Bibelen på hverdagsdansk

Jeremias 8

Falske ledere har forført Guds folk

1Når fjenderne kommer, vil de åbne gravene, hvor Judas konger, stormænd, præster, profeter og andre ligger. De vil sprede deres knogler ud på jorden, så de ligger utildækket under solen og månen og stjernerne, som de i sin tid tilbad og søgte råd hos. Der vil de ligge og blive til gødning. Nogle få af mit oprørske folk vil overleve og blive sendt i eksil, men de vil ønske de var døde,” siger Herren, den Almægtige.

Derefter bad Herren mig sige følgende til folket: „Hør, hvad Herren siger: Når man falder, skynder man sig så ikke at komme på benene igen? Og når man er gået i den forkerte retning, vender man så ikke straks om, når man opdager det? Hvorfor bliver Jerusalems indbyggere så ved med at gøre oprør? Hvorfor nægter de at vende om fra deres vantro? Jeg lytter opmærksomt til deres samtaler, men ingen siger et sandt ord. Ingen angrer deres synd eller indrømmer deres fejltagelser. Nej, de styrter sig hovedkulds ud i synden som stridsheste, der stormer frem til kamp. Selv storken ved, hvornår den skal trække bort, og det samme gælder duen, tranen og svalen. Hvert år vender de tilbage i rette tid. Men mit folk? De er ligeglade med mine befalinger.

Hvordan kan I påstå, at I er kloge og kender mine love, når jeres skriftlærde har løjet for jer og fordrejet dem? Men jeg vil lukke munden på dem og straffe dem. Hvad visdom er der i at forkaste Herrens ord? 10 Jeg overdrager deres koner og ejendom til andre, fordi de alle kun er ude på at skrabe til sig, så meget de kan. Selv præsterne og profeterne er fulde af løgn. 11 De behandler dybe sår, som var det ufarlige rifter. ‚Det sker der ikke noget ved,’ forsikrer de, men de tager grueligt fejl. 12 De skal straffes for deres afskyelige afgudsdyrkelse, for de har ikke skam i livet. Derfor skal de dø ligesom alle de andre, siger Herren. 13 Da jeg ville høste, var der ingen druer på vinstokkene og ingen figner på figentræerne. Alle bladene var visne. Derfor sender jeg en fjende, som skal trampe dem ned.”[a]

14 Da vil folket sige: „Hvad venter vi på? Kom, lad os samles i de befæstede byer, for vi vil ikke dø uden kamp. Vores Gud, Herren, har fældet dødsdom over os og rakt os giftbægeret som straf for vores synder. 15 Vi havde håbet på fred og bedre tider, men nu er ulykken over os. 16 Fjendens hær kan allerede høres i Dan, hele landet skælver af angst. Fjenderne er på vej for at ødelægge landet, lægge byerne i ruiner og slå hele befolkningen ihjel.”

17 „Ja,” siger Herren, „jeg sender en hær imod jer som utæmmelige giftslanger, der dræber jer med deres bid.”

Jeremias sørger over Judas synder

18 Da udbrød jeg: „Mit hjerte er knust af sorg! 19 Hør folkets fortvivlede skrig ud over landet.

‚Hvor er Herren blevet af?’ råber de. ‚Hvorfor har han forladt sit tempel i Jerusalem?’

Men Herren vil svare: ‚Hvorfor vakte I min vrede med jeres afgudsbilleder og tomme ritualer?’

20 ‚Ak,’ råber folket til Herren, ‚tiden er gået, og nu er det for sent.[b] Hvorfor greb du ikke ind og reddede os?’ ”

21 Jeg er fortvivlet over mit folks ulykke. Jeg er knust, utrøstelig og stum af sorg. 22 Er der ingen salve tilbage i Gilead? Er der ingen læge, der kan lindre smerten? Er der slet ingen redning for mit folk? 23 Jeg ville ønske, jeg havde et hav af tårer, for så kunne jeg græde dag og nat over Jerusalems dræbte indbyggere.

Notas al pie

  1. 8,13 Teksten er uklar.
  2. 8,20 Ordret „Høsten er overstået, og sommeren er forbi”. Det er en talemåde for, at tiden er forspildt.

Swedish Contemporary Bible

Jeremiah 8

1”På den tiden, säger Herren, ska Juda kungars, dess furstars, prästers, profeters och Jerusalems invånares ben hämtas från deras gravar 2och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de har älskat, tjänat, följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas upp eller begravas, utan bli till gödsel på marken. 3De som finns kvar av detta onda släkte på de olika platserna dit jag fördrivit dem ska hellre dö än leva, säger härskarornas Herre.

Folkets avfall och dom

4Säg till dem: ’Så säger Herren:

När någon faller,

reser han sig då inte upp igen?

När någon hamnar på fel väg,

vänder han då inte tillbaka?

5Varför vänder sig då detta Jerusalems folk ständigt bort?

De håller fast vid sitt svek

och vägrar att vända om.

6Jag har lyssnat och hört

att de inte talar det som är rätt.

Ingen ångrar sin ondska och säger:

”Vad har jag gjort?”

Var och en går sin egen väg

och rusar fram som stridshästar.

7Hägern i skyn vet sina tider,

och turturduvan, tranan och svalan

passar sina flyttningstider.

Men mitt folk känner inte till

Herrens lagar och bud.

8Hur kan ni säga:

”Vi är visa, vi har Herrens lag?”

Men de skriftlärdas pennor har gjort den till lögn.[a]

9De visa ska stå där med skam

och skräckslagna fångas i snaran.

De har förkastat Herrens ord.

Vad är det då för vishet?

10Jag ska därför ge deras hustrur åt andra

och deras åkrar åt erövrare.

Från den minste till den störste

är de alla giriga.

Till och med profeter och präster bedrar.

11De förbinder mitt folks sår,

men bara på ytan,

och de säger:

”Allt står väl till, allt står väl till.”

Men ingenting är väl.

12Skäms de för det avskyvärda de gjort?

Nej, någon skam känner de inte,

de förstår inte att blygas.

Därför ska de falla bland dem som faller.

När tiden är inne för mig att straffa dem

ska de slås ner, säger Herren.

13Jag ska skörda dem, säger Herren.

Det blir inga druvor på vinstocken,

inga fikon på fikonträdet,

och bladen ska vissna.

Det jag har gett dem ska tas ifrån dem.[b]’ ”

14Varför sitter vi här?

Låt oss samlas,

gå till de befästa städerna

och förgås där.

För Herren, vår Gud,

låter oss förgås

och har gett oss förgiftat vatten att dricka,

för vi har syndat mot Herren.

15Vi väntade på fred,

men inget gott har kommit,

vi väntade på helande,

men allt blev bara skräck.

16Från Dan hörs hans hästar gnägga,

och när hans hingstar frustar

darrar hela landet.

De kommer och slukar landet

och allt som finns i det,

både städer och dem som bor där.

17”Jag kommer att sända giftiga ormar mot er,

ormar som inga besvärjelser hjälper mot,

och de ska bita er, säger Herren.”

Profetens klagan

18Var ska jag finna tröst i min sorg?

Mitt hjärta är nära att brista.

19Hör hur mitt arma folk

ropar från fjärran land:

Ӏr inte Herren i Sion?

Är inte hennes kung där längre?”

”Varför har de provocerat mig till vrede

med sina bildstoder

och med sina meningslösa främmande gudar?”

20”Skördetiden är slut,

sommaren är över,

och vi har inte blivit räddade.”

21Jag är förkrossad

för att dottern mitt folk har krossats.

Jag sörjer,

skräcken griper mig.

22Finns det ingen balsam i Gilead?

Finns det ingen läkare där?

Varför kommer det ingen läkedom

för mitt arma folk?

Notas al pie

  1. 8:8 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 8:13 Grundtextens innebörd är osäker i den sista delen av versen.