唯一的救主
1彼得和约翰向百姓讲道的时候，祭司、圣殿护卫长和撒都该人赶来了。 2因为彼得和约翰宣讲借着耶稣死人可以复活，他们非常恼怒， 3下令拘捕二人，因天色已晚，就把他们扣押了一夜。 4但有许多听道的人信了，男人的数目约有五千人。
5第二天，官长、长老和律法教师都聚集在耶路撒冷， 6大祭司亚那，以及该亚法、约翰、亚历山大和大祭司的许多亲族都在场。 7他们令使徒站在当中，质问道：“你们凭什么权柄、以谁的名义这样做？”
8那时彼得被圣灵充满，对他们说：“各位百姓的官长和长老啊， 9如果因为那残疾的乞丐得到医治这件善事，你们今天来查问我们他是如何痊愈的， 10那么，你们和所有以色列人都应当知道，他能健康地站在你们面前，全是靠拿撒勒人耶稣基督的名！你们把祂钉在十字架上，但上帝使祂从死里复活了。
11“‘祂是你们工匠丢弃的石头，
已成了房角石。’
12除祂以外，别无救主，因为普天之下没有赐下别的名我们可以靠着得救！”
13在场的人看到彼得和约翰的胆量，又知道他们原是没有学问的平民百姓，都很惊奇。他们认出这些人跟随过耶稣， 14又见那被医好的瘸子站在他们旁边，便无话可说， 15只好暂时把他们押下去，然后彼此商量说： 16“我们该怎样处置这两个人呢？整个耶路撒冷的居民都知道他们行了一个神迹，我们无法否认。 17为了避免这件事传得更广，我们必须警告他们以后不许再对任何人传讲耶稣的事。”
18于是，他们又把使徒传来，严令他们不许再奉耶稣的名讲论或传道。 19但彼得和约翰答道：“要我们听从你们而不听从上帝，这在上帝看来合理吗？你们自己想想吧。 20我们耳闻目睹的，不能不说！” 21官长实在不知道如何惩治使徒，只好再三恐吓之后把他们放了，因为百姓都为这个神迹赞美上帝。 22在这次神迹中蒙上帝医治的那个人已经四十多岁了。
同心祷告
23彼得和约翰被释放之后，就去找其他信徒，把祭司长和长老的话都告诉大家。 24大家听后，一同高声向上帝祷告说：“主啊，你创造了天地、海洋和其中的万物。 25你借着圣灵感动你的仆人——我们的祖先大卫说，
“‘列国为何咆哮？
万民为何枉费心机？
26世上的君王一同行动，官长聚集起来，
要抵挡主和祂所膏立的王。’
27“果然如此，希律和本丢·彼拉多、外族人和以色列人都聚集在这城里，要对抗你膏立的圣子4:27 “圣子”或译“圣仆”。耶稣， 28然而他们所做的只不过是你凭自己的能力和旨意所预定的。 29主啊，你看他们这样恐吓我们，求你帮助你的奴仆们坦然无惧地传你的道。 30求你伸出手医治疾病，借着你圣子耶稣的名行神迹奇事。”
31祷告完后，聚会的地方震动起来，他们都被圣灵充满，放胆传扬上帝的道。
共用一切
32当时所有信徒都同心合意，共用所有的东西，没有人说他的财物只属于自己。 33使徒充满能力，继续为主耶稣复活的事做见证，上帝也赐下极大的恩典给众人。 34信徒都一无所缺，因为大家卖掉房屋田产，把所得的钱交给使徒， 35照各人的需要分配给各人。
36有个生在塞浦路斯的利未人名叫约瑟，使徒叫他巴拿巴，意思是劝慰者。 37他卖掉自己的一块田，把卖得的钱交给了使徒。
Petrus och Johannes arresteras
1Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket, kom prästerna, officeren vid tempelvakten och saddukeerna4:1 Se not till Matt 3:7. fram till dem. 2De var mycket upprörda över att de undervisade folket och utifrån Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. 3Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten eftersom det hunnit bli kväll. 4Men många som hade lyssnat till budskapet började tro och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män.
5Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och de skriftlärda i Jerusalem.4:5 Det var det judiska rådet som samlades. Rådet hade ett sjuttiotal medlemmar, och bestod av alla de religiösa och politiska ledarna i Israel. Det fungerade under den romerska ockupationen som domstol, men hade också rätt att besluta i vissa politiska frågor. 6Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Johannes, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt. 7De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem:
”Genom vilken kraft och i vems namn har ni gjort det här?”
8Då fylldes Petrus av den heliga Anden och svarade dem:
”Ni styresmän och ledare för folket! 9Om vi idag frågas ut om en god gärning mot en handikappad man och på vilket sätt han blev frisk, 10ska både ni och alla andra i Israel veta att det är i nasarén Jesus Kristus namn som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni korsfäste Jesus, men Gud uppväckte honom från de döda. 11Han är
’den sten som inte dög åt er byggnadsarbetare
har blivit en hörnsten.4:11 Se Ps 118:22.’
12Räddningen finns inte hos någon annan och det finns inget annat namn bland människor under hela himlen som kan rädda oss.”
13När de såg hur modiga Petrus och Johannes var och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning,4:13 De saknade rabbinsk skolning som skulle ha gett dem auktoritet att undervisa och tolka Skriften. blev de mycket förvånade. De visste bara att dessa hade varit tillsammans med Jesus. 14Men eftersom de kunde se mannen stå där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga. 15Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra. 16De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort tecken och alla i Jerusalem känner redan till det. 17Men vi kanske kan hindra att detta sprids ännu mer bland folket. Vi varnar dem för att i fortsättningen tala till någon mer i det namnet.”
18Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa i namnet Jesus. 19Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, om det är rätt inför Gud att lyda er istället för honom? 20Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det som vi har sett och hört.”
21Då hotade rådet dem än en gång men släppte dem sedan. De visste inte hur de skulle straffa dem för alla hyllade Gud för det som hade skett. 22Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år gammal.
De troende ber om frimodighet
23Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt. 24Och när de andra hörde dem, började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa:
”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem!4:24 Se Ps 146:6. 25Du lät den heliga Anden tala genom vår förfader David, din tjänare:
’Varför gör folken uppror?
Varför smider de meningslösa planer?
26Jordens kungar reser sig;
makthavarna samlas mot Herren
och mot hans Smorde.’4:26 Den Smorde syftar på Messias, eller Kristus. Se Ps 2:1-2. Varför gör folken uppror har här i den grekiska texten något mer betoning på högmod; folken förhäver sig.
27De slog sig verkligen samman i den här staden mot din heliga tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, de andra folken och Israels folk, 28de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt. 29Herre, se nu hur de hotar oss! Så hjälp nu dina tjänare att frimodigt förkunna ditt budskap! 30Visa din makt och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din heliga tjänare Jesus namn!”
31När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.
De troende delar allt med varandra
32Alla de troende var enade till hjärta och själ och ingen tyckte att det han ägde var hans eget utan alla delade med sig av vad de hade. 33Apostlarna vittnade med stor kraft om att Herren Jesus hade uppstått från de döda och Gud var mycket nådig mot dem alla. 34Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det och kom med vad de fått 35och lämnade pengarna framför apostlarna. De delades sedan ut åt var och en allt efter deras behov.
36Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, ”Tröstens son”, 37sålde också en åker som han ägde och lämnade pengarna framför apostlarna.
