Bibelen på hverdagsdansk

Jeremias 5

Ondskaben i Jerusalem

1Herren fortsatte: „Gå en tur gennem Jerusalems gader og torve og se jer godt omkring. Hvis I kan finde bare én, der er ærlig og søger sandheden, vil jeg skåne byen. Selv når de sværger ved den levende Gud, lyver de.”

„Åh, Herre,” udbrød jeg. „Jeg ved, at du søger efter mennesker, der taler sandhed. Du forsøgte at få dem til at være ærlige ved at straffe dem hårdt, men intet hjalp. Du truede dem med udslettelse, og alligevel nægtede de at omvende sig fra deres synd. De er stivnakkede og ubøjelige. De nægter at lægge kursen om.”

Men så sagde jeg til mig selv: „Deres tåbelighed må skyldes, at de ikke ved, hvad Herren forventer af dem. De stakkels uvidende mennesker kender slet ikke Guds love. Derfor må jeg hellere gå til deres ledere, til dem, der har magt og indflydelse. De ved, hvad Herren forventer, og de kender Guds love.”

Men ak, de havde alle gjort oprør mod Herren og nægtet at adlyde ham. Derfor bliver de angrebet af en løve fra skoven, ulve fra ørkenen skal overfalde dem, leoparder vil ligge på lur ved deres byer, så alle, der vover sig udenfor, bliver revet i stykker. Det er straffen for deres oprør og mangfoldige synder.

Herren fortsatte: „Hvordan skulle jeg kunne tilgive dig, Jerusalem? Alle dine indbyggere har vendt sig fra mig og dyrker afguder, som ikke kan hjælpe dem. Jeg gav mit folk alt, hvad de havde brug for, men alligevel var de utro overfor mig og hengav sig til alle mulige afguder. De er som fede, brunstige hingste, der vrinsker af begær efter naboens hoppe. Bør de ikke få deres velfortjente straf? Skulle jeg lade være at straffe et folk, der opfører sig sådan? 10 Gå I blot hen og ødelæg Judas vingård, dog ikke fuldstændigt. Hug grenene af, for de hører ikke mig til. 11 Israels og Judas folk har svigtet mig totalt. 12 De beskylder mig for at lyve, når de siger: ‚Herren vil ikke straffe os. Der sker ikke noget. Vi behøver ikke at frygte for hungersnød og krig. 13 Profeterne taler tomme ord. Gud har ikke talt til dem. Lad deres trusler ramme dem selv.’ ”

14 Derfor sagde Herren, den Almægtige, til mig: „Fordi de siger sådan, vil jeg gøre det profetiske ord i din mund til en ild, der vil fortære mit folk, som var det pindebrænde.”

15 Derefter gav Herren mig følgende budskab: „Hør efter, mit folk, jeg sender et fremmed folk imod jer. Det er en stormagt, som har eksisteret meget længe, og de taler et sprog, I ikke forstår. 16 Deres krigere er stærke og frygtløse, og deres våben er dødsensfarlige. 17 De vil stjæle jeres høst og jeres mad. De vil slå jeres børn ihjel og stjæle jeres kvæg. De vil ødelægge jeres vingårde og frugthaver. Jeres befæstede byer, som I sætter jeres lid til, vil de lægge i ruiner. 18 Men jeg vil dog ikke tillade, at I bliver udslettet totalt.”

19 Herren sagde derefter til mig: „Når folket spørger, hvordan Herren, deres Gud, kan være så hård imod dem, skal du svare: ‚Fordi I forkastede ham og dyrkede fremmede guder i jeres eget land. Nu bliver I slaver for et fremmed folk i et fremmed land.’

20 Sig til Judas folk, Jakobs efterkommere: 21 ‚Hør her! I er et tåbeligt folk. I har øjne, men ser dog intet. I har ører, men hører dog intet. 22 Har I da slet ingen ærefrygt for mig? siger Herren. I burde ryste af skræk i min nærhed. Det var jo mig, der skabte strandbredden som en grænse for havet, en grænse, det ikke kan overskride. Bølgerne kan bruse så meget de vil, det gør ingen forskel. De kan tordne og drøne, men ikke overskride den grænse, jeg har sat.’

23 Men mit folk har oprørske hjerter. De har vendt sig fra mig og går deres egne veje. 24 De siger ikke længere: ‚Lad os ære Herren, der sender os regn i rette tid, både forår og efterår, så vi får en god høst.’ 25 Nu er jeres mange synder årsag til, at I hverken får regn eller høst, for jeg tager mine velsignelser fra jer.

26 Iblandt mit folk er der onde folk, der sætter fælder for andre mennesker som fuglefængere, der venter på deres bytte. 27 Som fuglefængeren fylder sit bur med fugle, sådan fylder de deres huse med de rigdomme, de har røvet eller bedraget sig til. 28 De er fede, forfinede og fulde af ondskab. De nægter at hjælpe de forældreløse og de svage til at få deres ret. 29 Skulle jeg så bare lade stå til? siger Herren. Skulle jeg ikke straffe et folk, der handler så ondsindet? 30 Det er jo hårrejsende, hvad der sker af uret i Judas land. 31 Profeterne lyver for at være til behag, og præsterne laver deres egne regler. Sådan vil folket åbenbart have det. Men hvad vil I gøre, når straffen rammer jer?

Swedish Contemporary Bible

Jeremiah 5

Herrens dom över folkets otrohet och synd

1”Gå gata upp och gata ner i Jerusalem!

Se er noga omkring!

Sök på torgen,

om ni kan finna någon,

om det finns någon enda

som handlar rätt och söker sanning –

då ska jag förlåta staden!

2Även om de säger:

’Så sant Herren lever’,

så svär de falskt.”

3Herre, är det inte sanning dina ögon söker?

Du slog dem, men de kände ingen smärta,

du krossade dem, men de vägrade ta varning.

De har gjort sina ansikten hårda som sten

och vägrat vända om.

4Jag tänkte: ”De är bara enkelt folk,

de är dåraktiga,

de känner inte till Herrens vilja

och vad Gud kräver.

5Nu ska jag gå till de mäktiga

och tala med dem.

De känner nog till Herrens vilja

och sin Guds krav.”

Men också dessa hade enhälligt brutit oket

och slitit av banden.

6Därför ska ett lejon från skogen anfalla dem,

en varg från öknen ska störta sig över dem,

en leopard ska lura utanför deras städer,

och den som vågar sig ut ska bli sliten i stycken.

För deras synder är många,

och gång på gång har de avfallit.

7”Varför skulle jag förlåta dig?

Dina barn har övergett mig

och svurit vid gudar som inte är gudar.

Jag gav dem allt de behövde,

men de var otrogna

och trängdes vid de prostituerades hus.

8De är som välfödda och lystna hingstar

i sina begär efter andras hustrur.

9Skulle jag inte straffa dem för sådant?

säger Herren.

Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

10Gå upp mot vingårdsterrasserna

och förstör dem,

men utplåna inte allt.

Riv bort vinrankorna,

för de är inte Herrens.

11Folket i Israel och Juda

har varit mycket trolösa mot mig, säger Herren.”

12De har ljugit om Herren

och nonchalerat honom:

”Det kommer inget ont över oss.

Vi behöver varken se hungersnöd eller krig.

13Profeternas tal är bara vind,

de har inga ord från Gud att komma med.

De drabbas bara själva.”

14Därför säger Herren, härskarornas Gud:

”Eftersom ni talar så,

ska jag göra mina ord i din mun till en eld

och detta folk till ved som den förtär.

15Jag ska låta ett folk långt bortifrån

komma över er, ni israeliter,

säger Herren,

ett urgammalt folk som funnits sedan urtiden

och vars språk du inte förstår,

vars tal du inte begriper.

16Deras koger är som en öppen grav.

Alla är de tappra krigare.

17De ska sluka din skörd

och ditt bröd,

de ska sluka dina söner och dina döttrar,

de ska sluka dina får och din nötboskap,

de ska sluka dina vinrankor och fikonträd.

Dina befästa städer, som du förlitar dig på,

ska de förgöra med svärd.

18Men inte heller då ska jag utplåna er helt, säger Herren. 19Och om de då frågar: ’Varför har Herren, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ så ska du säga till dem: ’Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, så ska ni nu tjäna främlingar i ett land som inte är ert eget.’

20Meddela detta för Jakobs folk,

förkunna det i Juda:

21Hör detta, du dåraktiga folk

som inget förstår,

som har ögon men inte ser

och öron men inte hör.

22Skulle ni inte frukta mig?

säger Herren,

skulle ni inte bäva inför mig?

Jag satte sanden till havets gräns,

till en evig ordning som inte kan överskridas.

Dess vågor svallar men dämpas där,

de brusar men kommer inte över.

23Men detta folk är trotsigt och upproriskt.

Det har vänt sig bort och gått sin egen väg.

24De tänker inte:

’Låt oss frukta Herren, vår Gud,

han som ger regn i rätt tid,

både höst och vår,

och tryggar våra skördeveckor.’

25Era brott har rubbat den här ordningen,

era synder har berövat er allt detta goda.

26Bland mitt folk finns det onda människor

som lurar som fågelfängare

och lägger ut fällor för att fånga människor.[a]

27Likt en bur full av fåglar

är deras hus fulla av svek.

Därför har de blivit mäktiga och rika,

28feta och skinande[b],

och det finns ingen gräns för deras onda gärningar.

De dömer inte rättvist

och driver inte den faderlöses sak till seger,

inte heller försvarar de den fattiges rätt.

29Skulle jag inte straffa dem för sådant?

säger Herren.

Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

30Fruktansvärda och förskräckliga ting

har hänt landet.

31Profeterna profeterar lögn,

prästerna styr efter deras råd,

och mitt folk vill ha det så!

Men vad ska ni göra

när slutet på detta kommer?

Notas al pie

  1. 5:26 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
  2. 5:28 Betydelsen av grundtextens ord är osäker.