Bibelen på hverdagsdansk

Job 2

Job sættes på en endnu strengere prøve

1Kort tid efter trådte englene igen frem for Herren, og Satan var iblandt dem.

„Hvad har du bedrevet, Satan?” spurgte Herren.

„Jeg har gennemtravet jorden på kryds og tværs!” svarede Satan.

„Lagde du mærke til min tjener Job?” spurgte Herren. „Han er enestående blandt mennesker, en retskaffen og gudfrygtig mand, der gør sit bedste for ikke at begå nogen synd. Han har bevaret sin gudhengivenhed, selvom du udfordrede mig til at lade dig skade ham uden grund.”

„Han har endnu ikke mærket noget på sin egen krop,”[a] svarede Satan. „Mennesker vil gøre alt for at bevare livet. Hvis du rammer ham på hans egen krop, skal jeg love dig for, at han vil forbande dig lige op i dit åbne ansigt!”

„Gør, hvad du vil, Satan,” svarede Herren. „Men du må ikke tage livet af ham.”

Derpå gik Satan sin vej og sørgede for, at Job blev plaget af ondartede bylder fra top til tå. Den stakkels Job satte sig ud på askedyngen og skrabede sine bylder med et potteskår.

Da sagde hans kone til ham: „Holder du stadig fast ved din gudhengivenhed? Forband dog Gud og dø!”

10 Men Job svarede: „Sikke noget snak! Skal vi kun tage imod det behagelige fra Gud, og ikke det ubehagelige?”

På trods af alle sine lidelser anklagede Job ikke Gud med et eneste ord.

Jobs tre venner

11 Da Jobs tre venner hørte om de tragedier, der havde ramt ham, aftalte de med hinanden, at de ville tage hen for at trøste og opmuntre ham. De tre venner var Elifaz fra Teman, Bildad fra Shua og Zofar fra Naʼamat. 12 Da de kom til Job, kunne de næsten ikke genkende ham, så frygtelig så han ud. De brast i gråd, rev flænger i deres tøj og kastede støv op i luften. 13 Så satte de sig på jorden ved siden af ham uden at sige et ord, for de kunne se, at han havde store smerter. I syv dage, dag og nat,[b] sad de og led sammen i tavshed.

Notas al pie

  1. 2,4 Ordret: „hud for hud”. Meningen er uklar.
  2. 2,13 Ordret: „syv dage og syv nætter”, men der var faktisk kun seks nætter i denne syv dages periode.

Nya Levande Bibeln

Job 2

Jobs hälsa angrips

1Nu kom änglarna på nytt fram inför Herren, och Satan var med dem.

Varifrån kommer du? frågade Herren Satan.Från en färd runt jorden, svarade Satan.

Nå, har du lagt märke till min tjänare Job? frågade Herren. Han är den finaste människan på hela jorden, en god man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra. Han har bevarat sin tro på mig, trots att du övertalade mig att utan orsak låta olycka drabba honom.

4-5 Det är inte så konstigt, svarade Satan. En människa ger vad som helst för att rädda sitt eget skinn. Men rör hans kropp, så ska du få se. Då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet!

Gör vad du vill med honom, svarade Herren. Men du måste skona hans liv!

Satan lämnade då Herren, och omedelbart drabbades Job av fruktansvärda bölder över hela kroppen, från huvud till fot.

Då satte sig Job och sörjde i aska och tog en lerskärva och skrapade sig med den.

Hans hustru sa: Försöker du fortfarande vara gudfruktig, trots att Gud har gjort allt det här mot dig? Förbanna honom och dö!

10 Men han svarade: Du talar som en dåre. Vad menar du? Skulle vi bara ta emot det som är gott från Guds hand och aldrig hans prövningar? Trots allt som hade hänt honom sa Job aldrig något ont mot Herren.

Job får besök av några vänner

11 När tre av Jobs vänner fick höra om alla tragedier som drabbat honom, tog de kontakt med varandra och reste till honom för att trösta och beklaga honom. De tre var Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama.

12 Job var så förändrad att de knappt kände igen honom. Under högljudd och förtvivlad gråt rev de sönder sina mantlar och strödde jord på sina huvuden för att demonstrera sin sorg.

13 Sedan satt de på marken tillsammans med Job, alldeles tysta, i sju dagar och sju nätter. Ingen av dem ville säga ett ord till honom, för de insåg att hans lidande var fruktansvärt svårt.