押尼珥之死
1扫罗和大卫两家长期争战，大卫家的势力越来越强，扫罗家却日益衰微。
2大卫在希伯仑生的儿子有耶斯列人亚希暖所生的长子暗嫩， 3迦密人拿八的遗孀亚比该所生的次子基利押，基述王达买的女儿玛迦所生的三子押沙龙， 4哈及所生的四子亚多尼雅，亚比她所生的五子示法提雅， 5大卫的妻子以格拉所生的六子以特念。大卫的这些儿子都是在希伯仑生的。
6在扫罗和大卫两家争战期间，押尼珥在扫罗家权势日增。 7他跟扫罗的一个妃嫔、艾押的女儿利斯巴通奸，伊施波设问他：“你为什么跟我父亲的妃嫔一起睡觉呢？” 8押尼珥听了非常愤怒，说：“难道我是犹大的走狗吗？我这样厚待你父亲扫罗家和他的亲人朋友，没有把你交给大卫，今天你竟为了一个女人来责备我！ 9-10倘若我不照着耶和华应许大卫的誓言把扫罗的江山夺过来交给大卫，让他统治全以色列和犹大，从但到别示巴，愿耶和华重重地惩罚我！”
11伊施波设一句话也不敢答，因为他害怕押尼珥。
12押尼珥派使者送信给大卫，说：“这个国家难道不是你的吗？如果你与我立约，我必帮助你统一以色列。” 13大卫回答说：“好，但你一定要把扫罗的女儿米甲带来才能见我。” 14于是，大卫派使者去见扫罗的儿子伊施波设说：“请把我的妻子米甲送回来，因为她是我用一百个非利士人的包皮作聘礼娶来的。” 15伊施波设就派人把米甲从她丈夫——拉亿的儿子帕铁那里接回来。 16帕铁一路跟着米甲，边走边哭，一直到巴户琳。押尼珥对他说：“你回去吧！”他就回去了。
17押尼珥和以色列的长老商量说：“你们以前一直都希望大卫做你们的王， 18现在是时候了，因为耶和华曾说要借着祂仆人大卫的手，从非利士人和其他敌人手中拯救祂的以色列子民。” 19押尼珥也跟便雅悯人商谈，然后到希伯仑把以色列人和便雅悯人的愿望告诉大卫。 20当时，他带了二十个人前往希伯仑见大卫，大卫就设宴款待他们。 21押尼珥对大卫说：“我要为我主我王招聚所有的以色列人，跟你立约，你便可以如愿以偿，统治全以色列。”于是大卫为他送行，他就平安地回去了。
22大卫送押尼珥离开后不久，约押就率领大卫的军队带着许多战利品凯旋而归。 23约押率领全军回来后，有人告诉他：“尼珥的儿子押尼珥刚才来朝见王，王送他平安地离去了。” 24约押听后，就去见王，说：“你这做的是什么事？押尼珥来见你，你为什么放他走呢？ 25你要知道，尼珥的儿子押尼珥想来骗你，探听你的虚实。”
26约押从大卫那里出来，派人去追押尼珥，他们在西拉井追上了他，把他带了回来。大卫对这件事一无所知。 27押尼珥回到希伯仑的时候，约押就把他带到城门的瓮洞，装作与他密谈，乘机用短剑刺入他的肚子，把他杀死了，为他兄弟亚撒黑报了仇。 28大卫听到消息就说：“耶和华作证，我和我的人民永远跟尼珥的儿子押尼珥的死无关。 29约押和他全家要承担这罪，愿他的后代永远有长疮的、患皮肤病的、拄拐杖的、被刀剑所杀的或挨饿的。” 30约押和他兄弟亚比筛之所以杀押尼珥，是因为押尼珥在基遍杀了他们的兄弟亚撒黑。
31大卫对约押和部下说：“你们要撕裂衣服，腰束麻布，在押尼珥棺前哭丧！”大卫王也跟在棺后送葬。 32他们就把押尼珥葬在希伯仑。大卫王和众人在墓旁大哭一场。 33大卫王哀悼押尼珥，说：
“押尼珥啊！
你怎能死得糊里糊涂3:33 “糊里糊涂”希伯来文是“像愚笨人”。呢？
34你的手没有被捆，
你的脚没有被锁，
你是死在阴险小人的手里啊！”
于是众人都为押尼珥哀哭。 35大卫整天没有进食，众人来劝他吃一点东西，但他起誓说：“我若在日落以前吃任何东西，愿上帝重重地惩罚我！” 36众人听见了，都很喜悦，王做的每一件事都令他们喜悦。 37那天全国的人都看出尼珥的儿子押尼珥的死与大卫无关。 38大卫王对他的随从说：“你们难道不知道今天以色列损失了一位伟大的将领吗？ 39今天我虽然是耶和华所膏立的王，但仍势单力薄，无法对付洗鲁雅的两个儿子，愿耶和华报应他们的恶行。”
David får övertaget
1Kriget mellan Sauls ätt och Davids blev långvarigt. Davids ställning blev allt starkare, medan motståndarnas position blev allt svagare.
2David fick ett flertal söner medan han bodde i Hebron.
Den förstfödde hette Amnon, och han föddes av Achinoam från Jisreel.
3Hans andre son hette Kilav, och han föddes av Avigajil, änkan till Naval från Karmel.
Den tredje sonen hette Absalom. Hans mor hette Maaka och hon var dotter till Talmaj, kungen av Geshur.
4Den fjärde sonen var Adonia, som föddes av Haggit.
Den femte var Shefatja, son till Avital,
5och den sjätte Jitream, son till Davids hustru Egla.
Alla dessa söner föddes åt David i Hebron.
Avner förhandlar med David
6Allt eftersom kriget fortsatte, stärkte Avner sin position hos Sauls ätt. 7Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter, och när nu Ish-Boshet anklagade Avner för att ha legat med sin fars bihustru, 8blev Avner rasande för Ish-Boshets beskyllning.
”Är jag en hund från Juda? Jag har varit lojal mot din far, Sauls familj, hans bröder och vänner och inte överlämnat dig åt David och så anklagar du mig för en kvinnas skull! 9Gud får straffa Avner om jag inte gör allt som Herren med ed har lovat David: 10att låta kungamakten tas från Sauls ätt och sätta David på tronen i Israel och i Juda, från Dan till Beer Sheva!3:10 från Dan till Beer Sheva gav uttryck för hela landet.”
11Ish-Boshet vågade inte säga ett ord till om saken. Han blev rädd för Avner.
12Efter det sände Avner budbärare till David för att säga: ”Vems land är detta? Slut förbund med mig, så ska jag hjälpa dig att få hela Israel på din sida!”
13David svarade: ”Jag ingår gärna förbund med dig, men jag vägrar förhandla, om du inte tar med dig min hustru Mikal, Sauls dotter.” 14David sände sedan följande besked till Ish-Boshet: ”Ge mig tillbaka min hustru Mikal, som jag köpte för hundra döda filistéers förhudar.”
15Då lät Ish-Boshet hämta henne från hennes man Paltiel, Lajishs son, 16som gråtande följde henne ända till Bachurim. Där befallde Avner honom att återvända hem och då gjorde han det.
17Avner hade talat med Israels äldste och sagt: ”Under lång tid har ni önskat att få David till kung. 18Nu är det dags att handla, för Herren har sagt: ’Det är genom min tjänare David som jag ska rädda mitt folk Israel från filistéerna och alla andra fiender.’ ”
19Avner talade också med benjaminiterna.3:19 Kung Saul och hans son Ish-Boshet kom från Benjamins stam. De behövde därför extra mycket övertalning för att gå över till David. Sedan gick han till Hebron och rapporterade för David vad Israel och Benjamins stam kommit fram till.
20Tjugo män följde med Avner till David i Hebron och David ordnade med en fest för dem.
21Avner sa till David: ”Jag vill gå och sammankalla hela Israels folk till dig, min herre och kung, så att de ingår förbund med dig, så att du får regera över allt, precis som du i ditt hjärta önskar.”
David lät Avner gå därifrån i lugn och ro.
Joav dödar Avner
22Davids män och Joav kom just då tillbaka från en plundringsfärd och hade mycket byte med sig. Avner var inte kvar hos David i Hebron, eftersom denne hade låtit honom gå i lugn och ro därifrån. 23Joav kom med hela sin här och fick reda på att Avner, Ners son, just hade varit hos kungen och fått gå därifrån i lugn och ro. 24Joav gick in till kungen och sa: ”Vad har du gjort? Här kommer Avner till dig, vad menar du med att bara låta honom gå? 25Du känner ju Avner, Ners son. Förstår du inte att han kom för att bedra dig och spionera på alla dina förehavanden?”
26Joav lämnade David och skickade sedan budbärare för att hinna upp Avner. De hann ifatt honom vid Siras brunn och han återvände med dem. Men David visste ingenting om detta.
27När Avner kom till Hebron, tog Joav honom åt sidan vid stadsporten som om han ville tala med honom i enrum. Men i stället stack han honom ett dödande hugg i magen för att hämnas sin bror Asael.
28När David fick höra vad som hänt, sa han: ”Herren vet att jag och mitt kungadöme för alltid är oskyldiga till Avners, Ners sons, död. 29Joav och hans släkt må bära skulden till hans död! Må det i deras släkt från och med nu alltid finnas någon med öppna sår eller spetälska, någon som går på kryckor, någon som faller i strid eller sådana som saknar mat!”
30Joav och hans bror Avishaj dödade alltså Avner, eftersom han dödat deras bror Asael i slaget vid Givon.
31Sedan sa David till Joav och alla dem som var med honom: ”Riv sönder era kläder! Ta på er säckkläder och gå framför Avners bår och håll dödsklagan!” Kung David följde också efter båren.
32De begravde Avner i Hebron och kungen och allt folket grät och sörjde.
33Kungen sjöng också en klagosång:
”Varför måste Avner dö som en laglös?
34Dina händer var inte bundna,
dina fötter inte i bojor.
Du föll som man faller för onda män.”
Och allt folket grät än en gång för hans skull.
35Sedan kom man med mat till David och försökte få honom att äta medan det fortfarande var dag, men han svor: ”Gud må straffa mig både nu och för alltid om jag smakar vare sig bröd eller något annat förrän solen gått ner!” 36Folket fick snart reda på detta och uppskattade hans handlande. Ja, allt vad David gjorde uppskattades av folket.
37Den dagen förstod hela folket där och i Israel att David inte på något sätt var skyldig till mordet på Avner, Ners son.
38David sa till sina män: ”Förstår ni vilken mäktig ledare och stor man som har fallit i Israel i dag? 39Men jag är alltför svag, även om jag är smord till kung, för att göra något åt de där starka männen, Serujas söner. Herren får straffa de onda för deras onda gärningar!”
