Bibelen på hverdagsdansk

Salme 57

Tillidsfuld bøn om hjælp

1Til korlederen: En sang af David, dengang han flygtede fra Saul ind i en hule.

Åh, min Gud, vær mig nådig og barmhjertig,
    for jeg tyer til dig i min nød.
Jeg søger ly under dine vinger,
    indtil stormen er drevet over.
Jeg råber til den almægtige Gud,
    for han fører mig igennem til sejr.
Han sender mig hjælp fra Himlen,
    han frelser mig fra alle mine fjender.
        Han er trofast og god imod mig.
Jeg er omringet af blodtørstige løver,
    de er klar til at springe på mig.
Deres tænder er spyd og pile,
    deres tunge er et skarpt sværd.

Herre, lad din storhed fylde himmelrummet,
    lad din herlighed komme over hele jorden.

Mine fjender satte en fælde for mig,
    derfor er jeg dybt bekymret.
De gravede en faldgrube på min vej,
    men de kommer selv til at falde i den.

Jeg er fuld af tillid til dig, Gud,
    jeg vil synge og spille til din ære.
Jeg vil gribe min harpe og lyre,
    når befrielsens sol står op.[a]
10 Jeg vil takke dig, Herre, blandt folkeslagene,
    jeg vil synge din pris for de fremmede.
11 Din trofasthed fylder universet,
    din godhed når til skyerne.
12 Herre, lad din storhed fylde himmelrummet,
    lad din herlighed komme over hele jorden.

Notas al pie

  1. 57,9 Mere ordret: „Jeg vil stå op ved daggry.” Da solens lys driver nattens mørke på flugt, er daggryet et billede på det øjeblik, befrielsen kommer.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 57

Psalm 57

Bön om hjälp, tacksägelse

(Ps 108:2-6)

1För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[a] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.

2Var nådig, Gud, var nådig mot mig!

För till dig tar jag min tillflykt,

under dina vingars skugga tar jag min tillflykt

tills faran är över.

3Jag vill ropa till Gud, den Högste,

till Gud, som gör allt för mig.[b]

4Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.

Han tillrättavisar mina förföljare. Séla

Gud sänder sin nåd och trofasthet.

5Jag befinner mig bland lejonen,

jag ligger bland dem som sprutar ut eld,

människor vilkas tänder är spjut och pilar

och vilkas tungor är skarpa svärd.

6Gud, du är upphöjd över himlen!

Visa din höghet över hela jorden!

7De lägger ut nät för mina fötter,

och jag böjs ner.

De gräver en grop där jag ska gå,

men de faller själva ner i den. Séla

8Mitt hjärta är orubbligt, Gud,

mitt hjärta är orubbligt.

Jag vill sjunga och spela.

9Vakna upp, min ära[c]!

Vakna upp, harpa och lyra!

Jag vill väcka morgonrodnaden.

10Herre, jag vill prisa dig bland folken,

inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.

11Din nåd är stor,

ända upp till himlen når den,

din trofasthet upp till skyarna.

12Gud, du är upphöjd över himlen!

Visa din höghet över hela jorden!

Notas al pie

  1. 57:1 Fördärva inte kan antas ha varit en känd sång. Betydelsen av miktamär okänd.
  2. 57:3 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
  3. 57:9 Ordagrant: ja, min ära. Det hebreiska ordet syftar på någonting tungt, högt, magnifikt, vördnadsväckande och kan här kanske också tolkas som helhjärtenhet: Jag vill sjunga och spela av hela min själ/av hela mitt hjärta.