Bibelen på hverdagsdansk

Zakariasʼ Bog 12:1-14

Gud vil tilintetgøre Jerusalems fjender

1Det følgende er et budskab til Israel fra Herren, som udspændte himlen, lagde jordens fundament og gav mennesket liv og ånde:

2„Engang vil nabolandenes folkeslag angribe Judas land og belejre Jerusalem, men de vil få min vrede at føle, så de bliver helt fortumlede. 3Til den tid vil jeg gøre Jerusalem til en tung sten, som de ikke kan løfte. Prøver de på det, kommer de til skade. Alle jordens nationer vil samle sig imod mit folk. 4Men da vil jeg gøre alle fjendens heste panikslagne og rytterne vanvittige. Jeg vil stå vagt over mit folk og gøre fjenderne blinde. 5Da vil Judas ledere forstå, at Jerusalems indbyggere får deres styrke fra Herren, den almægtige Gud.

6Til den tid vil jeg gøre Juda til en ild, der antænder tørt brænde, en fakkel, der sætter neg i brand. Judas folk vil besejre nabolandene, så Jerusalems indbyggere kan få lov at være i fred. 7Herren vil først give sejr til hæren fra det judæiske opland, for at Jerusalems indbyggere og Davids slægt ikke skal tro, de er bedre end det øvrige Juda.

8Da vil Herren komme Jerusalems indbyggere til hjælp, så den svageste føler sig stærk som kong David, og Davids kongelige slægt skal lede dem med en autoritet, som svarer til Herrens engels, ja, med Guds egen autoritet. 9Til den tid vil jeg tilintetgøre alle de folkeslag, som angriber Jerusalem.

Folket omvender sig

10Til den tid vil jeg udgyde nådens og bønnens ånd over Davids kongelige slægt og Jerusalems indbyggere, og de vil få øje på ham, som de har gennemboret. De vil sørge over ham, som man sørger over sin eneste søn, og klage, som man klager over sin førstefødtes død. 11Sorgen og klagen i Jerusalem skal være lige så stor som dødsklagen ved Hadad-Rimmon12,11 Hvor den gudfrygtige kong Josias blev dræbt af den egyptiske hær, jf. 2.Krøn. 35,20-25. i Megiddodalen. 12-14Der skal være landesorg, for hele Israels folk skal synke i knæ af gråd og anger, både kongeslægten, præsteslægterne og menigmand. Alle landets slægter skal sørge, mændene for sig og kvinderne for sig.

Swedish Contemporary Bible

Sakarja 12:1-14

Messias ankomst och mottagande

(12:1—14:21)

Jerusalems fiender förgörs

1En profetia: Herrens ord om Israel. Herren, som har spänt ut himlen, lagt jordens grund och format människans livsande, säger: 2”Jag ska göra Jerusalem till en berusande bägare för alla grannfolk. Också Juda ska belägras, liksom Jerusalem. 3På den tiden ska jag göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska göra sig illa. Alla folk på jorden ska samla sig mot den. 4På den dagen, säger Herren, ska jag slå varje häst med panik och deras ryttare med vanvett. Men mina ögon ska vaka över Juda folk, medan jag slår alla folkens hästar med blindhet. 5Då ska ledarna i Juda tänka: ’Jerusalems invånare har sin styrka i härskarornas Herre, sin Gud.’

6På den dagen ska jag göra ledarna i Juda till ett brinnande fyrfat bland ved, en brinnande fackla bland sädeskärvar. De ska förtära alla folk i alla riktningar runt omkring, men Jerusalems befolkning ska förbli i Jerusalem.

7Herren ska först rädda boningarna i Juda, så att inte Davids ätt och Jerusalems invånare äras mer än Juda. 8På den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. Den svagaste bland dem ska på den dagen bli lik David, och Davids ätt ska vara som Gud, som en Herrens ängel framför dem. 9På den dagen tänker jag förgöra alla folk som kommer mot Jerusalem.

Klagan över Den genomborrade

10Över Davids ätt och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta en nådens och bönens ande12:10 Eller: Ande. De ska se upp till mig som de har genomborrat, sörja honom som man sörjer den ende sonen och gråta bittert som man gråter över den förstfödde. 11Den dagen ska sorgen i Jerusalem bli lika stor som sorgen över Hadad-Rimmon på Megiddoslätten. 12Landet ska sörja, släkt för släkt: Davids släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans släkt för sig och dess kvinnor för sig, 13Levis släkt för sig och dess kvinnor för sig, Shimis släkt för sig och dess kvinnor för sig, 14alla de övriga släkterna var för sig och deras kvinnor för sig.