底波拉和巴拉之歌
1那一天，底波拉和巴拉高唱凯歌：
2“以色列的首领身先士卒，
民众前仆后继，
你们要赞美耶和华！
3君王和首领啊，请留心细听！
我要向耶和华歌唱，
我要歌颂以色列的上帝耶和华。
4耶和华啊，当你从西珥出来，
走过以东时，
大地震动，
天上降雨。
5在西奈山的耶和华面前，
在以色列的上帝耶和华面前，
群山震动。
6在亚拿的儿子珊迦与雅亿的时代，
大路行人绝迹，
旅客绕道而行。
7我底波拉做以色列之母以前，
以色列的乡村人烟稀少。
8以色列人选择新的神明，
便战祸临门，
四万以色列人中找不到一矛一盾。
9我的心追随以色列的首领，
追随民中踊跃出征的人。
你们要赞美耶和华！
10“你们骑白驴的、坐绣花毯子的、步行的，
都要倾听。
11歌乐手聚集在井旁，
传扬耶和华和祂以色列子民的胜利。
耶和华的子民都来到城门口。
12“底波拉啊，来吧，来吧，
歌唱吧！
亚比挪庵的儿子巴拉啊，来吧，
带走你的战俘吧！
13幸存的以色列人响应他们的首领，
耶和华的子民为我攻击勇士。
14他们有些来自原属亚玛力人的以法莲，
有些来自便雅悯，
统领出自玛吉，
将官出自西布伦。
15以萨迦的首领与底波拉同往，
以萨迦人随巴拉同去，
众人一起冲进山谷，
吕便人却犹豫不决。
16吕便人为什么坐在羊圈中听悠悠笛声？
他们举棋不定。
17基列人留在约旦河对岸。
但人为什么停留在船上？
亚设人在海岸静坐，
在港口逗留。
18但西布伦人和拿弗他利人却拼死鏖战沙场。
19“迦南诸王来战，
来到米吉多河边的他纳交战，
却没有掠走金银。
20星辰从天上、从它们的轨道攻击西西拉。
21古老的基顺河冲走了敌人。
我的心啊，要奋勇向前！
22蹄声隆隆，
骏马疾驰！
23“耶和华的天使说，
‘要咒诅米罗斯，
要重重地咒诅米罗斯的居民，
因为他们没有帮助耶和华，
没有帮助耶和华攻击强敌。’
24“基尼人希百的妻子雅亿是妇人中最有福的，
是住帐篷的妇人中最有福的。
25西西拉求水，
雅亿给他奶喝，
用珍贵的碗盛上奶酪。
26雅亿左手拿起橛子，
右手拿起工匠的锤子，
猛击西西拉，
打碎了他的头，
刺透了他的太阳穴。
27西西拉屈身倒下，
死在她脚前，
一动不动地躺在那里。
28“他母亲凭窗远眺，
隔着窗棂喊道，
‘为什么他的战车迟迟不回？
为什么还听不到车轮声？’
29聪明的宫女安慰她，
她却依然自言自语，
30‘莫非他们在搜索、瓜分战利品？
也许每人得到一两个少女，
西西拉也会分得从俘虏身上夺来的绣花彩巾。’
31耶和华啊，
愿你的敌人都像西西拉一样灭亡！
愿爱你的人如升起的太阳，
光辉熠熠！”
此后，以色列安享太平四十年。
Deboras och Baraks sång
1Debora och Barak, Avinoams son, sjöng den dagen denna sång:
2”När Israels furstar visar vägen
och folket villigt offrar sig,
prisa Herrens namn!
3Hör, ni kungar, lyssna ni härskare!
Jag ska sjunga inför Herren
och spela inför Israels Gud.
4Du, Herre, ledde oss ut ur Seir
och fram över Edoms slätter,
marken skakade, från himlen strömmade regnet ner
och vatten strömmar ur molnen.
5Bergen skälvde inför Herren,
den Väldige på Sinai, Herren, Israels Gud.
6På Shamgars, Anats sons, och Jaels tid
låg vägarna öde.
Vandrarna valde vindlande stigar.
7Israel saknade ledare,
tills Debora trädde fram,
tills hon blev en mor för Israel.
8När Israel valde nya gudar
kom striden fram till stadsportarna.5:8 Grundtexten är mycket svårtolkad och innebörden osäker.
Varken sköld eller spjut fanns.
Israels 40 000 saknade vapen.
9Mitt hjärta vänder sig till Israels ledare
och till alla som villigt följer dem!
Prisa Herren!
10Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor,
och sitter på dyrbara mattor
och alla ni som går till fots!
11Sångarna sjunger lovsång vid brunnen,
sången om Herrens rättfärdiga gärningar,
hur han räddade Israel
med sina krigare.
Herrens folk tågade in
genom portarna.
12Vakna, Debora,
vakna och sjung!
Stå upp, Barak!
Du, Avinoams son, för bort dina fångar!
13Männen som fanns kvar
marscherade ner till de tappra.
Herrens folk kom till mig
med sina mäktiga.
14Män kom från Efraim,
med rotfäste i Amalek,
och Benjamin,
som följde efter dig med dina skaror.
Från Makir kom furstar
och från Sebulon män med ledarstav.
15Isaskars furstar följde Debora
och Barak ner i dalen.
Men Rubens stam
höll grundliga rådslag.
16Varför satt du hemma bland fållorna5:16 Eller: vid lägerelden. Eller: mellan sadelväskorna.
och lyssnade på herdeflöjter?
Rubens stam höll grundliga rådslag.
17Gilead stannade på andra sidan Jordan.
Varför blev Dan kvar vid sina fartyg?
Och Asher blev kvar vid stranden
i lugn och ro.
18Men Sebulons och Naftalis stammar
riskerade livet på stridsfältets höjder.
19Kanaans kungar
stred vid Tanak
nära Megiddos källor
men de blev utan silver och utan byte.
20Till och med himlens stjärnor
stred mot Sisera.
21Den brusande floden Kishon,
urtidsfloden
förde bort dem.
Dra vidare, var stark min själ!
22Hör hovtrampet från fiendens hingstar!
Se hur stridshästarna jagar fram!
23Men Herrens ängel befallde att förbanna Meros.
’Förbanna dess inbyggare’, sa han.
’De kom inte till Herrens hjälp,
till Herrens och hjältarnas hjälp.’
24Välsignad bland kvinnorna ska Jael vara,
keniten Hevers hustru,
ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
25Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk
i en dyrbar skål,
hon bjöd honom på tjockmjölk.
26Hennes hand grep efter tältpluggen,
hennes högra hand efter hammaren,
och med snickarens hammare
slog hon honom i huvudet,
genomborrade Siseras tinning.
27Han sjönk ner vid hennes fötter,
låg stilla och var död.
28Siseras mor såg väntande ut genom fönstret
och hon ropade:
’Varför dröjer hans vagn så länge?
Var är klappret av hovar?’
29Då svarar hennes hovdam,
och själv ger hon samma svar:
30’Bytet de skiftar är stort,
en flicka åt var man eller två,
dyrbara mantlar åt Sisera
och vackra tyger,
brokiga dukar, en eller två åt den som tog byte.
Allt detta som byte!’
31Herre, så ska alla dina fiender förgås,
men de som älskar Herren ska stråla av kraft
som den uppgående solen!”
Därefter fick landet fred i fyrtio år.
