以利沙找回斧头
1一群先知对以利沙说：“你看，我们住的地方实在太小了。 2请让我们去约旦河吧，我们每人都可以从那里砍一根木头盖房子居住。”以利沙说：“你们去吧。” 3其中一人请以利沙一起去，以利沙答应了， 4便和他们一起去约旦河砍伐树木。 5有个人砍树的时候，斧头掉进了水里。他大喊：“唉！师傅，这把斧头是借来的。” 6上帝的仆人问：“斧头掉在哪里了？”他就指给以利沙看。以利沙砍了一根树枝抛进水里，斧头便浮了上来。 7以利沙说：“你去拿上来吧！”他便伸手拿起了斧头。
以利沙使亚兰军败退
8亚兰王与以色列人交战，他和臣仆商议要在某处安营。 9上帝的仆人派人去禀告以色列王说：“你要小心，不要经过那个地方，因为亚兰人埋伏在那里。” 10以色列王派人到上帝的仆人所说的地方，警告那里的人要小心防备。这样的事情发生了好几次。
11亚兰王因此十分恼怒，召来臣仆质问他们：“你们当中谁向以色列王泄露了我们的计划？” 12一位臣仆说：“我主我王啊，没有人泄露。是以色列的先知以利沙将王在寝宫所谈的事告诉了以色列王。” 13王说：“去找出他在哪里，我派人去捉拿他。”王得知以利沙在多坍后， 14便派出大队人马和战车前往那里，他们在夜间抵达多坍，把城围住。 15上帝仆人的侍者清早起来，走到外面，看见城被军队、车马包围，就对上帝的仆人说：“唉！我主啊，怎么办呢？” 16上帝的仆人说：“不要害怕！我们的人比他们的还要多。” 17他随后祷告：“耶和华啊，求你开他的眼睛，让他看见。”于是，耶和华开那个仆人的眼睛，他就看见山上到处都是火车火马围绕着以利沙。 18亚兰人向以利沙冲来，以利沙祈求耶和华说：“求你使他们瞎眼。”耶和华听了以利沙的祷告，使他们瞎了眼。 19以利沙对他们说：“不是这条路，也不是这座城。跟我来，我带你们到你们要找的人那里。”以利沙把他们领到撒玛利亚。
20他们进城后，以利沙祷告：“耶和华啊，求你开他们的眼睛，让他们看见。”耶和华开了他们的眼睛，他们就看见了，发现自己在撒玛利亚城中。 21以色列王看见他们，问以利沙说：“我父啊，我可以杀他们吗？” 22以利沙答道：“不可杀他们。岂可杀从战场上抓来的俘虏呢？给他们吃的喝的，让他们回自己主人那里吧。” 23于是，以色列王为他们大摆宴席，等他们吃喝完毕，便放他们回自己主人那里。之后，亚兰人不再侵犯以色列。
撒玛利亚城被围困
24后来，亚兰王便·哈达召集全军围困撒玛利亚。 25撒玛利亚被困后，城里陷入严重饥荒，以致一个驴头可卖九百克银子，二百克鸽子粪可卖十一克银子。 26一天，以色列王从城墙上走过，一个妇人向他哭喊道：“我主我王啊，求你帮帮我！” 27王说：“如果耶和华不帮助你，我怎能帮助你呢？我既无粮也无酒。 28你有什么难处呢？” 29妇人说：“这个女人对我说，‘我们今天吃你儿子，明天再吃我儿子。’于是我们把我儿子煮了吃。第二天我叫她把她儿子交出来，她却把儿子藏了起来。” 30王听了妇人的话，就撕裂衣服。王走在城墙上，人们都看见他贴身穿着麻衣。 31王说：“如果今天沙法的儿子以利沙的头颅还留在他颈项上，愿上帝重重地惩罚我！”
32王派使者去以利沙那里。那时，以利沙正与长老们坐在他家中。使者到达之前，以利沙对长老说：“你们看，这凶手派人来斩我的头。使者到达时，你们要把他关在门外。他后面不就是他主人的脚步声吗？” 33话音未落，使者已经到了，说：“既然这祸是从耶和华来的，我何必再仰望祂呢？”
Elisha får en yxa att flyta
1En dag kom profeterna och pratade med Elisha: ”Rummet där vi samlas inför dig är för litet. 2Låt oss gå till Jordanfloden, hämta var sin stock och bygga ett hus åt oss där vi kan vara.” ”Ja, gör så”, svarade Elisha.
3”Men kan du inte komma med oss, dina tjänare?” föreslog någon. ”Det ska jag göra”, svarade han.
4Så gick han med dem. När de kom ner till Jordan började de fälla träd, 5men när en av dem höll på att fälla ett träd, lossnade yxan från skaftet och hamnade i floden. ”O min herre”, ropade han. ”Yxan var lånad!” 6”Var föll den i?” frågade gudsmannen.
Mannen visade honom var yxan hade fallit i, och Elisha skar av en kvist som han kastade i vattnet. Då flöt yxan upp till ytan. 7”Plocka upp den!” sa Elisha till honom, och mannen sträckte ut handen och tog upp yxan.
Elisha tar en hel armé till fånga
8En gång när kungen i Aram låg i krig med Israel och rådgjorde med sina officerare om var de skulle slå läger, nämnde han en viss plats för dem. 9Gudsmannen skickade då bud till kungen i Israel för att varna honom att närma sig just den platsen. ”Araméerna planerar att dra samman sina trupper dit”, sa han.
10Kungen i Israel skickade då bud till den plats som gudsmannen hade nämnt och varnat för, så att de var på sin vakt. Gång på gång varnade Elisha kungen på samma sätt.
11Kungen i Aram blev bekymrad och sammankallade sina officerare. ”Vill ni inte tala om för mig vem det är av er som står på den israelitiske kungens sida?”
12”Det är inte någon av oss, min herre och kung”, svarade en av officerarna. ”Det är profeten Elisha i Israel. Han kan berätta för sin kung vad du viskar i din sängkammare.” 13”Gå då och ta reda på var han finns, så att vi kan gripa honom”, befallde kungen. ”Elisha är i Dotan”, var det då någon som upplyste honom om.
14En natt skickade därför kungen en trupp med många hästar och vagnar för att omringa staden. 15När gudsmannens tjänare steg upp på morgonen och såg staden omringad av en armé med hästar och vagnar, blev han orolig. Då ropade han: ”Min herre, vad ska vi göra nu?” 16”Var inte rädd! Det finns fler på vår sida än deras”, svarade Elisha.
17Sedan bad Elisha: ”Herre, öppna hans ögon, så att han ser!” Då öppnade Herren tjänarens ögon, så att han kunde se hästar och vagnar av eld överallt på höjderna runt omkring Elisha.
18När araméerna drog fram mot dem, bad Elisha: ”Herre, gör dem blinda!” Herren gjorde som Elisha bad. 19Då sa Elisha till dem: ”Det här är inte rätt väg och inte heller rätt stad. Följ mig, så ska jag föra er till den man ni söker!” Sedan ledde han dem till Samaria.
20Så snart de kom fram till Samaria bad Elisha: ”Herre, öppna deras ögon nu, så att de kan se!” Herren öppnade då deras ögon, och de upptäckte att de var inne i Samaria. 21När kungen i Israel fick se dem, ropade han till Elisha: ”Min fader, ska jag döda dem? Ska jag döda dem?”
22”Gör inte det!” svarade Elisha. ”Brukar du döda krigsfångar som du tar med svärd och båge? Ge dem mat och dryck och skicka sedan hem dem till sin herre igen.” 23Kungen anordnade då en stor fest för dem och de åt och drack. Sedan skickade han dem hem till sin herre. Från den stunden blev det slut på araméernas räder mot Israels område.
Arams belägring av Samaria får ett snabbt slut
24Men någon tid senare mobiliserade Ben-Hadad, kungen i Aram, hela sin armé och belägrade Samaria. 25Det uppstod en svår hungersnöd i staden, och det gick så långt att man betalade åttio siklar6:25 1 sikel=12 gram. silver för ett åsnehuvud och fem siklar för en halv liter duvspillning6:25 Duvspillning kan också ha varit någon form av frön..
26En dag när kungen i Israel vandrade omkring på stadsmuren, ropade en kvinna åt honom: ”Hjälp mig, min herre och kung!” 27”Om inte Herren hjälper dig, var skulle jag då kunna hämta hjälp?” svarade han. ”Från tröskplatsen eller vinpressen?”
28Kungen frågade vidare: ”Vad gäller det?” Hon svarade: ”En kvinna här föreslog att vi en dag skulle äta upp min son och sedan hennes nästa dag. 29Vi tog min son och åt upp honom, men när jag nästa dag bad henne att ge sin son för att vi skulle äta honom, så gömde hon honom.”
30När kungen hörde detta rev han sönder sina kläder. När han gick på muren kunde man se att han bar säcktyg närmast kroppen.
31”Gud får straffa mig, om Elisha, Shafats son, får behålla sitt huvud i dag”, sa kungen.
32Elisha satt i sitt hus tillsammans med stadens äldste, när kungen skickade bud till honom. Men innan budbäraren kom, sa Elisha till de andra: ”Den där mördaren har skickat en man för att döda mig. När han kommer, så stäng dörren och låt honom vänta utanför, för hans herre kommer snart efter.”
33Elisha hann knappt säga detta innan budbäraren anlände. ”Det är Herren som har låtit oss drabbas av allt det här”, sa kungen. ”Hur ska jag kunna räkna med någon hjälp från honom?”
