Maria salver Jesu fødder
1Seks dage før påskehøjtiden skulle begynde, kom Jesus til Betania, hvor Lazarus boede—den mand, han havde opvakt fra de døde. 2Dér holdt de en fest til ære for Jesus. Marta serverede, og Lazarus var med ved bordet. 3Maria havde en flaske12,3 Teksten siger en litra, hvilket svarer til godt 300 gram. Da bordskikken var, at man lå på siden omkring bordet med fødderne udad, var det let for Maria at gå hen til Jesu fødder. med en kostbar aromatisk nardusolie, og den hældte hun ud over Jesu fødder, mens han lå ved bordet. Derefter tørrede hun hans fødder med sit hår, og hele huset blev fyldt af den vidunderlige duft.
4Men Judas Iskariot, den discipel, som senere forrådte Jesus, udbrød: 5„Den olie var en formue12,5 Teksten siger: „300 denarer”. En denar svarede til en almindelig dagløn. værd! Den burde være solgt og pengene givet til de fattige.” 6Det sagde han ikke af virkelig omsorg for de fattige, men fordi han var en tyv. Det var ham, der opbevarede pengepungen, og han tog jævnligt af den.
7„Lad være med at genere hende!” sagde Jesus. „Hun kan gemme resten af olien til min begravelsesdag. 8De fattige har I jo altid hos jer—men mig har I ikke altid.”
Reaktionen på Lazarus’ opvækkelse
9Da folk i Jerusalem hørte, at Jesus var i Betania, gik mange af dem derud—ikke blot for at se Jesus, men også for at møde Lazarus, som han havde oprejst fra de døde. 10Ypperstepræsterne besluttede derfor, at de også ville rydde Lazarus af vejen, 11for på grund af ham gik mange af folkene i byen over til at tro på Jesus.
Jesus rider ind i Jerusalem som jødernes konge
Matt. 21,1-11; Mark. 11,1-11; Luk. 19,28-40
12Næste morgen gik det som en løbeild gennem Jerusalem, at Jesus nu var på vej. En masse mennesker var kommet til byen på grund af påskefesten, 13og mange gik ham i møde med palmegrene i hænderne og råbte: „Hoshana! Velsignet er den, som kommer i Herrens navn—Israels konge!”12,13 Se Sl. 118,25-26 og noten til Mat.21,9.
14Jesus fik fat i et æselføl og satte sig op for at ride på det. Derved blev det skriftord opfyldt, som siger:
15„Frygt ikke, Jerusalem!
Se, din konge er på vej,
og han rider på et æselføl.”12,15 Zak. 9,9.
16Hans disciple forstod ikke på det tidspunkt, at det, der skete, var en opfyldelse af Skriftens profetier. Først efter at Jesus var vendt tilbage til sin herlighed i Himlen, gik det op for dem, hvor mange af Skriftens forudsigelser, der var gået i opfyldelse for øjnene af dem.
17Alle de, der havde været vidne til, hvordan Lazarus var blevet kaldt ud af graven og oprejst fra de døde, havde fortalt om det vidt og bredt. 18Derfor var det en kolossal menneskemængde, der gik Jesus i møde. 19Men farisæerne sagde til hinanden: „Se bare, jeres trusler hjælper intet!12,19 Vi fik i 9,22 at vide, at farisæerne havde truet alle, der troede på Jesus, med udelukkelse fra synagogefællesskabet. Men det var ikke nok til at holde folk væk fra ham. Alle render jo efter ham.”
Tro på Lyset, mens I har Lyset
20Blandt de mange mennesker, der var rejst til Jerusalem for at fejre påskefesten, var der også nogle grækere,12,20 Enten græsktalende jøder eller proselytter (folk, der var konverteret til jødedommen). som var kommet langvejsfra. 21De henvendte sig til Filip, der var fra Betsajda, og sagde: „Vi vil også gerne møde Jesus.” 22Filip sagde det til Andreas, og de gik sammen hen til Jesus og fortalte ham det.
23Jesus sagde til dem: „Nu er det øjeblik kommet, hvor Menneskesønnen skal ophøjes. 24Det siger jeg jer: Hvis ikke et hvedekorn bliver lagt ned i jorden og dør, så bliver det aldrig til mere end det ene korn. Men hvis det dør, vil det bære megen frugt. 25Den, der klamrer sig til det jordiske liv, vil miste det himmelske. Men den, der giver afkald på sit eget liv i denne verden, vil få det liv, som varer evigt. 26Den, der vil tjene mig, skal følge mig, for min tjener skal være sammen med mig, hvor jeg end er. Og Faderen vil belønne enhver, som vil tjene mig.
27Mine inderste tanker er i oprør. Skal jeg bede: Far, skån mig for det, der venter forude? Nej, det er jo derfor, jeg er kommet så langt som hertil. 28Far, vis din storhed!” I det samme lød en stemme fra himlen: „Jeg har vist min storhed, og jeg vil vise den igen!”
29Nogle af dem, der stod omkring ham og hørte stemmen, mente, at det havde tordnet, men andre sagde: „Det var en engel, der talte til ham!”
30Jesus sagde da til dem: „Den stemme lød ikke for min skyld, men for jeres. 31Nu er tiden kommet, hvor denne verden skal dømmes. Nu skal denne verdens fyrste smides ud. 32Og når jeg bliver løftet op, vil jeg drage alle til mig.” 33Med de ord hentydede han til, hvordan han skulle dø.
34„Løftet op?” spurgte folk. „Vi har lært fra Skriften, at når Messias bliver vores konge, skal han altid være hos os. Hvad mener du så med, at Menneskesønnen vil blive løftet op? Hvem er den ‚Menneskesøn’?” 35Jesus svarede: „Lyset er endnu en kort tid iblandt jer. I skal vandre i lyset, mens I har Lyset, for at mørket ikke skal få bugt med jer. De, der vandrer i mørket, ved ikke, hvor de går hen. 36Tro på Lyset, mens I har Lyset, så I kan blive Lysets børn.”
Med de ord gik han sin vej og forsvandt af syne.
Mange tager afstand fra Jesus, men en del tror på ham
37Skønt Jesus havde gjort mange undere for øjnene af folk, var der stadig mange, som ikke troede på ham. 38Således opfyldtes profeten Esajas’ ord:
„Herre, hvem troede på budskabet?
Hvem blev Herrens magt åbenbaret for?”12,38 Es. 53,1 LXX.
39Fordi de afviste budskabet, kunne de ikke komme til tro. Det stemmer med følgende ord fra Esajas’ bog:
40„Han har dækket deres øjne til
og tillukket deres hjerter,
så de intet ser eller forstår
og ikke vender sig til mig,
så jeg kan helbrede dem.”12,40 Jf. Es. 6,10.
41Esajas viser her hen til Jesus, for han havde set et glimt af Messias’ forunderlige storhed.
42Selv om flertallet tog afstand fra Jesus, var der alligevel mange, som troede på ham, endda nogle af de jødiske ledere. Men de turde ikke sige det offentligt, da de var bange for, at farisæerne skulle udelukke dem af synagogen. 43Anerkendelse fra andre mennesker betød mere for dem end anerkendelse fra Gud.
Dommen over dem, som forkaster Jesus
44Da råbte Jesus: „De, der tror på mig, tror ikke kun på mig, men på ham, der sendte mig. 45Og de, der ser mig, ser ham, der sendte mig. 46Jeg er kommet for at bringe lys ind i denne mørke verden, så de, der tror på mig, ikke skal forblive i mørket. 47Hvis mennesker hører mine ord, men ikke adlyder, så er det ikke mig, der dømmer dem. Jeg er kommet for at frelse mennesker, ikke for at dømme dem. 48Men de, der forkaster mig og mine ord, vil på dommens dag blive dømt af de ord, som de har hørt mig sige. 49For det budskab, jeg har bragt jer, er ikke fra mig selv. Det er min Far, som har sendt mig med det, og det er ham, der har givet mig befaling om, hvad jeg skal sige. 50Jeg ved, at formålet med hans befaling er at give mennesker det evige liv. Jeg siger kun det, som Faderen har bedt mig om at sige.”
Maria i Betania smörjer Jesus fötter med dyrbar olja
(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Luk 7:37-39)
1Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.
3Då tog Maria en flaska12:3 Ett romerskt pund, dvs. 375,45 gr. eller cirka 0,5 liter. välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.
4Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: 5”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?”12:5 En denar motsvarade en dagslön. 6Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån.
7Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning. 8De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig har ni inte alltid.”
9När en stor mängd judar fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom och också för att se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. 10Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, 11eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
(Matt 21:4-9; Mark 11:7-10; Luk 19:35-38)
12Nästa dag fick en stor folkmassa som kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13och de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom. De ropade:
”Hosianna!12:13 Hosianna är ett hebreiskt hyllningsord som betyder Herre, fräls! Se även not till Matt 21:9.”
”Välsignad är han som kommer i Herrens namn!12:13 Se Ps 118:25-26.”
”Israels kung!”
14Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den, som det står skrivet:
15”Var inte rädd, dotter Sion12:15 dotter Sion , Jerusalems invånare..
Se, din kung kommer,
ridande på ett åsneföl.”12:15 Se Sak 9:9.
16Lärjungarna förstod först inte detta. Men när Jesus hade förhärligats, kom de ihåg att så som det stod skrivet om honom, så hade det gjorts med honom.
17Alla de som hade varit med när Jesus kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. 18Därför var det så många som gick ut för att möta honom, när de hörde att han hade gjort detta tecken.
19Men fariseerna sa till varandra: ”Ni ser att ingenting hjälper! Hela världen följer ju efter honom!”
Jesus förklarar varför han måste dö
20Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker. 21De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.” 22Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.
23Men Jesus svarade dem: ”Den stund har nu kommit då Människosonen ska förhärligas. 24Ja, sannerligen säger jag er: om ett vetekorn inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. 25Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv.
26Om någon vill tjäna mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig, ska han bli ärad av min Fader. 27Just nu är jag fylld av ångest. Ska jag be: ’Fader, rädda mig från denna stund’? Ändå är det för den stunden jag har kommit. 28Fader, förhärliga ditt namn!”
Då hördes en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och ska förhärliga det igen.” 29När folket som stod där hörde det sa de att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.
30Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min. 31Domen faller nu över den här världen, nu ska den här världens härskare kastas ut. 32Och när jag har lyfts upp12:32 Uttrycket syftar både på att Jesus skulle hängas upp på ett kors och på att han skulle lyftas upp till himlen. från jorden ska jag dra alla till mig.” 33Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.
34Då sa folket till honom: ”Vi har fått lära oss i lagen12:34 Med lagen menas här hela Skriften, dvs. Gamla testamentet. att Messias ska stanna för evigt. Hur kan du nu säga att Messias ska lyftas upp? Vem är Människosonen?”
35Jesus svarade: ”Ljuset ska finnas hos er bara en kort tid till. Vandra medan ni har ljuset, så att inte mörkret får makt över er. Den som vandrar i mörker vet inte vart han går. 36Tro på ljuset, medan ni fortfarande har ljuset, så ska ni bli ljusets barn.” Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.
Folket vill inte tro på Jesus
37Trots alla tecken Jesus hade gjort inför dem, trodde de inte på honom. 38Så gick det i uppfyllelse som profeten Jesaja sagt:
”Herre, vem trodde på vårt budskap,
och för vem har Herren uppenbarat sin makt?”12:38 Ordagrant: sin arm.Se Jes 53:1.
39De kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja säger också:
40”Han har förblindat deras ögon
och gjort deras hjärtan hårda,
så att de inte kan se med sina ögon
och förstå i sitt hjärta och inte vända om
och bli botade av mig.”12:40 Se Jes 6:9-10.
41Detta sa Jesaja eftersom han såg hans härlighet12:41 Se Jes 6:1-5., och det var om honom han talade.
42Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde på Jesus, men med tanke på fariseerna vågade de inte erkänna det öppet, för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.
44Jesus ropade: ”Den som tror på mig, tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, 45och den som ser mig, ser honom som har sänt mig. 46Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. 47Om någon hör mina ord men inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att rädda den. 48Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare: han ska på den sista dagen dömas av det ord jag har talat. 49Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. 50Jag vet att hans befallning ger evigt liv. Därför talar jag som Fadern har sagt mig.”
