北方支派背叛罗波安
1罗波安前往示剑，因为以色列人都去了那里，要立他为王。 2尼八的儿子耶罗波安曾为了躲避所罗门王而逃往埃及，并一直住在那里。他听到消息后，便返回以色列。 3以色列人派人去请他，他就和以色列会众去见罗波安，说： 4“你父亲使我们负担沉重，求你减轻我们的负担吧，我们一定效忠你。”
5罗波安对他们说：“你们先回去，三天之后再来见我。”众人就离开了。
6罗波安王去征询曾服侍他父亲所罗门的老臣的意见，说：“你们认为我该怎样回复众民？” 7他们建议说：“现今王若像仆人一样服侍民众，对他们好言相待，他们会永远做王的仆人。”
8罗波安却没有采纳老臣的意见。他又去征询那些和他一起长大的青年臣僚的意见， 9说：“民众求我减轻我父亲加给他们的重担。你们认为我该怎样回复他们？”
10他们说：“民众说你父亲使他们负担沉重，请求你减轻他们的负担。你可以这样回复他们，‘我的小指头比我父亲的腰还粗。 11我父亲使你们负重担，我要使你们负更重的担子；我父亲用鞭子打你们，我要用刺鞭打你们。’”
12过了三天，耶罗波安和民众遵照罗波安王的话来见他。 13-14王没有采纳老臣的建议，而是照青年臣僚的建议，疾言厉色地对他们说：“我父亲使你们负重担，我要使你们负更重的担子！我父亲用鞭子打你们，我要用刺鞭打你们！” 15王不听民众的请求。这事是出于耶和华的旨意，为要应验祂借示罗人亚希雅先知对尼八的儿子耶罗波安说的话。
16以色列人见王不听他们的请求，就说：
“我们与大卫有何相干？
我们与耶西的儿子没有关系！
以色列人啊，各自回家吧！
大卫家啊，自己照顾自己吧！”
于是，以色列人各自回家了。 17但住在犹大城邑的以色列人仍受罗波安统治。 18罗波安王派劳役总管亚多兰去以色列人那里，以色列人却用石头打死了他，罗波安王连忙上车逃回耶路撒冷。 19从此，以色列人反叛大卫家，一直到今天。 20以色列人听说耶罗波安回来了，就请他到会众面前，拥立他做以色列人的王。只有犹大支派仍然效忠大卫家。
21罗波安回到耶路撒冷，从犹大和便雅悯支派召集了十八万精兵，要攻打以色列人，收复全国。 22然而，上帝对祂的仆人示玛雅说： 23“你去告诉所罗门的儿子犹大王罗波安和犹大、便雅悯支派的人以及其他民众， 24耶和华这样说，‘你们不要上去与以色列同胞交战，都回家吧！今日的景况是出于我的旨意。’”众人听从了耶和华的话，各自回家去了。
耶罗波安背弃上帝
25耶罗波安在以法莲山区修建示剑城，住在那里。他后来又去修建毗努伊勒。 26他心想：“国权恐怕会重归大卫家。 27若百姓去耶路撒冷，在耶和华的殿献祭，他们的心必重新归向他们的主——犹大王罗波安。他们会杀了我，然后投奔犹大王罗波安。” 28他征询臣僚的意见后，就铸造了两个金牛犊，对民众说：“以色列人啊，你们上耶路撒冷敬拜太麻烦了。这两个金牛犊就是领你们出埃及的神明。” 29他把一个金牛犊安置在伯特利，另一个安置在但。 30这使民众陷入罪中，因为他们开始到但去拜金牛犊。
31耶罗波安又在高岗上修建神庙，任命各样的人做祭司，他们并非利未人。 32耶罗波安规定每年八月十五日为节期，好像犹大的节期一样。他自己在伯特利的祭坛上向金牛犊献祭烧香，又派神庙的祭司在献祭中司职。 33在八月十五日，就是他私自为以色列人定为节期的日子，他在伯特利的祭坛上烧香。
Ett delat rike
(1 Kung 12:1—2 Kung 17:41)
Uppror av stammarna i norr
Upproret mot Rehabeam
(2 Krön 10:1-19)
1Rehabeam gick till Shekem, där alla israeliterna hade samlats för att göra honom till kung. 2När Jerobeam, Nevats son, fick höra det – han var då i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo – återvände han från Egypten. 3Man skickade bud efter honom och han och hela det församlade Israel gick till Rehabeam och sa: 4”Din far gjorde vårt ok tungt. Gör nu arbetsbördan lättare för oss, det tunga ok din far lade på oss, så ska vi tjäna dig!” 5Rehabeam svarade: ”Gå och kom tillbaka till mig om tre dagar!” Så gick folket sin väg.
6Sedan rådgjorde kung Rehabeam med de äldre män som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han levde. ”Vad råder ni mig att svara dessa människor?” frågade han.
7”Om du idag blir detta folks tjänare och ger dem ett välvilligt svar kommer de alltid att tjäna dig”, svarade de.
8Men Rehabeam avfärdade de äldres råd och frågade de yngre männen som hade vuxit upp tillsammans med honom och som nu var i hans tjänst. 9Han frågade dem: ”Vad råder ni mig att ge dessa människor för svar? De begär att jag ska lätta på det ok min far lade på dem.”
10De unga männen som vuxit upp tillsammans med honom svarade: ”Du ska säga så här till dem som säger till dig att din far har lagt ett tungt ok på dem, men lätta du på det: ’Mitt lillfinger12:10 Ordagrant: min lille, kan också tolkas som min lem. I vilket fall som helst är det tänkt som symbol Rehabeams manliga styrka. är tjockare än min fars midja. 11Min far lade på er ett tungt ok, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel.’ ”
12Efter tre dagar återvände Jerobeam och hela folket till Rehabeam som kungen hade sagt att de skulle göra. 13Kungen gav då folket ett hårt svar och förkastade det råd som de äldre gett honom 14och följde de unga männens råd och svarade: ”Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel.”
15Kungen lyssnade inte till folket. Herren styrde det så att det ord skulle gå i uppfyllelse som Herren hade uttalat till Jerobeam, Nevats son, genom Achia från Shilo.
16När hela Israel insåg att kungen inte lyssnade på dem, svarade de:
”Vad har vi för del i David?
Vi delar inget med Jishajs son.
Dra hem, Israel!
Se om ditt hus själv, David!”
Så gick israeliterna hem. 17Men Rehabeam regerade över de israeliter som bodde i Judas städer. 18När kung Rehabeam skickade ut Adoram som var ansvarig för tvångsarbetena, stenade israeliterna honom till döds. Kung Rehabeam lyckades rädda sig i sin vagn och fly till Jerusalem. 19Israel bröt med Davids ätt och de är skilda än idag.
20När Israels folk fick höra att Jerobeam hade återvänt från Egypten, skickade de efter honom och kallade honom till ett möte med hela folket. Där gjorde de honom till kung över Israel. Det var bara Judas stam12:20 Enligt Septuaginta: Judas och Benjamins stam som höll sig till Davids familj.
21Vid sin ankomst till Jerusalem mönstrade Rehabeam Juda och Benjamins arméer, 180 000 utvalda soldater, för att strida mot Israel och återfå kungamakten åt Salomos son Rehabeam. 22Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja:
23”Säg till kung Rehabeam av Juda, Salomos son, och till alla i Juda och Benjamin och det övriga folket: 24’Så säger Herren: ”Ni ska inte dra ut och strida mot era bröder, Israels folk! Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, för det som har hänt kommer från mig!” ’ ”
Då lydde de Herrens ord och återvände till sitt, så som Herren befallt.
Jerobeam leder Israel in i avguderi
(2 Krön 11:1-4)
25Jerobeam befäste Shekem i Efraims bergsbygd och slog sig ner där. Senare gick han och byggde upp Penuel. 26Jerobeam tänkte för sig själv att riket nu skulle kunna komma tillbaka till Davids ättlingar 27och att, om folket fortsatte att offra i Herrens hus i Jerusalem, de skulle kunna vända tillbaka till sin herre Rehabeam, kungen av Juda. De skulle till och med kunna döda honom för att sedan vända tillbaka till Rehabeam.
28Jerobeam lät då på uppmaning av sina rådgivare tillverka två kalvar av guld och sa till folket: ”Det blir alldeles för besvärligt för er att gå upp till Jerusalem. Här är dina gudar, Israel, som ledde dig ut ur Egypten!”
29En av dessa guldkalvar ställdes i Betel och den andra i Dan. 30Dessa förledde folket att synda. Man reste till och med ända upp till Dan för att tillbe den kalv som fanns där. 31Jerobeam byggde också upp tempel på offerhöjderna och avskilde präster bland folket, även sådana som inte var leviter. 32Jerobeam instiftade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden i Betel, motsvarande högtiden i Juda. Jerobeam offrade själv till kalvarna som han låtit göra. Och det var där i Betel som han avskilde präster för offerplatserna som han låtit göra. 33På femtonde dagen i åttonde månaden som han själv valt, offrade han på altaret som han byggt i Betel. Så instiftade han en högtid för israeliterna och gick upp till altaret för att offra.
