Bibelen på hverdagsdansk

Salme 104

Skabningens Herre

1Min sjæl, pris Herren.
    Min Gud, du er vidunderlig stor.
Du udstråler kongelig værdighed,
    du er omgivet af et strålende lys.
Du udspændte himlen som en teltdug
    og byggede din bolig på hvælvingens bue.
Du bruger en tordensky som stridsvogn
    og farer af sted på vindens vinger.
Du bruger stormvinde som dine sendebud
    og gør lynene til dine tjenere.
Du grundfæstede jorden,
    den står urokkeligt fast.
Havets vandmasser dækkede den som en klædning
    og gik hen over bjergenes tinder.
Ved din befaling kom vandene i bevægelse,
    de styrtede væk ved din tordenrøst,
de strømmede over bjerge og gennem dale,
    for at komme til det sted, du havde beredt for dem.
Havene fik en grænse at holde sig bagved,
    så de aldrig skulle dække hele jorden igen.
10 Du lod kilder risle frem i dalene
    og bække bane sig vej mellem bjergene,
11 så dyrene kan få vand at drikke,
    vildæslerne slukke deres tørst.
12 Ved bredden bygger fuglene rede,
    fra trækronerne høres deres sang.
13 Fra himlen sender du regn over bjergene,
    du velsigner jorden med væde.
14 Du får græs til at spire frem som føde for kvæget,
    du gør det muligt for mennesker at dyrke deres afgrøder.
15 Vin, som giver os glæde,
    olivenolie, som får vore ansigter til at stråle,
        brød, som giver os styrke og helse.
16 Herren passer de træer, han har plantet,
    Libanons cedre får rigeligt med regn.
17 Fuglene bygger rede i træernes grene,
    storkene bor i fyrretræernes toppe.
18 Højt på bjerget holder stenbukken til,
    mellem klipper er grævlingens skjul.
19 Du skabte månen til at markere årets gang,
    solen står op og går ned på den fastsatte tid.
20 Du skabte nattens mørke,
    hvor de vilde dyr kommer frem.
21 De unge løver brøler efter bytte,
    fanger de dyr, Gud har givet dem til føde.
22 De trækker sig tilbage, når solen står op,
    går hjem til deres huler og lægger sig.
23 Da begynder mennesket sin daglige dont,
    bliver ved med at arbejde, til dagen er forbi.

24 Oh, Gud, hvor er din visdom stor!
    Jorden er fuld af dine skabninger.
        Hvilken mangfoldighed du har skabt.

25 Foran mig ligger det mægtige hav,
    det vrimler af liv i alle former og farver.
26 Skibene pløjer sig gennem de store have,
    Livjatan, som du skabte, boltrer sig i bølgerne.
27 Hele skabningen er afhængig af dig,
    du giver dem føde i rette tid.
28 Du giver, og de tager imod,
    når du åbner din hånd, bliver de mætte.
29 Men vender du ryggen til dem,
    bliver de skrækslagne.
Tager du deres livsånde bort,
    dør de og bliver til støv.
30 Din livgivende Ånd har skabende kraft,
    du fornyer alt liv på jorden.

31 Gid Herrens herlighed må vare for evigt!
    Gid han altid må glæde sig over sit skaberværk!
32 Når han ser på jorden, skælver den.
    Når han rører ved bjergene, bryder de i brand.
33 Jeg vil synge for Herren, så længe jeg lever,
    prise Gud til mit sidste åndedrag.
34 Må han finde behag i min lovsang,
    for han er kilden til al min glæde.

35 Gid der ingen syndere var tilbage,
    ingen gudløse på hele jorden.
Min sjæl, pris Herren!
    Halleluja!

Swedish Contemporary Bible

Psalms 104

Psalm 104

Skaparens lov

1Lova Herren, min själ!

Herre, min Gud, du är hög och stor,

du är klädd i majestät och prakt!

2Han sveper sig i ljus som en klädnad,

som en tältduk har han spänt upp himlen.

3Över vattnen har han timrat sina salar.

Molnen är hans vagnar,

och han rider på vindens vingar.

4Han gör vindarna till sina budbärare

och eldslågorna till sina tjänare.

5Han har lagt en fast grund för jorden,

så att den aldrig kan rubbas.

6Du bredde ut djupet som en klädnad över den,

och vattnen stod över bergstopparna.

7De flydde vid din tillrättavisning,

vid ditt dunder tog de till flykten.

8Bergen reste sig,

och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.

9Du satte en gräns för dem,

och de ska aldrig mer översvämma jorden.

10Du lät källor springa fram i dalarna,

och de vällde fram mellan bergen.

11De ger djuren vatten att dricka.

Där släcker vildåsnorna sin törst,

12Vid dem bygger himlens fåglar sina bon

och låter sin sång höras från trädens grenar.

13Du sänder regn från dina salar över bergen,

och jorden mättas med dina goda gåvor.

14Du låter gräset växa upp åt boskapen

och örter åt människan att odla.

Så växer det fram mat ur jorden

15och vin som gör människan glad,

olja som får hennes ansikte att skina

och bröd som ger henne styrka.

16Herrens träd blir väl vattnade,

Libanons cedrar, som han planterade.

17Där bygger fåglarna sina nästen,

och hägern håller till bland cypresserna.

18De höga bergen tillhör stengetterna,

och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.

19Månen är gjord för att bestämma tider,

och solen vet när den ska gå ner.

20Du sänder mörkret och natten kommer,

då alla skogens djur myllrar fram.

21Då ryter de unga lejonen efter rov

och begär sin mat av Gud.

22Men när solen går upp

drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.

23Då går människan till sitt arbete,

där hon arbetar tills kvällen kommer.

24Herre, hur många är inte dina verk!

I vishet har du gjort alltsammans,

och jorden är full av dina skapelser.

25Där finns det stora och vida havet,

som myllrar av otaliga livsformer,

av både stora och små djur.

26Där stävar fartygen fram,

och där leker Leviatan,

som du format.

27Alla väntar de på dig,

att du ska ge dem deras föda i rätt tid.

28Du ger dem, och de samlar in.

Du öppnar din hand,

och de äter och blir mätta.

29Men om du vänder dig bort från dem

blir de förskräckta.

När du tar deras livsande ifrån dem

dör de och blir åter jord.

30Du sänder din Ande,

och nytt liv skapas.

Du förnyar jorden.

31Herrens ära bestå i evighet!

Herren glädja sig över sina verk!

32Han ser på jorden, och den bävar,

han rör vid bergen, och de ryker.

33Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.

Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.

34Må mina tankar behaga honom,

jag vill glädjas i Herren.

35Låt syndarna förgås från jorden

och de onda inte längre få finnas till!

Lova Herren, min själ.

Halleluja[a]!

Notas al pie

  1. 104:35 Betyder prisa Herren, med en kortform av gudsnamnet Jahve (Jah).