大卫与亚比该
1撒母耳死了，以色列人都聚在一起哀悼他，把他安葬在拉玛他自己的坟地里。之后，大卫到了巴兰的旷野。 2玛云有个富翁拥有三千只绵羊和一千只山羊，他的产业在迦密。当时他正在迦密剪羊毛。 3他名叫拿八，是迦勒族人，妻子名叫亚比该，既聪慧又漂亮。拿八粗暴凶恶。 4大卫在旷野得知拿八正在剪羊毛， 5就派十个部下到迦密去见拿八，吩咐他们以他的名义向拿八问安， 6对拿八说：“愿你和你全家平安，愿你一切顺利！ 7我听说你正在剪羊毛。你的牧人与我们在迦密的时候，我们没有欺负过他们，他们没有丢过任何东西。 8你问问你的仆人就知道了。请你恩待我的部下，因为今天是好日子，求你随手赏一点东西给晚辈我和我的部下。”
9大卫的部下就去把大卫的话告诉拿八，等候他的答复。 10拿八说：“大卫是谁？耶西的儿子是谁？这些日子有很多仆人逃离主人， 11我怎能把饼、水和为剪羊毛者预备的肉分给一群来历不明的人呢？” 12大卫的部下回去把拿八的话禀告大卫。 13大卫听了，就吩咐众人备刀，他自己也带了刀去拿八那里。大卫带了四百人去，留下二百人看守营地。
14拿八的一个仆人告诉拿八的妻子亚比该说：“大卫从旷野派人来向我们主人问安，主人却辱骂他们。 15大卫的仆人对我们很好，从来不欺负我们。我们跟他们一起在田野的时候，从来没有丢过任何东西。 16我们在他们附近牧羊的时候，他们昼夜不断地保护我们。 17所以，请你赶快想个法子，不然主人和他全家恐怕都会大难临头。主人是个凶暴的人，没有人敢跟他说话。”
18亚比该连忙用驴驮上二百块饼、两皮袋酒、五只宰好了的羊、三十七升烤麦、一百块葡萄饼和二百块无花果饼， 19又吩咐仆人说：“你们先去吧！我随后就来。”她没有把这事告诉丈夫拿八。 20她骑着驴下山的时候，就看见大卫和他的部下迎面而来。 21大卫曾说：“我在旷野保护这人的羊群，使它们不致丢失，真是枉费功夫。他竟以怨报德。 22如果我让他家里一个男子活到明早，愿上帝重重地惩罚我！”
23亚比该看见大卫，连忙下驴俯伏下拜。 24她俯伏在大卫脚前说：“我主啊，我愿意承担一切的罪过，请听婢女说。 25请不要理会拿八那个恶徒，他人如其名25:25 “拿八”意思是“愚蠢”。，是个名符其实的蠢人。当时婢女没有见到你派来的使者。 26我主啊，既然耶和华阻止你亲手杀人报仇，我就凭永活的耶和华和你的性命起誓，愿你的仇敌和伤害你的人都像拿八一样没有好下场。 27现在，请把婢女带来的礼物分给你的部下吧。 28请饶恕婢女的罪过，耶和华必使你的子孙世代做王，因为你是在为耶和华而战，愿你一生没有过错。 29你就是被人追杀，也会在你的上帝耶和华的保护下安然无恙。你敌人的性命却要像石头一样被耶和华用投石器抛出去。 30-31如果你现在没有杀人报仇，伤害无辜，到了耶和华照应许赐福给你、立你做以色列王的时候，你就不会心里不安了。我主啊，耶和华赐福给你的时候，求你不要忘了婢女。”
32大卫对亚比该说：“以色列的上帝耶和华当受称颂！祂今天派你来见我。 33你很有见识，你今天拦阻我亲手杀人复仇，值得称赞。 34我凭阻止我杀你的以色列的上帝——永活的耶和华起誓，若不是你赶来迎接我，拿八家中不会有一个男子活到明天早上。” 35大卫接受了亚比该的礼物，对她说：“安心回家吧，我答应你的请求。”
36她回到家时，拿八正在大摆宴席，排场如御宴。她见拿八心情愉快，喝得酩酊大醉，就什么也没告诉他，等第二天早上再说。 37次日清晨，拿八酒醒以后，他妻子把发生的一切告诉他，他吓得昏死过去，身体僵硬如石。 38过了十天，耶和华击打拿八，他就死了。
39大卫听见拿八的死讯，就说：“赞美耶和华！拿八羞辱我，祂为我申了冤，又阻止仆人行恶。祂使拿八得到了报应。”后来，大卫差遣使者去向亚比该求婚。 40他的使者就启程到迦密去向亚比该传达大卫的心意。 41亚比该听了，立刻俯伏在地上说：“婢女愿意效劳，为我主的仆人洗脚。” 42她连忙骑上驴，带了五个侍女，跟随大卫的使者前去，做了大卫的妻子。 43大卫已经娶了耶斯列人亚希暖，她们二人就同做大卫的妻子。 44扫罗已经把自己的女儿——大卫的妻子米甲嫁给了迦琳人拉亿的儿子帕提。
Profeten Samuels död
1Sedan dog profeten Samuel. Hela Israel sörjde och man begravde honom i hans familjegrav i Rama.
Naval förolämpar David
David begav sig sedan till Parans öken. 2I Maon fanns då en rik man som ägde en stor farm i Karmel. Han hade 3 000 får och 1 000 getter och nu befann han sig hemma på gården eftersom det var dags att klippa fåren. 3Han hette Naval och hans hustru Avigajil. Hon var en vacker och intelligent kvinna, men mannen, en ättling till Kalev, var rå och elak.
4När David var i öknen och hörde att Naval höll på att klippa fåren, 5skickade han tio av sina män upp till Karmel för att hälsa från honom 6och säga: ”Jag önskar dig och din familj framgång och lycka med allt du äger. 7Jag hörde att du håller på att klippa dina får. Nu är det så att dina herdar under en tid har bott ibland oss och vi har aldrig skadat dem. Ingen har tagit något från dem medan de var i Karmel. 8Fråga dina tjänare, så kan de intyga det. Jag hoppas därför att du vill visa välvilja gentemot mina män när de nu kommer till dig vid ett sådant festligt tillfälle och ge dina tjänare och din vän David vad du kan ha till hands.”
9Davids män framförde detta budskap till Naval från David och väntade sedan på hans svar.
10Naval frågade Davids tjänare: ”Vem är David, den där Jishajs son? Det finns många slavar som är på rymmen från sina herrar nu för tiden! 11Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och de djur som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?”
12Davids budbärare gick genast tillbaka och berättade vad Naval hade sagt. 13”Ta på er svärden!” sa David och det gjorde de och han själv spände på sig sitt eget. Sedan tågade David mot Karmel med 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret.
14En av Navals män berättade för Navals hustru Avigajil: ”David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade dem. 15Men Davids män har varit mycket vänliga mot oss och har aldrig gjort oss något illa. Det stals aldrig något från oss under hela den tid vi var där ute på fältet med dem. 16De var en mur omkring oss både natt och dag när vi vistades i deras närhet med våra hjordar. 17Det är bäst att du tänker ut något väldigt kvickt, för annars kommer det att gå illa för både vår husbonde och oss andra. Vår husbonde själv är ju så ondsint att det är lönlöst att prata med honom.”
18Då skyndade sig Avigajil att samla ihop tvåhundra brödkakor, två skinnsäckar med vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade alltsammans på åsnor. 19”Skynda er i förväg, så ska jag följa efter”, sa hon till sina tjänare. Men hon berättade ingenting för sin make.
20När hon kom ridande neråt i en bergsravin på sin åsna, kom David och hans män emot henne. 21David hade just sagt till sig själv: ”Det tjänade ju ingenting till att hjälpa den där mannen! Vi skyddade hans egendom i öknen så att inget saknades och ändå har han lönat min godhet med ont. 22Gud må straffa mig25:22 Egentligen: Gud må straffa Davids fiender…; texten är då svårförståelig. Översättningen följer här Septuaginta., om jag låter en enda av hans män överleva till i morgon!”
Avigajil ber för Navals liv
23När Avigajil fick se David, steg hon snabbt av åsnan och bugade sig djupt inför honom. 24”Herre, jag tar på mig hela skulden för det som har hänt”, sa hon och föll ner för hans fötter. ”Var snäll och hör på mig, din tjänarinna! 25Naval är en dåre, precis som hans namn säger,25:25 Naval betyder dåre. så bry dig inte om vad denne onde man har sagt! Själv såg jag aldrig budbärarna du skickade. 26Men eftersom Herren nu har hindrat dig, min herre, från att utkräva blodshämnd och ta saken i egna händer, så må det, så sant Herren lever och du själv lever, gå alla dina fiender och dem som vill dig ont på samma sätt som det ska gå för Naval! 27Här är en gåva som jag har fört med mig till dig och dina män. 28Förlåt nu mig, din tjänarinna, det jag har gjort fel! Herren kommer att befästa ett rike åt dig, min herre, som aldrig ska gå under eftersom du kämpar för honom. Låt ingen få anledning att anklaga dig för något under din livstid. 29Du kommer alltid att vara trygg under Herrens beskydd, även när man är ute efter ditt liv. Min herre, ditt liv ska bevaras som en dyrbar sten25:29 Ordagrant: ditt liv ska bevaras i de levandes påse. Bilden på stenar är tagen från dåtida herdars praxis att hålla räkning på antalet djur i en hjord med hjälp av stenar i en påse, där varje sten representerade ett levande djur. och dina fiender kommer han att kasta iväg som stenar ur en slunga. 30När Herren har utfört allt det goda som han har lovat dig, min herre, och har gjort dig till furste i Israel, 31så ska du inte behöva bära på dåligt samvete eller anklaga dig själv för att du spillt oskyldigt blod eller tagit lagen i egna händer! Men glöm inte mig, din tjänarinna, när Herren gör allt detta för dig!”
32David svarade Avigajil: ”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har skickat dig hit för att möta mig i dag! 33Må du vara välsignad för att du är så klok och förståndig och för att du hindrade mig från att spilla blod och ta rätten i egna händer! 34Så sant Herren, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig från att skada dig: om du inte hade kommit hit ut för att möta mig, så skulle inte någon av Navals män varit vid liv i morgon bitti.” 35Sedan tog David emot hennes gåvor och sa till henne att återvända hem i lugn och ro, för han lyssnade på henne och gjorde henne till viljes.
36När hon kom hem, hade Naval ordnat en stor fest, som en kunglig fest. Han var mycket berusad och upprymd och därför berättade hon inte för honom om saken förrän följande morgon 37då han hade nyktrat till. Men när hans hustru berättade vad som hade hänt, drabbades han av slag och blev liggande som en sten. 38Tio dagar senare lät Herren honom dö.
David gifter sig med Avigajil
39När David hörde att Naval var död, sa han: ”Prisad vare Herren! Han har själv straffat Naval för vanäran han drog över mig och han har skonat mig från att begå en ogärning. Navals ondska har gått ut över honom själv.” Sedan sände David budbärare till Avigajil för att be henne bli hans hustru.
40Davids tjänare reste till Karmel och sa till henne: ”David har sänt oss för att hämta dig, så att du kan bli hans hustru.” 41Avigajil föll då ner med ansiktet mot marken och svarade: ”Jag är hans tjänarinna och jag är villig att bli en slavinna som tvättar fötterna på min herres tjänare.”25:41 Avigajils svar visar att hon var tacksam över att David ville ta hand om henne nu när hennes man var död. 42Hon gjorde sig därefter i ordning, tog fem tjänsteflickor med sig och satte sig på sin åsna. Och så följde hon med männen tillbaka till David och blev hans hustru.
43David gifte sig även med Achinoam från Jisreel. Båda var de nu hans hustrur. 44Men Saul hade låtit gifta bort sin dotter Mikal, Davids hustru, med en man från Gallim som hette Palti, son till Lajish.
