Jesus opvækker Lazarus fra de døde
1-2Der var en mand ved navn Lazarus, som boede i landsbyen Betania sammen med sine søstre Maria og Marta. (Det var den Maria, der er kendt for at have hældt kostbar olie ud over Jesu fødder og tørret dem med sit hår). Nu skete der det, at Lazarus blev alvorligt syg. 3De to søstre sendte derfor bud til Jesus om, at hans gode ven Lazarus var meget syg.
4Da Jesus hørte det, sagde han: „Den sygdom ender ikke med døden, men Gud vil blive æret gennem det, der skal ske, og Guds Søn vil også blive æret derved.”
5Jesus holdt meget af Marta, Maria og Lazarus. 6Efter at have fået beskeden, blev han endnu to dage dér, hvor han var, 7men så sagde han til disciplene: „Kom, lad os gå tilbage til Judæa!” 8Disciplene protesterede: „Mester! For kort tid siden forsøgte de jødiske ledere at slå dig ihjel. Vil du nu derhen igen?”
9Men Jesus sagde: „Har dagen ikke 12 timer, hvor vi må gøre Guds gerninger? De, der vandrer i lyset, falder ikke, for de ser verdens Lys.11,9 I datidens samfund i Israel var en arbejdsdag på 12 timer, fra solopgang til solnedgang. Ordet „dag” står således for en arbejdsperiode og skal ikke her forstås bogstaveligt som 12 timer, jf. 9,4 og de danske udtryk „i den 11. time” og „i den 12. time”. Se også Joh. 8,12 og 12,35-36, hvor Jesus taler om sig selv som verdens Lys. 10Men de, der vandrer i mørket, falder, for de har ikke lyset i sig.” 11Så tilføjede han: „Vores ven Lazarus sover, men jeg vil gå hen og vække ham op.” 12„Hvis han sover, kommer han sig nok,” sagde disciplene. 13De troede nemlig, at Jesus havde talt om almindelig søvn, men han havde talt om Lazarus’ død. 14Så sagde han rent ud: „Lazarus er død, 15og for jeres skyld er jeg glad for, at jeg ikke var der, for hans død vil hjælpe jer til at tro. Men lad os nu komme af sted!” 16Thomas, der også blev kaldt „Tvillingen”, sagde til de andre disciple: „Lad os bare gå med Jesus! Så dør vi i det mindste sammen!”
17Da Jesus nåede frem til Betania, fik han at vide, at Lazarus var blevet begravet tre dage forinden. 18Betania lå knap tre kilometer fra Jerusalem, 19og mange venner fra hovedstaden var kommet for at trøste Marta og Maria i sorgen over deres bror.
20Da nu Marta hørte, at Jesus var på vej, gik hun ham i møde. Maria derimod blev hjemme. 21Da Marta nåede hen til ham, sagde hun: „Herre, hvis du havde været her, så var min bror ikke død. 22Men selv nu ved jeg, at hvad du end beder Gud om, det vil han gøre for dig.”
23„Din bror skal vende tilbage til livet,” sagde Jesus. 24„Jeg ved, at han skal vende tilbage til livet på opstandelsens morgen,” svarede Marta. 25Jesus fortsatte: „Jeg er opstandelsen og livet. De, der tror på mig, skal leve, selv om de dør; 26og de, der lever i troen på mig, skal aldrig i evighed dø. Tror du på det, Marta?” 27„Ja, Herre,” sagde hun, „jeg tror, at du er Messias, Guds Søn, som vi så længe har ventet skulle komme.”
28Derefter løb Marta hjem til Maria og hviskede til hende: „Mesteren er kommet, og han vil gerne tale med dig.” 29Maria rejste sig med det samme og gik ud for at møde ham.
30Jesus var endnu ikke kommet ind i landsbyen, men var stadig på det sted, hvor Marta havde mødt ham. 31Da de, der var i huset for at trøste Maria, lagde mærke til, at hun pludselig rejste sig og gik, troede de, hun ville ud til Lazarus’ grav for at græde. Derfor fulgte de efter hende.
32Maria kom nu ud til det sted, hvor Jesus var, og hun faldt ned for hans fødder og udbrød: „Herre, hvis du havde været her, var min bror ikke død.” 33Da Jesus så hende græde og hørte de andres gråd, blev han heftigt oprørt i sin ånd og spurgte: 34„Hvor har I lagt ham?” „Herre, kom og se!” lød svaret. 35Jesus brast i gråd. 36„Se, hvor meget han holdt af Lazarus,” var der nogle, der sagde. 37Men andre sagde: „Når han kunne helbrede en blind, kunne han så ikke også have forhindret denne mands død?”
38Da blev Jesus igen oprørt i sit indre, og han gik hen mod gravstedet, som var en klippehule med en stor sten rullet for indgangen. 39„Tag stenen bort!” beordrede han. „Herre,” sagde Marta, „det lugter ikke godt, for det er nu den fjerde dag, han ligger der.” 40Jesus svarede: „Har jeg ikke sagt til dig, at hvis du tror, vil du få Guds forunderlige magt at se?” 41Så fjernede de stenen fra indgangen.
Jesus så op mod himlen og sagde: „Jeg takker dig, Far, fordi du har bønhørt mig. 42Jeg ved godt, at du altid hører mig, men jeg siger det for de menneskers skyld, der står her omkring mig, for at de kan komme til tro på, at det er dig, som har sendt mig.” 43Så råbte han med høj røst: „Lazarus, kom herud!” 44Den døde kom ud—med hænder og fødder viklet ind i ligklæder og med et tørklæde om ansigtet. „Hjælp ham af med de ligklæder!” sagde Jesus.
Ypperstepræsterne beslutter at slå Jesus ihjel
Matt. 26,1-5; Mark. 14,1-2; Luk. 22,1-2
45Mange af dem, der var kommet for at trøste Maria og havde set, hvad Jesus gjorde, kom nu til tro på ham. 46Men nogle af dem skyndte sig hen til farisæerne for at fortælle, hvad der var sket.
47Straks sammenkaldte ypperstepræsterne og farisæerne Det jødiske Råd for at drøfte situationen. „Hvad skal vi gøre?” spurgte de hinanden. „Den mand har udført mange mirakler. 48Hvis vi lader ham fortsætte på den måde, ender det med, at hele folket slutter sig til ham, og så kommer de romerske hære og overtager vores land11,48 Eller: „vores tempel”, ordret: „stedet”. og udsletter os som folk.”
49En af dem, Kajfas, der var ypperstepræst i det år, sagde: „Forstår I ingenting? 50Kan I ikke se, at det er bedre for jer, at én mand lader livet for at redde folket, end at en hel nation går til grunde?” 51Det sagde Kajfas ikke af sig selv. Men han var jo ypperstepræst det år, og det, han sagde, var faktisk en profeti om, at Jesus skulle dø for hele folket. 52Ja, han skulle ikke bare dø for Israels folk, men han skulle samle Guds børn til ét folk, også dem, der bor rundt omkring i andre lande.
53Fra den dag begyndte de jødiske ledere at planlægge, hvordan de kunne få Jesus slået ihjel. 54Af den grund gik Jesus ikke mere åbenlyst omkring, men holdt sig fra Jerusalem og opholdt sig i udkanten af ørkenen. Da han kom til landsbyen Efraim, blev han dér en tid sammen med sine disciple.
55Den jødiske påske var nært forestående, og mange mennesker fra hele landet kom ind til Jerusalem flere dage forinden for at gennemgå renselsesceremonien. 56Folk ledte efter Jesus, og når de mødtes på tempelpladsen, spurgte de hinanden: „Mon ikke han kommer til påskehøjtiden?” 57Imidlertid havde ypperstepræsterne og farisæerne givet befaling om, at hvis nogen vidste, hvor Jesus var, skulle de øjeblikkelig melde det, så man kunne få ham arresteret.
Lasaros uppväcks från de döda
1En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i byn Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta 2(Det var samma Maria, vars bror Lasaros nu låg sjuk, som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår). 3De två systrarna skickade nu ett meddelande till Jesus: ”Herre, din vän är sjuk.”
4Men när Jesus hörde det sa han: ”Hans sjukdom ska inte sluta med döden utan visar Guds härlighet, så att Guds Son blir förhärligad genom detta.” 5Jesus älskade Marta, hennes syster och Lasaros. 6När han hörde att Lasaros var sjuk, stannade han kvar där han var i ytterligare två dagar. 7Sedan sa han till lärjungarna: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”
8Men hans lärjungar sa till honom: ”Rabbi, judarna försökte just stena dig. Ska du verkligen gå dit igen?”
9Då svarade Jesus: ”Har inte dagen tolv timmar? Om man går under dagen snubblar man inte, för då ser man denna världens ljus. 10Men om man går om natten, då snubblar man, eftersom man inte har ljus.” 11Sedan sa han: ”Vår vän Lasaros sover, men nu ska jag gå och väcka honom.”
12Hans lärjungar sa: ”Herre, om han sover så blir han snart frisk.” 13Jesus menade att Lasaros hade dött, men de trodde att han talade om vanlig sömn. 14Därför sa Jesus rent ut till dem: ”Lasaros är död. 15Och för er skull är jag glad att jag inte var där, för att ni ska tro. Men nu måste vi gå till honom.” 16Tomas, som kallades Tvillingen, sa då till de andra lärjungarna: ”Kom, låt oss gå med, så att vi kan dö tillsammans med honom.”
17När Jesus kom fram till Betania fann han att Lasaros redan hade legat i graven i fyra dagar. 18Betania låg bara ungefär tre kilometer från Jerusalem, 19och många judar hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg över deras bror. 20Men när Marta nu hörde att Jesus var på väg gick hon ut för att möta honom, medan Maria stannade hemma.
21Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött. 22Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.”
23Jesus svarade: ”Din bror ska uppstå.”
24Då sa Marta: ”Ja, jag vet att han ska uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.”
25Men Jesus sa till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva, även om han dör. 26Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du det?”
27”Ja, Herre”, svarade hon. ”Jag tror att du är Messias, Guds Son, som skulle komma hit till världen.”
28Efter att ha sagt detta gick hon därifrån, kallade på sin syster Maria och viskade till henne: ”Mästaren är här och vill träffa dig.” 29När Maria hörde det, reste hon sig genast upp och gick ut för att möta honom.
30Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom. 31Så när judarna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till graven för att gråta, och de följde efter henne. 32När Maria kom fram till Jesus och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.” 33När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt upprörd och skakad, 34och han frågade: ”Var har ni lagt honom?”
De sa: ”Kom och se, Herre!” 35Jesus grät.
36Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.”
37Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha hindrat dennes död?” 38Än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen.
39Jesus sa nu: ”Ta bort stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, sa: ”Herre, han luktar ju redan, för han har varit död i fyra dagar.”
40Då sa Jesus till henne: ”Sade jag dig inte att om du tror, så ska du få se Guds härlighet?” 41Då tog de bort stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42Själv visste jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.” 43Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!” 44Och den döde kom ut med både armar och ben inlindade i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”
Det judiska rådet planerar att döda Jesus
45Många av judarna som kommit ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom. 46Men några av dem gick bort till fariseerna och rapporterade vad Jesus hade gjort.
47Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många tecken. 48Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer romarna att förstöra vårt tempel och vårt folk.”
49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu förstår ni nog ingenting! 50Ni bör ju inse att det är bättre för er om en enda människa dör än att hela folket går under.”
51Detta sa han inte av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året talade han profetiskt att Jesus skulle dö för folket, 52och inte bara för dem, utan också för alla kringspridda Guds barn, för att samla och förena dem. 53Från den stunden var de fast beslutna att döda Jesus.
54Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig bort till utkanten av öknen, till Efraim, där han stannade med sina lärjungar.
55Den judiska påskhögtiden närmade sig nu, och många från landet kom till Jerusalem i förväg för att gå igenom reningsceremonierna före påsken. 56De sökte efter Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till högtiden?” 57Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.
