。”
每七年当众宣读律法一次
9摩西把这律法写好,交给抬耶和华约柜的利未祭司和以色列的众长老。 10摩西吩咐他们说:“每逢免除债务的第七年的住棚节, 11所有以色列人到你们的上帝耶和华选定的地方朝见祂时,你们要当众大声宣读这律法。 12要招聚所有男女、孩童以及住在你们中间的外族人,让他们聆听这律法,学习敬畏你们的上帝耶和华,谨遵律法上的一切话。 13这样,他们那些还不知道这律法的孩子便有机会听到律法,在你们将要占领的约旦河对岸的土地上,学习终生敬畏你们的上帝耶和华。”
上帝对摩西和约书亚的指示
14耶和华对摩西说:“你快要离世了。叫约书亚与你一起到会幕,我要委派他。”摩西和约书亚就去了会幕。 15有云柱停在会幕入口的上方,耶和华在云柱中向他们显现。
16耶和华对摩西说:“你快要与祖先同眠了。这些百姓将很快在要占领的土地上与外族人的神明苟合,背弃我,违背我与他们所立的约。 17那时,我要向他们发怒,离弃他们,掩面不理他们。他们将被吞灭,遭遇许多祸患和灾难,以致他们会说,‘这些祸患临到我们岂不是因为上帝不在我们中间了吗?’ 18那时,我必掩面不理他们,因为他们祭拜别的神明,行为邪恶。
19“现在,你要写一首歌,教导以色列人,让他们背诵,作为我指控他们的证据。 20因为当我把他们带到我起誓应许他们祖先的奶蜜之乡后,当他们在那里吃饱喝足后,就会嫌弃我,违背我与他们所立的约,去供奉别的神明。 21当许多祸患和灾难临到他们的时候,这首歌就要成为指控他们的证据,因为这首歌要在他们的子孙中世代流传。虽然我还没有带领他们进入我起誓应许之地,我已经知道他们的心思意念。” 22当天,摩西就写下这首歌,传授给以色列人。
23耶和华嘱咐嫩的儿子约书亚:“你要刚强勇敢,因为你要带领以色列人进入我起誓应许他们的土地,我必与你同在。”
24摩西把这律法都写在书上以后, 25就吩咐抬耶和华约柜的利未人: 26“把这律法书放在你们的上帝耶和华的约柜旁,作为指控你们的证据。 27我知道你们悖逆、顽固不化,我还活在你们中间的时候,你们尚且背叛上帝,何况我死后呢? 28把你们各支派的长老和首领招聚来,我要把这些话告诉他们,叫天地作证来指控他们。 29我知道,我死后你们会彻底堕落,偏离我吩咐你们行的道,做耶和华视为恶的事,惹祂发怒,将来祸患必临到你们。”
30然后,摩西把这首诗歌读给以色列全体会众听。
Nytt ledarskap: Moses sista dagar
(31:1—34:12)
Mose utser Josua till sin efterträdare
1När Mose hade hållit31:1 Översättningen följer här bl.a. Septuaginta. Enligt den masoretiska texten: Mose gick och talade… detta tal till hela Israel, 2sa han till dem: ”Jag är nu hundratjugo år gammal. Jag kan inte leda er längre och Herren har talat om för mig att jag inte ska få gå över floden Jordan. 3Men Herren, din Gud, kommer att gå framför dig och förgöra de folk som bor där och du ska besegra dem. Josua ska bli din nye ledare, som Herren har sagt. 4Herren ska göra med dem precis som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och som han gjorde med deras land. 5Herren ska överlämna folken som bor där till er och ni ska göra med dem så som jag har befallt er. 6Var starka och modiga! Var inte rädda för dem! Herren, din Gud, ska vara med dig. Han ska aldrig svika dig eller överge dig.”
7Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför hela Israel: ”Var stark och modig! Det är du som ska leda detta folk in i det land som Herren med ed lovade deras förfäder att ge till dem. Du ska dela ut det åt dem som arv. 8Herren kommer att gå före dig och vara med dig. Han ska inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd och tappa inte modet!”
Mose skriver ner Guds lagar
9Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar förbundsarken31:9 Se 10:1,2,8. och till alla de äldste i Israel. 10Mose befallde dem: ”Vid slutet av vart sjunde år, friåret, under lövhyddefesten, 11ska du läsa upp denna lag, så att allt folket hör den när hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut. 12Sammankalla hela folket, män, kvinnor, barn och de främlingar som bor i dina städer, så att alla får lyssna och lära att frukta Herren, er Gud, och lyda allt som står i denna lag. 13Även barnen som inte känner till dessa lagar ska lyssna och lära sig frukta Herren, er Gud, så länge ni bor i det land ni nu ska erövra på andra sidan Jordan.”
Herren förutsäger folkets olydnad
14Sedan sa Herren till Mose: ”Tiden är inne för dig att dö. Ta med dig Josua och kom in i uppenbarelsetältet, så ska jag ge honom hans uppdrag!” Då gick Mose och Josua och ställde sig i uppenbarelsetältet.
15Då visade sig Herren i en molnpelare vid tältets ingång 16och han sa till Mose: ”När du har dött och förenats med dina förfäder, kommer detta folk att i otrohet börja tillbe främmande gudar i det land de nu kommer till. De kommer att överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 17Då kommer min vrede att upptändas mot dem och jag ska överge dem och dölja mitt ansikte för dem och de kommer att förgås. Fruktansvärda olyckor och svårigheter ska drabba dem och de kommer att säga: ’Vår Gud finns inte längre ibland oss, det är därför vi drabbas av dessa olyckor!’ 18Jag kommer att vända mig bort ifrån dem på grund av deras stora ondska och därför att de tillber andra gudar.
19Skriv nu ner orden till följande sång och lär hela Israels folk den och låt dem sjunga den. Den ska vittna för mig mot dem. 20När jag har fört dem in i det land jag med ed lovade deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de äter och mår bra, kommer de att börja tillbe och tjäna andra gudar. De kommer att förakta mig och bryta förbundet med mig. 21Men då, när stora olyckor och mycket elände drabbar dem, ska den här sången vittna mot dem. Sången ska inte glömmas utan leva vidare från generation till generation. Jag vet redan nu innan de ens har kommit in i landet hurdana de är.” 22Redan samma dag skrev Mose ner orden till sången och lärde israeliterna den.
23Herren gav också Josua, Nuns son, hans uppdrag och sa: ”Var stark och modig! Du ska föra Israels folk in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag ska vara med dig.”
24När Mose hade skrivit ner denna lag i en bok från början till slut, 25befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark: 26”Ta denna lagbok och lägg den bredvid Herrens, er Guds, förbundsark som ett vittne mot dig, Israel. 27Jag vet hur envis och motspänstig du är. Om ni redan nu, medan jag fortfarande är hos er, är så upproriska mot Herren, hur mycket värre kommer det då inte att bli efter min död! 28Sammankalla nu alla de äldste och alla ledarna för de olika stammarna, så att jag kan få tala till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. 29Jag vet att ni efter min död kommer att göra mycket ont och vända er bort från den väg jag befallt er att gå. Olycka ska drabba er under kommande dagar, då ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och uppväcker hans vrede genom det ni tillverkar med era händer31:29 Kan syfta på tillverkning av avgudar..”
30Mose framförde sedan hela denna sång för allt folket i Israel: