以撒出生
1耶和华按着自己说过的话眷顾撒拉，实现给她的应许。 2亚伯拉罕年老的时候，撒拉怀了孕，在上帝指定的日期为他生了一个儿子。 3亚伯拉罕为儿子取名叫以撒。 4以撒出生后第八天，亚伯拉罕就照着上帝的吩咐为他行了割礼。 5以撒出生时亚伯拉罕已经一百岁。 6撒拉说：“上帝使我欢笑，凡听见这事的人也必跟我一同欢笑。 7谁曾料到我会为亚伯拉罕哺养孩子呢？我竟然在丈夫年老的时候给他生了儿子。”
夏甲和以实玛利被逐
8以撒渐渐长大，亚伯拉罕在他断奶的那天摆设宴席。 9撒拉见埃及人夏甲给亚伯拉罕生的儿子以实玛利嘲笑以撒， 10就对亚伯拉罕说：“赶走这婢女和她的儿子，因为这婢女的儿子不可和我的儿子以撒一同承受产业。” 11亚伯拉罕因儿子以实玛利的事非常烦恼。 12上帝对亚伯拉罕说：“你不要再为这孩子和你的婢女烦恼，只管照撒拉的意思去做，因为以撒生的才可算为你的后代。 13至于那婢女的儿子以实玛利，我也会使他自成一国，因为他也是你的儿子。”
14第二天，亚伯拉罕清早起来，把食物和一皮袋水放在夏甲肩上，让她和孩子离开。夏甲在别示巴的旷野流浪。 15皮袋的水喝光了，夏甲把儿子留在一丛灌木下， 16自己走到离孩子约一箭之远的地方，对着孩子坐下，说：“我不忍心看着他死啊！”夏甲坐在那里放声大哭起来。 17上帝听见孩子的哭声，就差遣天使从天上安慰夏甲说：“夏甲，你怎么了？不要害怕，上帝已经听见孩子的哭声了。 18你去扶他起来，安慰他，我必使他成为大国。” 19上帝使夏甲的眼睛明亮，让她看见一口水井，她就上前把皮袋装满水拿给儿子喝。 20在上帝的看顾下，孩子在旷野渐渐长大，成为一个射箭能手。 21他住在巴兰旷野，他母亲为他娶了一个埃及女子。
亚伯拉罕与亚比米勒立约
22有一次，亚比米勒和他的将领非各对亚伯拉罕说：“你做的一切都有上帝保佑。 23现在请你在这里当着上帝的面向我起誓，你不会欺骗我和我的子孙后代。我怎样善待你，请你也同样善待我以及你所寄居之地的百姓。” 24亚伯拉罕说：“我愿起誓。”
25由于亚比米勒的仆人霸占了一口水井，亚伯拉罕就指责亚比米勒。 26亚比米勒说：“我不知道是谁做的，你以前没有告诉我，我今天才听说这事。” 27亚伯拉罕把牛羊送给亚比米勒，他们二人立了约。 28亚伯拉罕又从羊群中分出七只母羊羔。 29亚比米勒问亚伯拉罕：“你分出七只母羊羔是什么意思？” 30亚伯拉罕回答说：“你要从我手中接受这七只母羊羔，表示你承认这口井是我挖的。” 31所以，那地方被称为别示巴21:31 “别示巴”意思是“盟誓之井”。，因为他们二人在那里起了誓。
32他们立约以后，亚比米勒和他的将领非各便回非利士去了。 33亚伯拉罕在别示巴栽了一棵红柳，又在那里呼求耶和华——永恒上帝的名。 34亚伯拉罕在非利士住了很长时间。
Isak föds
1Sedan var Herren god mot Sara och gjorde vad han lovat. 2Sara blev med barn och födde en son åt den åldrige Abraham precis vid den tid som Gud hade sagt. 3Abraham gav sonen Sara födde åt honom namnet Isak21:3 Se not till 17:19.. 4Åtta dagar efter födelsen omskar Abraham honom, som Gud hade befallt. 5Abraham var 100 år gammal när hans son Isak föddes.
6Sara sa: ”Gud har fått mig att skratta! Alla som hör detta kommer att skratta med mig. 7Vem kunde ha talat om för Abraham att Sara skulle komma att amma barn? Ändå har jag fött en son åt honom på hans ålderdom.”
Hagar och Ismael drivs ut i öknen
8Barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest. 9Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, hånskrattade21:9 Se Gal 4:29. Eller: Hagar, lekte., 10sa hon till Abraham: ”Driv bort denna slavinna och hennes son! Slavinnans son ska inte få dela arvet tillsammans med min son Isak.”
11Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son. 12Men Gud sa till Abraham: ”Var inte så bekymrad över detta med Ismael och slavkvinnan. Gör som Sara säger, för det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar. 13Men av slavkvinnans son ska jag också göra ett folk, eftersom även han är din.”
14Abraham gick därför upp tidigt följande morgon. Han gjorde i ordning mat och en lädersäck med vatten som han lyfte upp på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son. Utan mål vandrade hon så ut i Beer Shevas öken. 15När vattnet tog slut, lämnade hon barnet under en buske 16och gick bort och satte sig en bit därifrån, på ett pilskotts avstånd. ”Jag kan inte se honom dö”, sa hon och brast ut i våldsam gråt21:16 Både den aktuella satsen och framför allt sammanhanget (se v. 17) tillåter också översättningen att det var pojken som brast i gråt. Situationen talar för att båda två grät..
17Då hörde Gud pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: ”Hagar, hur är det med dig? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger. 18Gå, hjälp upp pojken och ta väl hand om honom, för jag ska göra honom till ett stort folk.”
19Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i säcken och gav den till pojken så att han fick dricka. 20Och Gud var med pojken, som växte upp i öknen och blev tränad i bågskytte. 21Han levde i Paranöknen. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.
En viktig källa
22Vid den tiden kom kung Avimelek och befälhavaren för hans här, en man som hette Pikol, och sa till Abraham: ”Gud är med dig i allt vad du gör. 23Svär vid Gud att du inte ska bedra mig eller min son eller mina efterkommande, och att du ska vara vänligt inställd mot mig och landet där du bor, på samma sätt som jag har varit mot dig!” 24Abraham svarade: ”Det svär jag på.” 25Sedan klagade Abraham för kungen över en brunn, som kungens tjänare tagit över. 26”Jag har ingen aning om vem som är ansvarig. Varför talade du inte om detta för mig förut?” sa kungen. ”Detta är första gången jag hör talas om detta.”
27Då gav Abraham kungen får och oxar, och de ingick förbund med varandra. 28Men när Abraham tog sju lamm och ställde dem åt sidan, 29frågade Avimelek Abraham: ”Varför gör du så, ställer sju lamm åt sidan?” 30Abraham svarade: ”Dessa sju lamm ska du ta emot av mig som en bekräftelse på att denna brunn är grävd av mig.” 31Från den tiden kallas brunnen Beer Sheva21:31 Namnet är en anspelning på de hebreiska orden för ed och sju; beer betyder brunn. eftersom det var där de svor en ed. 32Så slöt de ett förbund i Beer Sheva. Sedan reste kung Avimelek och Pikol, befälhavaren för hans här, hem till filistéernas land igen. 33Abraham planterade ett tamariskträd i Beer Sheva och åkallade där Herren, den evige Guden. 34Därefter bodde Abraham i filistéernas land under en lång tid.
