Bibelen på hverdagsdansk

Jeremias 22

Guds dom over Judas onde konger

1Herren sagde til mig: „Gå hen til paladset og sig til Judas konge, Jojakim: Hør, hvad Herren siger til dig, Judas konge, som sidder på Davids trone. Lad også dine embedsmænd og alle andre i paladset høre det. Herren siger: Vær retfærdig og gør altid det rigtige. Hjælp dem, som bliver bestjålet eller uretfærdigt behandlet. Du må ikke mishandle eller udnytte de forsvarsløse fremmede, enkerne eller de forældreløse. Du må ikke slå uskyldige mennesker ihjel. Hvis du vil adlyde mig, vil Davids slægt fortsat få lov at sidde på tronen i Jerusalem, og de vil sammen med deres embedsmænd og øvrige følge kunne køre ud og ind ad paladsets porte i de kongelige kareter.

Men hvis du ikke vil lytte til min advarsel, sværger jeg højtideligt på, at dit fornemme palads vil blive til en dynge ruiner.

Hør, hvad Herren siger om kongepaladset: I mine øjne var du som det frugtbare Gilead og Libanons grønne skove. Men jeg vil ødelægge dig, så du kommer til at ligne en mennesketom ødemark. Jeg sender mænd til at begå hærværk imod dig, bevæbnet med økser og brækjern. De skal nedrive dine mure, hugge dine prægtige cedertræsbjælker i stykker og kaste dem på bålet. Folk fra fjerne lande skal gå forbi denne ruinby og udbryde: ‚Hvorfor ødelagde Herren så prægtig en by?’ Og man vil svare: ‚Fordi byens indbyggere brød pagten med Herren, deres Gud, og dyrkede andre guder.’

10 Græd ikke over den konge, som allerede er død,[a] men græd over ham, der føres bort i eksil og aldrig mere får sit fædreland at se. 11 Hør, hvad Herren siger om Judas kong Joahaz, der efterfulgte sin far Josias, og som blev ført i eksil: 12 Han vil dø i det fremmede og aldrig se sit eget land igen.

13 Kong Jojakim, du er en ond konge. Du udbygger dit flotte palads, tvinger dine landsmænd til at arbejde for dig, men betaler dem ikke for det. 14 Du siger: ‚Jeg bygger et prægtigt palads med store sale ovenpå, mange vinduer og cedertræspaneler på væggene, dekoreret med rødlige farver.’ 15 Men man bliver ikke en stor konge, bare fordi man ejer store rigdomme. Hvorfor mon det gik din far så godt? Fordi han var fair og retfærdig, og derfor velsignede Gud ham. 16 Han sørgede for, at de fattige og nødstedte fik hjælp, og derfor gik det ham godt. Sådan handler de, der kender Herren. 17 Men du derimod, du er egoistisk, grisk og uærlig. Du myrder uskyldige mennesker, undertrykker de fattige og hersker brutalt.

18 Derfor vil Herren straffe dig, kong Jojakim af Juda, som efterfulgte din far Josias. Hverken din familie eller dine undersåtter vil sørge over din død. 19 Du får ingen værdig begravelse, men dit lig slæbes ud af byen og smides på lossepladsen.”

Jerusalems og Judas skæbne

20 „Åh, mit folk,” siger Herren, „I har grund til at sørge, for alle jeres forbundsfæller er besejret. I kan søge efter dem i Libanon, kalde på dem i Bashan eller lede efter dem i Moabs bjerge, men det er forgæves.

21 Mens landet endnu havde fred, advarede jeg jer, men I svarede: ‚Lad os være.’ Sådan har I opført jer fra begyndelsen. Altid har I gjort oprør imod mig. 22 Jeres ledere bliver blæst væk som af et vindpust, og jeres forbundsfæller ført bort som fanger. I vil opleve stor ydmygelse, og det sker alt sammen på grund af jeres ondskab. 23 I har hidtil følt jer sikre som en fugl, der har sin rede i Libanons regnskove, men snart vil I komme til at stønne af smerte som en kvinde i fødselsveer.”

Dommen over Jekonja

24 „Så sandt jeg lever,” siger Herren til kong Jekonja[b] af Juda, Jojakims søn. „Jeg vil fjerne dig fra tronen, for du er ikke værdig til at være leder for mit folk. 25 Jeg udleverer dig til dem, du frygter mest, kong Nebukadnezar og den babyloniske hær. 26 Jeg jager dig og din mor ud af landet, og I skal begge dø i et fremmed land. 27 I vil længes tilbage til jeres fædreland, men aldrig se det igen.”

28 Hvorfor er kong Jekonja blevet som en revnet krukke, ingen vil eje? Hvorfor skal både han og hans børn føres i eksil til fjerne lande?

29 Åh, mit stakkels land og mit stakkels folk! Hør, hvad Herren siger: 30 „Lad Jekonja gå over i historien, som om han var en barnløs konge, for ingen af hans børn vil nogensinde sidde på Davids trone og herske i Juda. Han vil blive husket som en mislykket konge.”

Notas al pie

  1. 22,10 Kong Josias døde fredeligt, men hans søn Joahaz blev ført i eksil til Egypten og hans sønnesøn Jojakin til Babylon. Joahaz hed egentlig Shallum, som der står i den hebraiske tekst, men kongerne fik gerne et særligt navn, når de besteg tronen. Jf. 2.Kong. 23,31ff. Joahazʼ bror, Jojakim, blev konge, efter at Joahaz var ført i eksil.
  2. 22,24 På hebraisk „Konja”, en kort form af Jekonja, som er et andet navn for Jojakin.

Swedish Contemporary Bible

Jeremiah 22

1Så sa Herren: ”Gå bort till Judas kungs palats och tala där dessa ord: 2’Lyssna till Herrens ord, du kung av Juda på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! 3Så säger Herren: Gör det som är rättvist och rättfärdigt. Rädda den plundrade ur förtryckarens våld. Gör inget orätt mot främlingen, den faderlösa och änkan. Bruka inte våld mot dem, och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats. 4Om ni verkligen följer dessa ord, ska kungar som sitter på Davids tron komma in med hästar och vagnar genom portarna till detta palats, följda av sina tjänare och sitt folk.

5Men om ni inte lyssnar till dessa ord, svär jag vid mig själv, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.’ ”

6För så säger Herren om Judas kungs palats:

”Du är för mig som Gilead,

som Libanons topp.

Men jag ska göra dig till en öken,

till städer där ingen bor.

7Jag ska utse fördärvare att komma emot dig,

var och en med sina vapen.

De ska hugga ner dina ståtliga cedrar

och kasta dem i elden.

8Folk från många länder ska gå förbi denna stad och säga till varandra: ’Varför gjorde Herren så mot denna stora stad?’ 9Och svaret kommer att bli: ’Därför att de övergav Herren, sin Guds förbund och tillbad och tjänade andra gudar.’ ”

10Gråt inte över den döde,

sörj honom inte.

Gråt i stället över den som vandrar bort,

för han ska aldrig mer återvända

och se det land där han föddes.

11För så säger Herren om Shallum, Josias son, Juda kung, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända hit. 12Han kommer att dö på den plats dit han bortfördes och aldrig mer få se detta land.”

13”Ve den som bygger sitt hus

med orättfärdighet

och sina övre salar med orätt,

som låter sin nästa arbeta för ingenting

och inte ger honom någon lön,

14den som säger:

’Jag ska bygga mig ett stort palats

med rymliga övre salar

och göra många fönster,

klä det med cederpanel

och måla det rött.’

15Är det att vara kung,

att stoltsera med cederträ?

Tänk på din far: han åt och drack

och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,

och allt gick honom väl.

16Han värnade om den fattige och skaffade rätt åt den behövande,

och det gick väl för honom.

Är inte detta att känna mig?

säger Herren.

17Men dina ögon och tankar

är bara inriktade på oärlig vinning

och att utgjuta oskyldigt blod,

och på förtryck och våld.”

18Därför säger Herren så om kung Jojakim, Josias son, Juda kung:

”Ingen ska hålla dödsklagan över honom:

’Min broder, min syster!’

Ingen ska hålla dödsklagan över honom:

’Min herre, all hans prakt!’

19Han kommer att begravas som en åsna,

släpas ut och kastas utanför Jerusalems portar.”

20”Gå upp på Libanon och ropa,

höj din röst i Bashan!

Ropa högt från Avarim,

för alla dina älskare är krossade.

21När du levde i fred talade jag till dig,

men du svarade: ’Jag vill inte lyssna.’

Sådan var du sedan din ungdom,

du har aldrig velat lyssna på mig.

22Alla dina herdar

ska föras bort av vinden.

Dina älskare

ska föras bort i exil.

Du ska få stå där i skam och förödmjukelse

för all din ondskas skull.

23Du som bor på ’Libanon’[a]

och har ditt näste bland cedrarna,

hur ska du inte jämra dig,

när värkarna kommer över dig,

som en kvinna när hon ska föda.

24Så sant jag lever, säger Herren, även om du Konja, son till kung Jojakim av Juda, var sigillringen på min högra hand, skulle jag slita av den. 25Jag ska överlämna dig till dem som är ute efter ditt liv, till dem som du är så rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och kaldéerna. 26Dig själv och din mor, som födde dig, ska jag slunga iväg till ett annat land, där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27De ska aldrig mer återvända till sin längtans land.”

28Är då denne Konja ett värdelöst, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort till ett land som är okänt för dem?

29O, land, land, land! Hör Herrens ord! 30Så säger Herren: ”Registrera denne man som barnlös, som en man som inte lyckades med något under sin livstid. För inget av hans barn ska lyckas uppnå att sitta på Davids tron och regera i Juda.”

Notas al pie

  1. 22:23 Här använt om Jerusalem; jfr v. 6f. och Sak 11:1