Bibelen på hverdagsdansk

Salme 95

Tilbedelse og lydighed

1Kom, lad os lovprise Herren med sang,
    lad os råbe af fryd for vor Frelser.
Lad os komme til ham med tak,
    lad os spille og synge til hans ære.
For Herren er den almægtige Gud,
    Kongen over alle guder.
Han hersker over havenes dyb,
    de mægtige bjerge tilhører ham.
Han skabte både hav og land,
    derfor tilhører det hele ham.
Kom, lad os bøje os og tilbede vor Gud,
    lad os knæle for Herren, vor Skaber.
Han er vor Gud, og vi er hans folk,
    den hjord, han vogter og tager sig af.

Gid I ville lytte til, hvad han siger i dag:
Lad være med at lukke af for mit ord,
    som da jeres forfædre gjorde oprør ved Meriba[a]
        og satte sig op imod mig ved Massa i ørkenen.
De provokerede mig og satte mig på prøve,
    selv om de havde set mine undere i 40 år.
10 Jeg blev vred på dem og sagde:
„De går altid deres egne veje,
    i stedet for at følge mine.”
11 Så svor jeg i min vrede:
    „De skal ikke få lov at opleve min hvile.”

Notas al pie

  1. 95,8 Meriba betyder „strid, skænderi, oprør”, og Massa betyder „provokation”, jf. 2.Mos. 17,7.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 95

Psalm 95

En uppmaning att hylla och lyda Herren

1Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,

jubla inför vår frälsnings klippa!

2Kom till honom med tacksamhet!

Låt oss sjunga lovsånger till honom,

3för Herren är en stor Gud,

en stor kung över alla gudar.

4I hans hand är jordens djup,

och honom tillhör bergstopparna.

5Hans är havet, för han har gjort det,

och det torra landet, som hans händer har format.

6Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä

inför Herren, vår skapare,

7för han är vår Gud! Vi är hans folk,

fåren i hans hjord och i hans omsorg.

Om ni idag hör hans röst:

8”Förhärda inte era hjärtan,

som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,

9där era fäder satte mig på prov,

de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.

10I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,

och jag sa:

’Detta folk far vilse i sina hjärtan.

De känner inte mina vägar.’

11Därför svor jag i min vrede:

’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”