Jeremias sender breve til de bortførte judæere i Babylon
1-2Nogen tid efter at kong Jekonja sammen med enkedronningen, hoffolkene, embedsmændene og håndværkerne var blevet deporteret fra Jerusalem til Babylon af Nebukadnezar, skrev jeg i Jerusalem et brev til lederne, præsterne, profeterne og de øvrige bortførte judæere. 3Brevet blev overbragt af Elasa, Shafans søn, og Gemarja, Hilkijas søn, da de drog af sted til Nebukadnezar i Babylon som kong Zidkijas udsendinge. I brevet stod der:
4Herren, den Almægtige, Israels Gud, sender følgende budskab til alle de fanger, han har sendt i eksil fra Jerusalem til Babylonien:
5Indstil jer på at blive i Babylonien. Byg huse, plant vingårde og dyrk jeres marker, så I kan leve af det, I høster. 6Gift jer og få børn. Lad jeres sønner og døtre gifte sig, så de kan få børn og befolkningen vokse. 7Arbejd for, at den by, I nu bor i, får fremgang, og bed Herren om at velsigne den, for når det går godt for den, går det også godt for jer.
8Herren, den Almægtige, Israels Gud, siger: Lad jer ikke narre af de profeter og åndemanere, der findes iblandt jer. Lyt ikke til deres drømme, 9for de profeterer løgn i mit navn. Jeg har ikke talt til dem, siger Herren. 10Sandheden er, at I skal blive i Babylonien i 70 år. Men derefter vil jeg opfylde mit løfte og føre jer hjem til jeres eget land. 11For jeg ved, hvilke planer jeg har for jer, siger Herren, planer om fred og ikke om ulykke, planer om fremtid og håb. 12Når I beder til mig om hjælp, vil jeg høre jer, 13når I søger efter mig, vil I finde mig. Ja, hvis I søger mig af hele jeres hjerte, vil I finde mig. 14Jeg vender jeres skæbne, sætter jer fri og giver jer fremgang. Jeg samler jer fra de lande, jeg fordrev jer til, og fører jer hjem til jeres eget land.
15Lad være med at tro på de profeter, I har hos jer i det fremmede. De lover jer en hurtig frihed, 16men hør, hvad Herren siger angående kongen, der sidder på Davids trone, og alle dem, som stadig bor her i Jerusalem, og jeres slægtninge, som ikke blev bortført til Babylonien: 17„Jeg sender krig, hungersnød og sygdom over dem, der bor i Jerusalem, så de bliver som uspiselige, rådne figner. 18Ja, jeg vil straffe dem med krig, hungersnød og sygdom og sprede dem ud over hele jorden, så de bliver eksempler til skræk og advarsel for folkene i de lande, jeg fordriver dem til. Overalt vil de blive forbandet og hånet, 19fordi de nægtede at lytte til mig, skønt jeg gang på gang talte til dem gennem mine profeter. 20Derfor bør I høre efter og adlyde Herrens ord, alle I, som er i fangenskab i Babylonien.”
21Herren, den Almægtige, Israels Gud, har også noget at sige om Ahab, søn af Kolaja, og Zidkija, søn af Ma’aseja, der begge profeterer løgne og påstår, at de taler på mine vegne: „Jeg udleverer dem til Nebukadnezar, så han kan henrette dem offentligt. 22Når man i fremtiden vil forbande nogen, vil man mindes deres grufulde skæbne og sige: ‚Må Herren gøre ved dig, som Babylons konge gjorde ved Zidkija og Ahab, da han brændte dem levende.’ 23De to mænd har gjort frygtelige ting iblandt mit folk. De begik ægteskabsbrud med andres koner, og de har profeteret ting, som jeg aldrig har sagt. Jeg har set alt, hvad de har gjort,” siger Herren.
24Senere sendte jeg et brev med et budskab til Shemaja fra Nehelam: 25Herren den Almægtige, Israels Gud, siger: Du skrev et brev til præsten Zefanja, søn af Ma’aseja, og sendte kopier til de øvrige præster og ledere i Jerusalem. 26I brevet til Zefanja skrev du: „Herren udpegede dig til at overtage posten som præst i Jerusalem i stedet for Jojada. Det er altså dit ansvar at arrestere enhver tåbe, der hævder at være profet, og sætte ham i gabestok og halsjern. 27Hvorfor har du så ikke gjort noget for at standse Jeremias fra Anatot, som giver sig ud for at være profet hos jer? 28Han skrev til os her i Babylonien, at vi skulle indstille os på at blive her i lang tid, at vi skulle bygge huse og dyrker markerne, så vi kunne leve af det, vi høstede.”
29Da Zefanja modtog dit brev, bragte han det til mig og læste det for mig. 30Da sagde Herren til mig: 31Send et åbent brev af sted til dem, som er i eksil i Babylonien med følgende budskab: „Fordi Shemaja har profeteret for jer, uden at jeg har talt til ham, og narret jer til at tro på sine løgne, 32vil jeg straffe ham og hans familie. Hans slægt vil snart uddø, så ingen af dem kommer til at opleve den velsignelse, der venter mit folk, for han har gjort oprør mod Herren.”
Ang Sulat ni Jeremias sa mga Binihag
1Gikan sa Jerusalem, nagsulat si Jeremias alang sa mga tigdumala, mga pari, mga propeta, ug sa uban pa nga gipangbihag ni Nebucadnezar ngadto sa Babilonia. 2Gisulat niya kini human mabihag si Haring Jehoyakin, ang iyang inahan nga rayna, ang mga opisyal sa palasyo, ang mga tigdumala sa Jerusalem ug sa ubang bahin sa Juda, ug ang hanas nga mga panday ug mga trabahante. 3Gipadala ni Jeremias ang sulat pinaagi kang Elasa nga anak ni Shafan ug kang Gemaria nga anak ni Hilkia. Kini sila ang gipaadto ni Zedekia nga hari sa Juda ngadto kang Nebucadnezar nga hari sa Babilonia. Mao kini ang giingon sa iyang sulat:
4Mao kini ang gisulti sa Ginoo nga Makagagahom, ang Dios sa Israel, sa tanang taga-Jerusalem nga iyang gibihag sa Babilonia: 5“Pagpatukod kamog mga balay, ug puyo kamo diha. Pananom kamo ug pahimusli ang inyong abot. 6Pagminyo kamo ug panganak. Paminyoa ninyo ang inyong mga anak aron makabaton usab silag mga anak. Pagpadaghan kamo. 7Tinguhaa ang kalinaw ug kauswagan sa siyudad diin gipadala ko kamo ingon nga mga bihag. Iampo ninyo kini, kay kon mouswag kini, mouswag usab kamo.”
8Miingon pa gayod ang Ginoo nga Makagagahom, ang Dios sa Israel, “Ayaw kamo pagpalingla sa mga propeta o sa mga tigtagna nga anaa uban kaninyo. Ayaw usab ninyo hatagig pagtagad ang ilang mga damgo, 9kay nagsulti sila ug bakak ginamit ang akong ngalan. Wala ko sila ipadala. 10Ako, ang Ginoo, nagaingon nga human sa 70 ka tuig nga pagsakop sa Babilonia, moanhi ako ug tumanon ko ang akong saad nga dad-on ko kamog balik sa inyong dapit. 11Nasayod ako sa akong mga plano alang kaninyo—plano alang sa inyong kaayohan ug dili sa kaalaotan, plano sa paghatag kaninyog paglaom ug maayong kaugmaon. 12Unya mosangpit kamo ug mag-ampo kanako, ug unya pamation ko kamo. 13Kon kinasingkasing kamo nga modangop kanako, tabangan ko kamo. 14Oo, tabangan ko kamo ug ibalik ko ang inyong maayong kahimtang. Tigomon ko kamo gikan sa nagkalain-laing mga nasod diin ko kamo gipabihag, ug ibalik ko kamo sa inyong kaugalingong dapit. Ako, ang Ginoo, ang nagaingon niini.
15“Miingon kamo nga gipadad-an ko kamog mga propeta diha sa Babilonia, 16apan mao kini ang giingon ko bahin sa hari nga kaliwat ni David ug sa tanan ninyong katagilungsod diha sa siyudad sa Jerusalem, nga wala mabihag uban kaninyo: 17Padad-an ko silag gira, kagutom, ug balatian. Mahisama sila sa dunot nga igera nga dili makaon. 18Oo, lisod-lisoron ko sila sa gira, kagutom, ug balatian, ug mahadlok ang tanang mga gingharian tungod sa nahitabo kanila. Abugon ko sila ngadto sa laing mga nasod, ug didto panghimaraoton sila, kangil-aran, tamayon, ug biay-biayon. 19Kay wala sila mamati sa mga pulong nga gipasulti ko ngadto kanila pinaagi sa akong mga alagad nga propeta nga kanunay kong gipadala. Bisan kamong mga binihag wala usab mamati niini. Ako, ang Ginoo, ang nagaingon niini.”
20Busa paminaw kamo sa giingon sa Ginoo, tanan kamong gikan sa Jerusalem nga gipabihag niya ngadto sa Babilonia. 21Mao kini ang giingon sa Ginoo nga Makagagahom, ang Dios sa Israel, bahin kang Ahab nga anak ni Kolaya ug Zedekia nga anak ni Maasea: “Kining mga tawhana nagsulti kaninyog bakak ginamit ang akong ngalan. Busa itugyan ko sila kang Nebucadnezar nga hari sa Babilonia ug ipapatay niya sila diha mismo sa inyong atubangan. 22Ug gikan niini mamugna ang tunglo nga gamiton sa mga taga-Juda nga gibihag ngadto sa Babilonia kon manunglo sila sa uban. Moingon sila, ‘Hinaut nga himuon ka sa Ginoo nga sama kanila ni Zedekia ug ni Ahab nga gidaobang buhi sa hari sa Babilonia.’ 23Mahitabo kini kanila kay naghimo silag mga binuang diha sa Israel. Nanapaw sila ug namakak ginamit ang akong ngalan. Wala ko gayod sila sugoa pagbuhat niini. Nasayod ako niining ilang gibuhat ug makapamatuod ako niini. Ako, ang Ginoo, ang nagaingon niini.”
Ang Mensahe alang kang Shemaya
24Gisugo ako sa Ginoo nga isulti kini nga mensahe kang Shemaya nga taga-Nehelam: 25“Mao kini ang giingon sa Ginoo nga Makagagahom, ang Dios sa Israel: Ginamit ang imong kaugalingong awtoridad nagpadala kag mga sulat ngadto kang Zefanias nga anak ni Maasea nga pari, sa ubang mga pari, ug sa tanang katawhan sa Jerusalem. Mao kini ang imong giingon, 26‘Gipili ka sa Ginoo sa pagpuli kang Jehoyada ingon nga pari nga tigdumala sa templo. Katungdanan mo ang pagdakop ug pagsilot29:26 pagsilot: sa literal, gapuson ug butangan ug puthaw ang liog. ni bisan kinsang buang-buang nga nagpakapropeta. 27Apan nganong wala mo man santaa si Jeremias nga taga-Anatot, nga nagpakapropeta diha kaninyo? 28Nagsulat pa gani siya kanamo dinhi sa Babilonia nga madugay pa kuno kami dinhi. Ug sumala pa niya, magpatukod kamig mga balay ug mamuyo dinhi, mananom ug mokaon sa among abot.’ ”
29Sa dihang nadawat ni Zefanias nga pari ang sulat ni Shemaya, gibasa niya kini ngadto kang Propeta Jeremias. 30Unya miingon ang Ginoo kang Jeremias: 31“Ipadala kini nga mensahe sa tanang binihag. Ingna sila nga mao kini ang akong giingon bahin kang Shemaya nga taga-Nehelam: Nagsulti si Shemaya kaninyo ingon nga propeta apan wala ko siya ipadala. Gipatuo niya kamog bakak. 32Busa ako, ang Ginoo, nagaingon nga silotan ko gayod siya ug ang iyang mga kaliwat. Wala gayoy bisan usa sa iyang mga kaliwat nga makakita sa mga maayong butang nga akong pagahimuon alang kaninyo, kay gitudloan niya kamo nga magrebelde kanako.” Ako, ang Ginoo, ang nagaingon niini.