Bibelen på hverdagsdansk

Salme 73

Gud er retfærdig og god

1En sang af Asaf.

Gud er god mod sit folk,
    mod dem, hvis hjerte er rent.
Men jeg var på nippet til at miste min tro,
    jeg var kommet snublende nær til afgrunden.
For jeg blev misundelig på de stolte og gudløse,
    de har jo fremgang på trods af deres ondskab.
Alt går så glat og sorgløst for dem,
    de er raske og strutter af sundhed.
De bekymrer sig ikke om noget som helst,
    eller plages af problemer som os andre.
Derfor knejser de med hovedet i deres hovmod,
    de omgiver sig med vold, som var det en kappe.
Ondskaben vælter ud af deres indre,
    deres tanker er fyldt med nedrige planer.
Deres tale er ondskabsfuld og hånlig,
    de er fyldt med foragt og trusler mod andre.
De gør oprør mod Gud i Himlen
    og opfører sig, som om de ejede hele jorden.
10 Derfor bøjer folket sig for dem
    og giver dem alt, hvad de forlanger.[a]
11 „Der findes ingen Gud, som kan se os,” påstår de.
    „Den Højeste Gud aner ingenting.”
12         Sikken et grusomt hovmod.
Deres velstand øges,
    uden at de anstrenger sig for det.
13 Jeg var fristet til at tænke: „Det hele er håbløst.
    Hvad er fordelen ved at leve et retskaffent liv.
14 Det giver mig kun problemer dagen lang,
    og jeg pines fra morgen til aften.”
15 Men hvis jeg virkelig havde sagt sådan,
    ville jeg være en forræder mod dit folk.
16 Jeg har prøvet at forstå det,
    men det er bestemt ikke let.
17 Så gik jeg ind i dit tempel, Gud,
    og du forklarede mig de ondes endeligt.
18 Jeg indså, at de er ude på et skråplan,
    du vil straffe dem med døden engang.
19 På et øjeblik er det forbi med dem,
    de vil opleve en frygtelig afslutning på livet.
20 Deres liv er som en drøm,
    der forsvinder, når man vågner.
Når du griber ind, Herre,
    bliver det enden på deres drømmeliv.
21 Da indså jeg, hvor bitter jeg var blevet,
    hvor misundelig jeg var på de gudløses succes.
22 Dengang var jeg dum og uvidende,
    som et dyr, der intet forstår.
23 Men alligevel har du ikke forkastet mig, Gud.
    Du holder fast ved min højre hånd.
24 Du rådgiver mig på livets vej,
    og til sidst går jeg ind til herligheden.
25 Det er dig, jeg vil tjene og tilbede, Gud,
    ingen andre i verden kan jeg stole på.
26 Kroppen kan svigte og livsmodet synke,
    men du er min tilflugt og tryghed for evigt.

27 Alle, der vender dig ryggen, går til grunde,
    du udrydder dem, der gør oprør imod dig.
28 At leve i Guds nærhed er min lykke!
    Jeg har valgt at stole på Herren, min Gud,
        og vidne om alle hans velgerninger.

Notas al pie

  1. 73,10 Den hebraiske tekst er ret uforståelig.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 73

Tredje boken

(73—89)

Psalm 73

Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön

1En psalm av Asaf.

Gud är sannerligen god mot Israel,

mot dem som har rena hjärtan.

2Men jag höll på att snava,

mina fötter höll på att tappa fästet.

3Jag var avundsjuk på de högmodiga

då jag såg de gudlösas framgång.

4De slipper svårigheter ända fram till sin död,

de är friska och välmående.

5De råkar inte i människans nöd

och plågas inte som andra.

6Därför är högfärd deras halsband,

och våld deras kläder.

7Ur deras fetma tittar ögonen fram,

deras fantasier har ingen gräns.

8De talar föraktfullt och ondsint.

De är högfärdiga och förtrycker andra.

9De gör anspråk på himlen

och talar som om de ägde jorden.

10Så återvänder hans folk dit

och suger åt sig mängder av vatten.[a]

11De frågar: ”Hur kan Gud veta?

Skulle den Högste ha den kunskapen?”

12Så är det med de gudlösa,

ostörda ökar de alltid sin rikedom.

13Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent

och tvättat mina händer i oskuld.

14Jag har plågats dagen lång,

bestraffats var morgon.

15Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,

skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.

16När jag försökte förstå detta

var det alltför mödosamt för mig,

17tills jag kom in i Guds helgedom

och insåg hur det går med dessa till slut.

18Du låter dem vandra på en hal väg,

störtar dem i fördärvet

19och plötsligt går de under.

De tar en ände med förskräckelse.

20Det blir som när man vaknar ur en dröm:

Du, Herre, reser dig

och föraktar dem som om de vore fantasier.[b]

21När mitt hjärta var bittert

och det sved inom mig,

22då var jag oförnuftig och ovetande,

som ett djur inför dig.

23Ändå är jag alltid hos dig,

och du håller min högra hand.

24Du leder mig efter ditt råd,

och sedan för du mig till härligheten[c].

25Vem har jag i himlen utom dig?

Och när jag har dig,

önskar jag ingenting på jorden.

26Min kropp och min själ kan tyna bort,

men Gud är min inre klippa och min del för evigt.

27Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.

Du förgör dem som inte är trogna mot dig.

28Men det är gott för mig att vara nära Gud.

Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,

och jag vill berätta om alla dina gärningar.

Notas al pie

  1. 73:10 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  2. 73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  3. 73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här.