Bibelen på hverdagsdansk

Salme 10

Det stolte menneske

1Hvorfor er du så langt væk, Herre,
    når jeg har allermest brug for dig?
De gudløse undertrykker frækt de svage,
    fanger dem med listige intriger.
De praler af deres onde planer,
    roser de grådige, men håner Herren.
De er stolte og regner ikke med Gud.
    De mener, han slet ikke eksisterer.
De ser ud til at klare sig godt.
    De ænser ikke straffen, der venter dem.
        De blæser på deres modstandere.
„Intet kan slå os ud,” siger de.
    „Vi klarer alle problemer.”
De har munden fuld af forbandelser, løgn og trusler,
    deres ord skaber altid ødelæggelse.
De ligger på lur i mørket og myrder de uskyldige,
    de venter altid på et hjælpeløst bytte.
Som løver kryber de sammen, klar til spring,
    venter på at kaste sig over de svage.
Som jægere fanger de deres ofre i fælden
    og slæber dem bort i deres net.
10 De svage overmandes og segner,
    falder under de gudløses magt.
11 „Gud opdager det ikke,” siger de onde,
    „han vil aldrig få noget at vide.”

12 Grib ind, Herre! Løft din hånd og slå dem ned.
    Glem ikke de svage og undertrykte.
13 Skal de onde have lov at håne dig
    og sige: „Han vil ikke kræve os til regnskab.”?
14 Herre, du ser hver eneste ond handling.
    Du ser det og straffer dem.
De nødstedte regner med dig, Gud,
    for du er den, der hjælper de svage.
15 Sæt en stopper for de ondes adfærd,
    drag dem til ansvar for alle deres forbrydelser.

16 Herre, du er konge for evigt og altid.
    De gudløse skal ikke bo i dit land.
17 Herre, du ved, hvad de undertrykte længes efter.
    Du hører deres suk og trøster dem.
18 Du forsvarer de sårbare og svage,
    så ingen skal terrorisere dem længere.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 10

Psalm 10

Varför går det väl för syndaren?

1Herre, varför står du så långt borta,

varför gömmer du dig i tider av nöd?

2I övermod jagar den gudlöse den svage.

Låt dem fångas i sina egna intriger!

3Den gudlöse skryter med sina egna begär,

välsignar den girige och föraktar Herren.

4Den gudlöse sätter näsan i vädret.

”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”

Sådana är alla hans tankar.[a]

5Ändå lyckas han i allt vad han gör,

han är högfärdig

och skjuter ifrån sig dina lagar,

han fnyser åt sina fiender.

6Han tänker för sig själv:

”Inget kan rubba mig.

Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”

7Deras mun är full av förbannelse och lögn,

under hans tunga finns ofärd och olycka.

8Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna

och vill lönnmörda den oskyldige.

Hans ögon följer den värnlöse.

9Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,

och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse

och dra in honom i sitt nät.

10De värnlösa krossas, de kollapsar

och faller av hans styrka.[b]

11Han säger för sig själv:

”Gud har glömt det,

han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”

12Herre, res dig! Gud, lyft din hand!

Glöm inte de förtryckta!

13Varför får den gudlöse förakta Gud

och säga för sig själv:

”Han ställer mig inte till svars?”

14Herre, du ser ofärden och plågan.

Du lägger märke till det, du tar det i din hand.

Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,

du hjälper den faderlöse.[c]

15Krossa den gudlöses och ondes makt!

Ställ honom till svars för sin ondska,

så att den inte finns mer.

16Herren är kung, alltid och för evigt.

De främmande folken försvinner från hans land.

17Herre, du hör de förtrycktas längtan,

du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.

18Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,

så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.[d]

Notas al pie

  1. 10:4 Eller: vädret och söker inte Gud. I alla hans tankar finns ingen Gud.
  2. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 10:14 Grundtextens innebörd är delvis osäker i denna vers.
  4. 10:18 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara att ingen ska behöva fly ut ur landet i skräck.