Bibelen på hverdagsdansk

Jeremias 7

Folket anklages for falsk gudsdyrkelse

11-3 Derpå sagde Herren til mig, at jeg skulle gå hen og stille mig ved indgangen til templet og forkynde følgende budskab: „Hør, hvad Herren, den Almægtige, Israels Gud, har at sige til Judas folk, som er kommet her for at tilbede ham: Tag afstand fra jeres onde handlinger og begynd at leve efter min vilje. Så skal I få lov til at blive boende i landet. Tro ikke på den løgn, at jeg vil skåne Jerusalem, så længe mit tempel er her. Jeg vil kun skåne byen på følgende betingelser: hvis I vender om fra jeres onde handlinger, hvis I behandler hinanden retfærdigt, hvis I holder op med at udnytte de forældreløse, enkerne og de fremmede iblandt jer, hvis I holder op med at myrde uskyldige mennesker, og hvis I tager afstand fra afguderne, som I dyrker til skade for jer selv. Hvis I opfylder de betingelser, vil jeg lade jer bo i det land, som jeg lovede jeres forfædre, at I skulle få lov til altid at bo i. Hold op med at bedrage jer selv. Tro ikke, at I kan fortsætte med at stjæle, myrde, begå ægteskabsbrud, lyve og dyrke Baʼal og alle de andre afguder, 10 og så komme frem for mig i mit tempel og tro, at alt er vel, og derefter gå tilbage og fortsætte med jeres ækle, syndige liv. 11 Regner I da mit tempel for et tilholdssted for røvere? Tror I ikke, jeg kan se, hvad der foregår? siger Herren.

12 Prøv engang at tage op til Shilo, hvor min første helligdom stod, og tænk på, hvad der skete med den by, fordi mit folk syndede imod mig. 13-14 Det samme vil nu ske med Jerusalem på grund af jeres synd imod mig. Gang på gang har jeg påpeget jeres synd. Jeg advarede jer i tide og i utide, men I reagerede ikke. I nægtede at lytte til mig. Derfor vil jeg ødelægge templet og Jerusalem, ligesom jeg ødelagde helligdommen i Shilo, selvom jeg gav jer og jeres forfædre det tempel, og det bærer mit navn, og I råber på mig, når I har brug for hjælp. 15 Jeg vil også sende jer i eksil, sådan som jeg sendte jeres broderfolk fra Nordriget i eksil.”

16 Derefter sagde Herren til mig: „Jeremias, du skal ikke gå i forbøn for Judas folk. Lad være med at trygle mig om at benåde dem, for jeg vil ikke høre på dine bønner. 17 Ser du ikke, hvad der foregår i Judas byer og i Jerusalems gader? 18 Børnene samler brænde, fædrene tænder offerild, og mødrene ælter dej og bager kager, som de ofrer til den afgud, de kalder ‚Himlens Dronning’. Og de bringer drikofre til alle deres afguder, som om de er ude på at krænke mig. 19 Men er det mig, de krænker? Nej, det er dem selv, for det er dem, der må tage følgerne og bære skammen. 20 Derfor siger jeg til dig: Jeg vil ikke skåne dette sted. De skal alle få min glødende vrede at mærke, både mennesker og dyr, træer og planter, for den brænder som en ild, der ikke kan slukkes.”

21 Derpå gav Herren mig følgende budskab til Judas folk: „Herren, den Almægtige, Israels Gud, siger: I kan lige så godt selv spise alle de dyr, I ofrer til mig, for jeg vil ikke have dem. 22 Dengang jeg førte jeres forfædre ud af Egypten, bad jeg dem ikke om ofre. 23 Jeg bad dem kun om lydighed. Jeg sagde: Adlyd mig, så vil jeg være jeres Gud, og I skal være mit folk. Når I gør, hvad jeg siger, vil det gå jer godt.

24 Men de ville ikke høre efter. De blev stædigt ved med at følge deres egne onde lyster. Derfor gik det tilbage for dem og ikke fremad. 25 Lige fra den dag, jeres forfædre forlod Egypten, og frem til i dag, er jeg blevet ved at sende mine profeter til mit folk igen og igen, 26 men de vil ikke høre på mig. De er et stædigt og oprørsk folk, endnu værre end deres tidligste forfædre.”

27 Derefter sagde Herren til mig: „Du skal ikke regne med, at de lytter til dig. Selvom du råber til dem, reagerer de ikke. 28 Sig til dem: I er et folk, der nægter at adlyde Herren, jeres Gud. I vil ikke tage imod fornuft, og I har glemt, hvad sandhed og ærlighed betyder. 29 Gå op på højene og syng jeres klagesange. Klip håret af i sorg og kast det bort, Jerusalems indbyggere. Jeg er tvunget til at forkaste mit folk, som har vakt min harme.”

30 Herren fortsatte: „Judas folk har syndet for øjnene af mig. De har forurenet mit tempel ved at opstille deres ækle afguder i det hus, hvor mit navn skulle æres. 31 De har bygget altre i Tofet i Hinnoms søns dal, hvor de brænder deres børn som offer til deres guder. Det er en afskyelig handling, som det aldrig kunne falde mig ind at befale dem at gøre. 32 Der kommer en dag, hvor man ikke længere skal kalde det sted for Tofet og Hinnoms søns dal, men ‚Massakrens dal’. Så mange mennesker vil blive nedslagtet, at der ikke er plads i Tofet til at begrave dem alle. 33 Mange af ligene vil blive efterladt på jorden, så rovdyr og fugle kan æde af dem, og der er ingen overlevende til at jage dem væk. 34 Da er det forbi med latter og lystig sang i Jerusalems gader og i Judas byer. Bryllupsfester hører fortiden til, og landet ligger øde og forladt.

Swedish Contemporary Bible

Jeremiah 7

Jeremias predikan i templet

1Herrens ord kom till Jeremia: 2”Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta budskap:

’Hör Herrens ord, ni alla från Juda, som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! 3Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats. 4Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” 5Men om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar och handlar rätt mot varandra, 6om ni inte förtrycker främlingen, den faderlösa och änkan, inte utgjuter oskyldigt blod och inte följer efter andra gudar till er egen olycka, 7då ska jag låta er bo kvar på denna plats, i detta land, som jag gav era förfäder för alltid. 8Men ni litar på lögnaktigt tal som inte är till någon nytta.

9Tror ni att ni kan få stjäla, döda, begå äktenskapsbrott, svära falskt, tända rökelse åt Baal och följa andra gudar som ni inte känner, 10och sedan komma och stå inför mig i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säga: ”Vi är räddade”, och sedan fortsätta med alla dessa avskyvärdheter? 11Har detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, för er blivit ett rövarnäste? Det är så jag ser det, säger Herren.

12Gå till den plats i Shilo, där jag först lät mitt namn bo, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13Då ni nu har gjort allt detta, säger Herren, har jag gång på gång talat till er, men ni har inte lyssnat, jag har ropat till er, men ni har inte svarat. 14Därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och denna plats som jag har gett till er och era förfäder, på samma sätt som jag gjorde med Shilo. 15Jag ska kasta bort er ur min åsyn, precis som jag gjorde med era bröder, alla Efraims ättlingar.’

Herrens dom över falsk gudsdyrkan och avfall

16Be inte för det här folket, kom inte med någon klagan eller förbön för dem, vädja inte till mig, för jag kommer inte att lyssna på dig. 17Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem? 18Barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka kakor till offer åt himlens drottning och häller ut dryckesoffer åt andra gudar, för att provocera mig till vrede. 19Men är det mig de provocerar? säger Herren. Är det inte sig själva de provocerar, till skam för sig själva?

20Därför, säger Herren, Herren, ska min vrede och mitt ursinne ösas ut över den här platsen, över människor och djur, över träden på fältet och över planteringarna på marken, och den ska brinna utan att slockna.

21Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Lägg era brännoffer till era slaktoffer och ät upp köttet! 22Jag talade till era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten men gav dem ingen befallning om brännoffer och slaktoffer. 23Vad jag befallde dem var: Lyssna till mig, så ska jag vara er Gud och ni mitt folk. Vandra alltid på den väg jag befaller er, så ska det gå er väl.

24Men de ville inte höra, inte lyssna på mig, utan följde i sin envishet sina egna, onda tankar. De gick bakåt i stället för framåt. 25Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten och fram till denna dag har jag gång på gång sänt mina tjänare profeterna till dem. 26Men de har inte velat höra på mig, inte lyssna till mig. De har varit motspänstiga och gjort ännu mer ont än sina förfäder.’

27Du ska tala om allt detta för dem, men de kommer inte att lyssna till dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28Säg till dem: ’Detta är det folk som inte vill lyssna till Herren, sin Gud och ta emot tillrättavisning. Sanningen har försvunnit och är borta från deras mun.’

29Klipp av ditt hår och kasta bort det. ’Stäm upp en klagosång på de kala höjderna, för Herren har förkastat och övergett detta släkte som orsakat hans vrede.’

30Folket i Juda har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har satt upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenat det. 31De har byggt Tofets offerhöjder i Ben-Hinnoms dal, för att där bränna sina söner och döttrar – något som jag aldrig befallt eller haft en tanke på. 32En tid ska komma, säger Herren, då det inte längre ska kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen. Då ska man gräva gravar i Tofet tills det inte finns mer plats kvar. [a]33Detta folks döda kroppar kommer att bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem. 34På gatorna i Jerusalem och i Juda städer ska jag göra slut på jublet och glädjeropen och brudgummens och brudens glädje. Ja, landet ska läggas öde.”

Notas al pie

  1. 7:32 Eller: …eftersom det inte finns någon annan plats.