亚兰王攻打撒玛利亚城
1亚兰王便·哈达率领全军，联合三十二个王，带着车马围攻撒玛利亚。 2他派遣使者进城对以色列王亚哈说： 3“便·哈达说，‘你的金银和你家中最美的妻妾儿女都是我的。’” 4以色列王说：“我主我王啊，我答应你的要求，我和我的一切都是你的。”
5不久，使者又来对他说：“便·哈达说，‘我已派人吩咐你把金银、妻妾和儿女都给我。 6明天这个时候，我会派属下搜查你的王宫和你臣仆的家，他们要拿走你珍爱的一切。’” 7以色列王亚哈召集国中的长老，说：“你们看，这人是在找麻烦。他派人来要我的妻妾、孩子和金银，我没有拒绝他。” 8长老和百姓都说：“别听从他，别答应他。”
9于是，他对使者说：“你们告诉我主我王，他第一次所要的，仆人可以照办，但这一次所要的，仆人不能从命。”使者就去回复便·哈达。 10便·哈达又派人去对亚哈说：“若撒玛利亚的尘土够我的士兵每人抓一把，愿神明重重地惩罚我。” 11以色列王说：“你去告诉便·哈达，叫他别刚穿上盔甲就夸口，打完仗卸下盔甲再夸口吧。” 12便·哈达和诸王正在营中饮酒，听见这话，就吩咐属下准备攻城。
亚哈打败便·哈达
13一位先知来见以色列王亚哈，说：“耶和华说，‘你看见这大队人马了吗？今天我必将他们交在你手里，这样你就知道我是耶和华。’” 14亚哈问：“谁来完成这任务呢？”先知答道：“耶和华说，省长属下的青年军。”亚哈问：“谁来做统领呢？”先知答道：“你。”
15于是，亚哈召集了省长属下的青年军二百三十二人，又召集以色列全军，共七千人。
16中午，便·哈达正跟盟军的三十二个王在营中狂饮的时候，亚哈率军出发了。 17省长属下的青年军率先出城。便·哈达派出的巡逻队禀告他说：“有人从撒玛利亚城出来了。” 18便·哈达说：“不管他们是来求和还是求战，都要生擒他们！” 19省长属下的青年军率先出城，大军紧随其后， 20他们见敌人就杀。亚兰人败逃，以色列人乘势追击。亚兰王便·哈达骑着马与一些骑兵落荒而逃。 21以色列王出城攻击敌军车马，重创亚兰人。
22先知又来见以色列王，说：“你要加强防卫，做好准备，因为明年春天亚兰王必卷土重来。”
23臣仆给亚兰王献计说：“以色列人的神是山神，所以他们占了上风，我们若在平原上跟他们交战，一定会取胜。 24王应该撤去诸王，委任将领代替他们， 25再招募军兵，补充失去的战车和人马，好在平原上跟他们交战，这样我们一定会取胜。”王采纳了他们的建议。
26第二年春天，便·哈达召集亚兰人进军亚弗，攻打以色列人。 27以色列人也召集军队，准备粮草，迎战敌军。他们在亚兰人对面安营，像两小群山羊，而敌军却满山遍野。 28有位上帝的仆人来见以色列王，说：“耶和华说，‘亚兰人以为我耶和华是山神，不是平原的神，所以我必将这大队人马交在你手里，这样你们就知道我是耶和华。’”
29以色列人和亚兰人两军对峙，一连七天。第七天，两军交战，以色列军一天杀了十万亚兰步兵， 30残余的亚兰人都逃进亚弗城，但城墙倒塌压死了两万七千人。便·哈达也逃进城，躲在一间房子的内室里。 31臣仆对他说：“我们听说以色列王很仁慈。现在，我们不如腰束麻布，头套绳索，向以色列王请降，或许他会饶王一命。” 32他们便腰束麻布，头套绳索，来见以色列王，说：“仆人便·哈达求王开恩饶命啊！”亚哈回答说：“他还活着吗？他是我的兄弟。” 33他们听见亚哈的口气温和，连忙附和说：“是啊，便·哈达是王的兄弟。”亚哈便吩咐他们去把便·哈达带来见他，然后让便·哈达登上他的战车。 34便·哈达对亚哈说：“我必归还我父亲从你父亲那里夺来的城邑，你可以在大马士革设立贸易区，就像我父亲在撒玛利亚所设立的一样。”亚哈回答说：“你依此立个约，我就放你走。”立约之后，亚哈就放便·哈达走了。
先知责备亚哈
35众先知中有一位奉耶和华的命令对他的同伴说：“你打我吧！”同伴却不肯动手。 36那位先知就对他说：“既然你不听从耶和华的吩咐，你一离开我，就会被狮子咬死。”那同伴走后，果然遇见狮子，被咬死了。 37那先知又找了一个人，叫那人打他，那人就打他，把他打伤了。 38先知用头巾蒙着眼睛，乔装改扮，在路旁等候亚哈王。 39亚哈王经过的时候，他向王喊道：“仆人在打仗的时候，有人押来一个俘虏，要我看管，他说如果俘虏跑掉，我就要以性命抵偿或赔偿三十四公斤银子。 40可是那俘虏趁仆人忙乱之际跑掉了。”亚哈王说：“这是你自己的过失，你要自负其咎。” 41先知立刻拿去蒙眼的头巾，以色列王认出他是个先知。 42他对王说：“耶和华说，‘你放走了我决定要毁灭的人，所以你的命要抵他的命，你百姓的命要抵他百姓的命。’” 43以色列王闷闷不乐地回撒玛利亚的王宫去了。
Herren låter Israel besegra Aram
1Ben-Hadad, kungen i Aram, mobiliserade hela sin armé, och tillsammans med trettiotvå andra kungar och deras hästar och vagnar, belägrade han Samaria och angrep det. 2Han sände bud till Israels kung Achav inne i staden 3och meddelade: ”Så säger Ben-Hadad: ’Ditt silver och guld är mitt, liksom dina bästa hustrur och barn.’ ” 4”Ja, som du min herre och kung säger, allt jag har är ditt!” svarade Israels kung.
5Snart kom Ben-Hadads sändebud tillbaka med ett nytt meddelande: ”Så säger Ben-Hadad: ’Jag har ju sänt bud till dig att ge mig ditt silver och guld och dina hustrur och barn. 6Så här dags i morgon skickar jag mina tjänare för att leta igenom ditt palats och dina tjänstemäns hus, och de kommer att ta med sig allt det som du sätter värde på.’ ”
7Då sammankallade Israels kung de äldste i landet. ”Ni ser hur mycket problem den här mannen skapar”, sa han till dem. ”Han krävde att få mina hustrur och barn och mitt silver och guld, och inget av det förnekade jag honom.”
8”Lyssna inte mer på honom och ge inte efter för honom”, svarade de äldste och folket.
9Achav svarade Ben-Hadads sändebud: ”Säg till min herre och kung: ’Jag ska ge dig allt det du begärde första gången, men detta kan jag inte gå med på.’ ” Så gick de till Ben-Hadad med det svaret.
10Ben-Hadad sände då följande bud till honom: ”Måtte gudarna straffa mig både nu och alltid, om jag inte förvandlar Samaria till en grushög! Det ska inte bli så mycket grus kvar av det att mina män kan få en handfull var.”
11”Säg till honom”, svarade då Israels kung, ”att ingen som håller på att ta på sig rustningen ska skryta förrän det är dags att ta av den.”
12Detta svar nådde Ben-Hadad när han och de andra kungarna satt och drack i sina tält. ”Gör er redo för anfall!” befallde Ben-Hadad sina officerare, och de gjorde sig redo att anfalla staden.
13Då kom en profet och sökte upp Israels kung Achav och sa: ”Så säger Herren: ’Ser du denna enorma armé? Jag ska överlämna dem åt dig i dag. Då ska du förstå att jag är Herren.’ ”
14”Men genom vem ska du göra detta?” frågade Achav. ”Herren säger: ’Genom de unga officerarna i provinserna’ ”, svarade profeten. ”Vem ska börja anfallet?” frågade Achav. ”Det ska du göra”, svarade profeten.
15Achav mönstrade de unga officerarna från provinserna, 232 man, och sedan den israelitiska armén, som bestod av 7 000 man. 16Mitt på dagen gick de till anfall, medan Ben-Hadad och hans trettiotvå allierade höll på att dricka sig berusade i sina tält.
17Provinshövdingarnas unga officerare gick ut först. Ben-Hadads spejare meddelade då honom att trupper var i antågande från Samaria. 18”Ta dem levande, vare sig de kommer för att begära fred eller för att strida”, befallde Ben-Hadad.
19Nu hade provinshövdingarnas officerare tågat ut mot staden med hela armén efter sig, 20och var och en slog ner sin motståndare. Den arameiska armén flydde. Israeliterna förföljde dem, men kung Ben-Hadad och några andra lyckades komma undan till häst. 21Men Israels kung drog ut och tog hästarna och vagnarna, och tillfogade araméerna stora förluster.
22Efter slaget gick profeten fram till Israels kung och uppmanade honom att till nästa årsskifte förstärka sina positioner, se över vad som behövde göras och förbereda sig för ett nytt anfall från kungen av Aram.
23Efter nederlaget kom nämligen Ben-Hadads officerare fram till honom och sa: ”Israels Gud är en bergsgud, och det är anledningen till att de besegrade oss. Men vi kan mycket lätt besegra dem nere på slätten. 24Gör nu så här: Ersätt kungarna med ståthållare nästa gång, 25och skaffa dig en ny armé lika stor som den du har förlorat. Låt oss få samma antal hästar, vagnar och soldater, och sedan ska vi strida mot dem på slätten. Då kommer vi tveklöst att besegra dem.”
Kungen lyssnade och gjorde som de föreslagit. 26Året därpå mobiliserade han sin armé och marscherade ut mot Israel igen, den här gången vid Afek. 27Israel mönstrade också sin armé, ordnade med underhållsförband och drog ut för att möta araméerna. Men den israelitiska armén såg ut som ett par små gethjordar i jämförelse med den stora arameiska armén, som täckte hela landskapet.
28Då kom gudsmannen till kungen i Israel och sa: ”Så säger Herren: Araméerna påstår att Herren är en bergsgud och inte en gud över slätten. Därför ska jag överlämna den här stora armén åt dig, och ni ska då förstå att jag är Herren.”
29De två arméerna låg i ställning mitt emot varandra i sju dagar, men på den sjunde dagen började striden. Israeliterna dödade 100 000 arameiska fotsoldater på en enda dag. 30De övriga flydde till staden Afek, men murarna föll över dem och dödade ytterligare 27 000 man. Ben-Hadad flydde in i staden och gömde sig i det inre rummet i ett av husen.
31Hans officerare sa till honom: ”Vi har hört att Israels kungar är mycket barmhärtiga. Om vi binder säcktyg om våra höfter och rep runt våra huvuden och sedan går ut till Israels kung, så kanske han låter dig leva.”
32De band säcktyg kring höfterna och rep runt huvudet och gick så till Israels kung och sa: ”Din tjänare Ben-Hadad ber dig: ’Låt mig få leva!’ ” ”Jaså, lever min bror fortfarande?” sa Israels kung.
33Männen tog det som ett gott tecken och var snabba att ta fasta på de orden och sa: ”Ja, din bror Ben-Hadad!”
”Gå och hämta honom!” sa kungen till dem. De gjorde så, och när Ben-Hadad kom bjöd Achav honom att sitta upp i vagnen.
34”Jag ska lämna tillbaka de städer som min far tog från din far”, sa Ben-Hadad, ”och du kan upprätta handelskvarter i Damaskus, precis som min far gjorde i Samaria.” ”I utbyte mot detta avtal är du fri”, sa Achav. De slöt förbund med varandra, och Ben-Hadad fick gå.
En profet fördömer kung Achav
35På Herrens befallning sa en av profeterna till en av de övriga: ”Slå till mig!” Men mannen vägrade.
36”Därför att du har vägrat att lyda Herrens röst, ska ett lejon döda dig så fort du lämnar mig”, sa profeten till honom. Och när han gick därifrån, mötte han ett lejon som dödade honom.
37Då fann profeten en annan man och bad honom: ”Slå till mig!” Mannen slog honom så att han sårade honom.
38Profeten väntade sedan på kungen vid sidan av vägen, men han hade sin huvudbindel för ögonen för att dölja vem han var.
39När kungen passerade, ropade profeten till honom: ”Jag, din tjänare, gav mig ut mitt i striden. En man kom till mig med en fånge och sa: ’Vakta den här mannen. Om han flyr så måste du dö, eller betala mig en talent20:39 Motsvarar ca 34 kilo. i silver.’ 40Men när jag, din tjänare, hade uppmärksamheten riktad åt ett annat håll var fången borta.” ”Det är din dom”, svarade kungen. ”Du har själv uttalat den.”
41Då slet profeten bort bindeln från sina ögon, och Israels kung kände igen honom som en av profeterna. 42Han sa till kungen: ”Herren säger: ’Därför att du lät en man löpa som jag hade vigt åt förintelse, så måste du dö i hans ställe och ditt folk i stället för hans.’ ”
43Kungen for då hem, och han var både missmodig och arg när han kom till Samaria.
