1Det er bedre at være ærlig og fattig
end at være en uhæderlig tåbe.
2Begejstring og uvidenhed er en farlig blanding,
den, der farer hurtigt frem, begår mange fejl.
3En tåbe er selv årsag til sine problemer,
selvom han giver Gud skylden.
4Rigdom tiltrækker mange venner,
det gør fattigdom ikke.
5Et falsk vidne får sin straf,
en løgner undslipper ikke.
6Man bukker dybt for en gavmild rigmand,
den, der giver gaver, har mange venner.
7Den fattiges slægtninge undgår ham,
og hans bekendte holder afstand fra ham.
Han beder hele tiden om hjælp,
men han får dem ikke overtalt.
8Man gavner sig selv ved at søge efter visdom,
den, der sætter pris på viden, får fremgang.
9Et falsk vidne får sin straf,
en løgner går til grunde.
10Det er upassende for en tåbe at leve i luksus
og for en slave at bestemme over en adelsmand.
11Der skal meget til, før de vise bliver vrede,
at bære over med en fornærmelse vinder dem respekt.
12En konges vrede er frygtelig som løvens brøl,
hans anerkendelse forfriskende som morgenduggen.
13En tåbelig søn er sin fars ulykke,
en kones anklager som evindelige dryp fra et hul i taget.
14Man kan arve sig til hus og rigdom,
men en forstående kone er en gave fra Herren.
15Den sløve og slappe sover tiden væk,
den dovne kan ikke holde sulten fra døren.
16Den, der adlyder Guds bud, gavner sig selv,
at lade hånt om sin handlemåde ender med død.
17At hjælpe den hjælpeløse er som at give Gud et lån,
han betaler det rigeligt tilbage.
18Disciplinér dine børn, for så er der håb for fremtiden,
men pas på ikke at gøre dem fortræd.
19En ilter person må tage følgen af sine handlinger,
skåner man ham, bliver han bare værre.
20Tag imod råd og vejledning,
gør du det, opnår du visdom til sidst.
21Mennesker lægger et utal af planer,
men det er Herrens planer, der lykkes.
22Det er en fordel at være ærlig og trofast,
hellere være en fattig mand end en bedrager.
23Ærefrygt for Herren fører til et godt liv,
man er mæt og tilfreds og skærmes fra ondt.
24Den dovne stikker fingrene i frugtfadet,
men gider ikke føre hånden til munden.
25En tåbe kan lære af at se en slyngel få bank,
men for den kloge er en irettesættelse nok.
26Den, der jager sin far og mor på porten,
er en skændsel og vanære for sin slægt.
27Min søn, holder du op med at lytte til vejledning,
glemmer du snart, hvad du allerede har lært.
28Et falsk vidne blæser på retfærdighed,
onde mennesker trives med ondskab.
29Spottere lærer kun, når de bliver afstraffet,
tåber lærer kun, når de får bank.
1Det är bättre att vara fattig och oförvitlig
än att vara en dåre som ljuger.
2Att vara ivrig men sakna kunskap för inget gott med sig,
den som bara rusar iväg missar målet.
3En människas dumhet förstör hennes liv,
men ändå rasar hon mot Herren.
4Rikedom ger många vänner,
men den fattige har inga vänner kvar.
5Ett falskt vittne kommer att straffas,
lögnaren kommer inte undan.
6Många vädjar till en ädel mans välvilja,
och den som är frikostig drar till sig många vänner.
7Den fattige är hatad av alla sina släktingar,
och hans vänner undviker honom ännu mer.
Förgäves försöker han tala till dem.19:7 Grundtextens innebörd i versens sista del är oviss.
8Den som skaffar sig förstånd älskar sig själv,
och den som bevarar insikten kommer att få framgång.
9Ett falskt vittne kommer inte undan sitt straff,
och lögnaren går under.
10Det passar sig inte att en dåre lever i lyx
och ännu mindre att en slav regerar över furstar.
11En människas förstånd gör henne tålmodig,
och att förlåta en överträdelse ser hon som en heder.
12Kungens vrede är som ett lejons rytande,
hans välvilja som dagg på gräset.
13En dåraktig son är en olycka för sin far,
och en hustrus tjat är som ett ihållande takdropp.
14Hus och rikedomar kan man ärva av sina föräldrar,
men en förståndig hustru kommer från Herren.
15Lättja leder till djup sömn,
och en slöfock får gå hungrig.
16Den som lyssnar till tillrättavisning får leva tryggt,
men den som inte ger akt på sin vandring ska dö.
17Den som visar nåd mot de fattiga lånar till Herren,
och får en belöning av honom för det.
18Fostra din son så länge det finns hopp,
du vill ju inte bidra till hans död.19:18 Versens sista del kan ev. också tolkas som varning för misshandel: …men vålla inte hans död.
19En man med hett temperament får ta sitt straff.
Om du försöker fostra honom får du göra det gång på gång.
20Lyssna till råd och ta till dig vägledning,
så blir du vis för resten av livet.
21Människan gör upp många planer,
men det blir ändå som Herren vill.
22Det människan längtar efter är nåd och godhet,
och det är bättre att vara fattig än att ljuga.19:22 Tanken kan också vara att en människa förväntas visa nåd och godhet, och att fattigdom är bättre än att vara en lögnare (som saknar både nåd och godhet).
23Herrens fruktan ger liv,
mätt går man till vila, skyddad mot det onda.
24Den late stoppar handen i skålen
men ids inte föra den åter till munnen.
25Slå hädaren så tar den okunnige lärdom.
Tillrättavisa den som har omdöme, så tar han till sig kunskap.
26En son som misshandlar sin far och kör iväg sin mor
är skamlös och vanartig.
27Om du, min son, slutar lyssna på vägledning,
irrar du bort från kunskapens ord.
28Ett ont vittne hånar rättvisan,
i de gudlösas mun flödar ondska.
29Straff har bestämts för hädarna
och piskrapp för dårars rygg.
