以色列的牧人
1耶和华对我说： 2“人子啊，你要这样向以色列的牧人发预言，‘主耶和华说，以色列的牧人啊，你们有祸了！你们只顾喂养自己，牧人岂不应该照顾羊群吗？ 3但你们只顾吃羊的脂肪，穿羊毛衣，宰杀肥羊，却不照顾羊群。 4你们没有养壮瘦弱的，没有医治生病的，没有包扎受伤的，没有领回走散的，没有寻找迷失的。你们反以暴力来管辖他们。 5因为没有牧人，羊群便流离失散，成了野兽的食物。 6我的羊在群山和高岗上游荡，分散在各地，没有人寻找他们。
7“‘所以，你们这些牧人啊，要听耶和华的话。 8主耶和华说，我凭我的永恒起誓，我必惩罚你们。因为我的羊没有牧人，以致沦为所有野兽的食物。我的牧人不去寻找我的羊，他们只喂养自己，不喂养我的羊。 9你们这些牧人啊，要听耶和华的话。 10主耶和华说，我要攻击这些牧人，从他们手中讨回我的羊，不再让他们牧放羊群，使他们无法再喂养自己。我要从他们口中夺回我的羊，不再让羊成为他们的食物。
11“‘主耶和华说，看啊，我要亲自寻找我的羊，找到他们。 12牧人怎样寻找他四散的羊，我也照样寻找我的羊，他们在密云幽暗的日子失散到各地，我要把他们从那里救回来。 13我要把他们从各国各族中领出来，带他们回到自己的故土，我要在以色列的山岭上、溪水旁和境内的草场上牧养他们。 14我要在佳美的草场上牧养他们，以色列的山岭必成为他们的草场。他们要在佳美的草场上安卧，在以色列山岭的肥美草场上吃草。 15主耶和华说，“我要亲自喂养我的羊，让他们得到安歇。 16我要寻找迷失的，领回分散的，包扎受伤的，医治患病的，但我要消灭肥壮的。我要凭公义牧养他们。”
17“‘我的羊群啊！至于你们，主耶和华这样说，我要在你们中间施行审判，在公绵羊和公山羊之间进行审判。 18你们肥壮的羊在茂盛的草场上吃还不够吗？你们非要用蹄子践踏吃剩的草吗？你们喝清水还不够吗？你们非要用蹄子搅浑剩下的水吗？ 19我其余的羊只得吃你们践踏的草，喝你们搅浑的水。
20“‘所以主耶和华对他们说，看啊，我要亲自在肥羊和瘦羊之间施行审判。 21你们肥羊用胁和肩拱，用角抵瘦弱的，使他们四散。 22因此我要拯救我的羊，使他们不再成为猎物，我要在羊与羊之间施行审判。 23我要立我的仆人大卫做他们的牧人，他将牧养他们，做他们的牧人。 24我耶和华要做他们的上帝，我的仆人大卫要在他们当中做王，这是耶和华说的。
25“‘我要跟他们立平安的约，除去地上的恶兽，让他们在旷野安居，在丛林安睡。 26我要赐福他们，也要赐福我圣山的周围，我要按季节降雨给他们，使恩福如雨降下。 27田间的树木必结果子，土地必长出庄稼，他们要在故乡安居。我要折断他们所负的轭，从奴役他们的人手中把他们拯救出来，他们便知道我是耶和华。 28他们必不再成为列国的猎物，也不会被地上的野兽吞吃。他们必安居乐业，不再受人惊吓。 29我要把沃土赐给他们，使他们不再受饥荒之苦，也不再受各国的侮辱。 30这样，以色列人就知道我耶和华——他们的上帝与他们同在，他们是我的子民，这是主耶和华说的。 31你们是我草场上的羊，你们是我的子民，我是你们的上帝。这是主耶和华说的。’”
Profetia mot Israels herdar
1Herrens ord kom till mig: 2”Du människa, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren till dessa herdar: Ve er, Israels herdar som bara vallar er själva! Ska inte herdarna valla fåren? 3Ni äter upp grädden, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren, men ni vallar inte fåren. 4Ni har inte stärkt de svaga, inte helat de sjuka eller förbundit de sårade. Ni har inte heller fört tillbaka de försvunna eller sökt efter de vilsegångna. I stället har ni härskat över dem med hårdhet och grymhet. 5De skingrades eftersom de inte hade någon herde, och blev alla vilddjurens rov. Så skingrades de, 6och så har mina får irrat omkring på alla berg och höjder. Över hela jorden har min fårahjord skingrats, men ingen letar efter dem eller frågar efter dem.
7Hör därför Herrens ord, ni herdar: 8Så sant jag lever, säger Herren, Herren, eftersom mina får blev utan herde blev de ett byte och rov för alla vilddjur. Mina herdar letade inte efter dem utan vallade bara sig själva, inte mina får. 9Hör därför Herrens ord, ni herdar: 10Så säger Herren, Herren: Jag är emot herdarna och ska kräva tillbaka mina får av dem. Jag ska avsätta dem från deras herdeuppgift, så att de inte längre får valla sig själva. Jag ska rycka mina får ur deras gap; de får inte bli deras föda.
11Så säger Herren, Herren: Jag ska söka efter mina får och ta hand om dem. 12Som en herde tar hand om sin hjord när han är bland sina får, de skingrade, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag. 13Jag ska leda dem tillbaka från alla folken och samla dem från olika länder och leda dem tillbaka till deras eget land. Jag ska valla dem på Israels berg och vid floderna och där landet är bebott. 14Jag ska föra dem i bet på goda betesmarker. Israels höjder ska bli deras betesmarker. Där ska de få ligga i lugn och ro på goda betesmarker och äta av frodig grönska på Israels berg. 15Jag ska själv valla mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren, Herren. 16Jag ska söka upp de försvunna och föra tillbaka de vilsegångna. Jag ska förbinda de sårade och hela de sjuka. Men de feta och starka ska jag utplåna.34:16 Enligt bl.a. Septuaginta: Jag ska se till de feta och starka. Jag ska valla dem med rättvisa.
Herren som herde
17Och ni, mina får: Så säger Herren, Herren: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. 18Är det inte nog för er att få beta på de bästa betesmarkerna? Måste ni också trampa ner de övriga av era betesmarker? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten? Måste ni med era fötter grumla det som finns kvar? 19Måste mina får beta av det som ni har trampat ner och dricka av det som ni med era fötter har grumlat?
20Därför säger Herren, Herren till dem: Jag ska själv döma mellan de feta och de magra fåren. 21Ni knuffar med sida och bog alla de svaga och tränger undan dem med era horn tills ni drivit bort och skingrat dem. 22Därför ska jag själv rädda mina får så att de aldrig mer blir till ett byte. Jag ska själv döma mellan fåren.
23Jag ska sätta en herde över dem, min tjänare David, som ska valla dem. Han ska valla dem och vara en herde för dem. 24Jag, Herren, ska vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland dem. Jag, Herren, har talat.
25Jag ska ingå ett fredsförbund med dem. Jag ska utrota vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo i öknen och sova i skogarna. 26Jag ska välsigna dem, mitt berg och dess omgivningar. Jag ska sända regn i rätt tid, skurar av välsignelse ska komma. 27Markens träd ska bära sin frukt och jorden ge sin gröda, och de ska leva i trygghet i sitt land. De ska inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och befriar dem från dem som hållit dem i slaveri. 28De ska inte mer bli ett byte för andra folk, och vilddjuren i landet ska inte äta dem mer. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem.
29Landet där de ska få bo ska vara känt för sina goda skördar, och mitt folk ska aldrig mer behöva svälta eller bli föraktade av andra folk. 30Då ska de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, israeliterna, är mitt folk, säger Herren, Herren. 31Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är människor, och jag är er Gud, säger Herren, Herren.’ ”
