安息年的条例
1耶和华在西奈山上对摩西说： 2“你把以下条例告诉以色列人。
“你们到了我将要赐给你们的土地后，要让土地每七年在耶和华面前休耕一年。 3六年之内，你们可以耕种田地，修整葡萄园，收获出产。 4但第七年是安息年，土地要休息，以尊崇耶和华。你们不可耕种，不可修整葡萄园。 5不可收割自生自长的庄稼，也不可摘未经修剪而结的葡萄。这一年土地要休耕。 6但安息年间土地里自生自长的，你们和你们的仆婢、雇工与住在你们中间的外族人都可以吃， 7你们的牲畜和境内的野兽也可以吃。
禧年的条例
8“你们要计算七个安息年，即七个七年，共四十九年。 9第五十年的七月十日赎罪日那天，你们要在境内各地吹号。 10你们要以这年为圣年，向境内所有居民宣告自由。这年将成为你们的禧年。各人要得回卖掉的祖业，卖身为奴的可以自由回家。 11第五十年是你们的禧年。这一年你们不可耕种，不可收割自生自长的庄稼，也不可摘未经修剪而结的葡萄。 12这是禧年，是你们的圣年，你们可以吃土地里自生自长的。 13在禧年，各人要得回卖掉的地业。 14因此，你们和同胞买卖田地时，不可彼此亏负。 15买卖双方要按照距下个禧年的年数多少定价。 16距下个禧年的年数多，价钱就高；年数少，价钱就低。因为卖的是田地收成的次数。 17要敬畏你们的上帝，不可彼此亏负。我是你们的上帝耶和华。 18你们要遵行我的律例，持守我的典章，就可以在那片土地上安居。 19土地会出产丰富，使你们丰衣足食、安然居住。 20你们可能会问，‘第七年不种不收，我们吃什么？’ 21我要在第六年赐福给你们，使田地的出产够你们吃三年。 22第八年开始耕种时，你们仍会吃陈粮，一直吃到第九年的收割季节。
赎回土地的条例
23“你们不可永远卖掉土地，因为土地是我的，你们只不过是寄居在那片土地上的过客。 24你们购买每一块土地时，都必须让原主保留赎回的权利。 25如果有人因贫穷而卖掉土地，他的近亲要把卖掉的土地赎回来。 26如果无人为他赎回，而他自己渐渐富裕起来，有能力赎回， 27他要计算卖掉土地的年数，退还距下个禧年所剩年数的地价，便可以赎回自己的土地。 28如果他没有能力赎回，所卖的土地在禧年之前要属于买主。到了禧年，买主必须把土地归还原主。
赎回房屋的条例
29“如果有人卖掉自己城里的房子，要保留一年赎回权。卖掉房子的一年之内，他可以赎回。 30如果一年之内他没有赎回，房子便永远归买主所有，就是到了禧年也不用归还。 31如果房子在四围无墙的乡村，要视房子为乡下的土地，原主可以赎回；到了禧年，买主必须将房子归还。 32在利未人的城邑里，利未人有权随时赎回所卖的房子。 33如果他们没有赎回，到了禧年要把房子归还他们；因为在利未人的城里，利未人的房屋是他们在以色列人中所拥有的产业。 34但不可出卖利未人城郊的草场。那是他们永远拥有的产业。
照顾同胞的条例
35“如果你们的同胞生活日益贫穷，难以维生，你们要像照顾外族人和寄居者一样照顾他的生活，让他住在你们当中。 36你们不可从中谋利，要敬畏上帝，让他住在你们当中。 37你们借钱给他，不可收取利息；借粮给他，不可谋利。 38我是你们的上帝耶和华。我曾经带领你们离开埃及，为要把迦南赐给你们，并做你们的上帝。
买卖奴隶的条例
39“如果你们的同胞穷得把自己卖给你们，不可把他当作奴隶， 40要待他像雇工和寄居者一样。他要为你工作到禧年。 41到了禧年，他和孩子们便可以离开你们，回到自己的宗族和祖业。 42因为以色列人是我的仆人，是我从埃及带出来的，所以他们不可卖身为奴。 43你们也不可苛待他们，要敬畏你们的上帝。 44你们可以从邻国购买奴隶， 45也可以买居住或出生在你们境内的外族人。这些人可以作你们的产业。 46你们可以将他们作为产业传给你们的子孙，使他们终身做奴隶。但你们不可苛待自己的同胞。
47“如果你们中间的外族人渐渐富裕，你们同胞中却有人日益贫穷，把自己卖给外族人或他们的族人， 48他可以保留赎身的权利。他的兄弟、 49叔伯、堂兄弟或其他近亲都可以赎回他。如果他富裕起来，也可以赎回自己。 50他要和买主计算从自己卖身为奴到下个禧年之间的年数，然后按雇工的工价，照年数计算赎价。 51如果离禧年还有很多年，他就要按比例偿还大部分卖身款为自己赎身。 52如果离禧年只有不多的几年，他就要按年数偿还卖身款为自己赎身。 53买主要待他如按年雇佣的工人。你们要确保买主不会苛待他。 54如果禧年来临前他没有被赎回，到了禧年他和孩子们都要获得自由。 55因为以色列人是我的仆人，是我从埃及领出来的仆人。我是你们的上帝耶和华。
Sabbatsåret
1Herren talade till Mose på Sinai berg: 2”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i landet som jag ska ge er, måste ni låta det få Herrens sabbat. 3Under sex år ska du beså dina åkrar, beskära dina vingårdar och bärga dina skördar, 4men under det sjunde året ska landet ha en Herrens sabbatsvila. Så inte ditt utsäde och beskär inte dina vingårdar. 5Skörda inte ens det som växer upp av spillsäden och samla inte heller in de druvor som mognar i de obeskurna vinstockarna. Det är nämligen ett viloår för landet. 6Det som landet under sabbatsåret ändå ger ska vara din mat liksom dina slavars och slavinnors, dina daglönares och deras som bor hos dig. 7Också din boskap och de vilda djuren ska äta av vad landet då ger.
Friåret
8Du ska räkna sju gånger sju sabbatsår, alltså fyrtionio år. 9Låt sedan hornen ljuda högt i hela landet den tionde dagen i sjunde månaden på försoningsdagen. 10Det femtionde året ska nämligen vara heligt. Då ska frihet förkunnas för alla invånarna i landet. Det ska vara ett friår för er och var och en få tillbaka sin egendom och komma tillbaka till sin släkt. 11Det femtionde året ska alltså vara ett friår för er. Då ska ni inte så, bärga in spillsäd eller skörda druvor från de obeskurna stockarna. 12Ni ska låta det vara ett heligt friår. Under det året ska ni äta av det som landet av sig självt ger.
13Under det året ska var och en återvända hem till sitt eget.
14Om du säljer mark till eller köper av din landsman ska ni inte göra varandra något orätt. 15Du ska betala din landsman efter antalet år sedan friåret, efter antalet skördar han säljer till dig. 16Ju fler år desto högre pris och ju färre år desto lägre pris, eftersom det han faktiskt säljer till dig är antalet skördar. 17Utnyttja inte varandra utan frukta din Gud, för jag är Herren, er Gud.
18Lyd mina bud och följ mina stadgar om ni önskar leva tryggt i landet. 19Då kommer landet att ge sina skördar och ni kan äta er mätta i lugn och ro. 20Men ni kommer att undra: ”Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller skörda då?” 21Jag ska välsigna er med så rikliga skördar under det sjätte året att de kommer att räcka för tre år. 22När ni sår det åttonde året äter ni fortfarande av den gamla skörden ända fram tills det nionde årets skörd har bärgats.
23Jorden får inte säljas för gott för landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. 24I hela landet som blir ert måste ni tillåta återköp.
25Om någon blir fattig och säljer en del av sin egendom, ska hans återlösare, hans närmaste släkting, lösa tillbaka den. 26Om det inte finns någon återlösare men han själv kan få ihop tillräckligt med pengar, 27ska han alltid kunna köpa tillbaka den till ett pris ställt i förhållande till antalet år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående. Så kan han få tillbaka sin egendom. 28Men om den ursprunglige ägaren inte kan lösa in den, ska den tillhöra den nye ägaren fram till friåret. Men då måste den lämnas tillbaka och han får återkomma till sin egendom.
29Om en man säljer ett hus i en stad med murar, har han full återköpsrätt under ett år. Då är återlösningen tidsbegränsad. 30Men om han inte löser in det inom ett år ska huset i en stad med murar för alltid tillhöra den nye ägaren och hans ättlingar. Det behöver inte lämnas tillbaka vid friåret. 31Med hus i en by utan omgivande mur är det som med åkermark. De kan köpas tillbaka och de ska alltid lämnas tillbaka vid friåret.
32Men leviternas hus, de som ligger i deras städer, kan köpas tillbaka när som helst 33och måste om de inte är återköpta återlämnas vid friåret, för leviterna ska inte äga mark som de andra israeliterna utan är hänvisade till att bo i städer och deras närhet25:33 Versens hebreiska text är svårförståelig och översättningen därför osäker.. 34Den betesmark som omger deras städer får inte säljas för den är deras egendom för alltid.
35Om din landsman blir fattig och inte kan försörja sig bland sitt folk ska du hjälpa honom precis som du skulle hjälpa en främling eller en tillfälligt bosatt så att han kan bo kvar bland er. 36Utkräv ingen ränta av honom utan frukta din Gud så att din landsman kan bo kvar bland er. 37Låna honom inte pengar mot ränta eller sälj mat till honom för att tjäna på det. 38Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39Om din landsman blir fattig och säljer sig själv till dig, får du inte behandla honom som en slav 40utan i stället som en anställd tjänare eller som en gäst. Han ska bara vara i tjänst hos dig fram till friåret. 41Då kan han lämna dig och återvända med sina barn till sin egen släkt och till sina fäders egendom. 42För israeliterna är mina tjänare och jag ledde dem ut ur Egypten. Därför ska de inte säljas som vanliga slavar. 43Utsätt honom inte för hård behandling. Frukta din Gud! 44Men du kan köpa slavar eller slavinnor från andra folk som bor i närheten 45och likaså barn från de utlänningar som tillfälligt bor bland er samt deras familjemedlemmar som föds i landet. De förblir er egendom.
46Dem kan ni lämna över till era barn som egendom och ha som slavar för alltid. Men ingen av era bröder bland israeliterna får behandlas hårt.
47Om en utlänning eller någon som tillfälligt bor bland er blir rik och din landsman blir fattig och säljer sig till utlänningen eller den tillfälligt bosatte eller dennes familj 48kan han återlösas av en av sina bröder, 49sin farbror, sin kusin eller någon annan nära släkting. Han kan också köpa sig själv fri om han senare får möjlighet. 50Priset på hans frihet ska han och hans köpare låta stå i proportion till antalet år från det han sålde sig och som är kvar fram till friåret eller vad det skulle kosta att anställa en tjänare för så många år. 51Om det är många år kvar, ska han betala nästan lika mycket som han fick när han sålde sig. 52Om det bara är några få år kvar till friåret, ska han betala en summa beräknad efter antalet år. 53Han ska behandlas som en anställd tjänare år för år. Se till att han inte behandlas hårt.
54Om han ännu inte har blivit återlöst när friåret är inne, ska han och hans barn friges då 55för israeliterna tillhör mig och är mina tjänare. Jag ledde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
