Guds dom over Moab
1Guds budskab om Moab:15,1 Moab betegner her hele det oprindelige moabitiske område øst for Det Døde Hav. Rubens stamme havde bosat sig i den nordlige del af området, som kaldes Moabs sletter, blandt andet i byerne Dibon, Nebo, Medeba og Elale, og de var efterhånden blandet med Moabs befolkning (jf. 4.Mos. 32, Jos. 13). Området fra Heshbon og nordpå hørte til Gads stammeområde. De sydlige byer som Ar og Kir hørte med til det egentlige moabitiske rige. På én nat bliver Ar i Moab angrebet og udslettet. På én nat bliver Kir15,1 Hovedstaden i det gamle Moab. Det er den samme by, der også benævnes Kir-Hareset og Kir-Heres. jævnet med jorden. 2Dibons indbyggere går op på offerhøjen og græder. I Nebo og Medeba jamrer man: Alle har barberet hår og skæg af i fortvivlelse. 3I gaderne går folk klædt i sæk og aske, og fra byernes torvepladser og husenes tage høres klage og gråd. 4Skrigene fra Heshbon og Elale kan høres helt til Jahatz. Selv de stærkeste krigere har mistet modet og ryster af skræk.
5Mit hjerte græder over Moab, befolkningen flygter til Zoar og Eglat-Shelishija. Grædende begiver de sig op ad vejen til Luhitpasset, deres jamren høres langs vejen til Horonajim. 6Selv Nimris bæk er udtørret, de græsklædte strækninger er afsvedet, alle planter er væk. 7De fortvivlede flygtninge slæber deres få ejendele over Poppelbækken. 8Klageråb lyder over hele landet, fra Eglajim til Be’er-Elim. 9Bækken ved Dimon er allerede rød af blod, men der kommer mere. Forude venter løverne på de overlevende.
Profetia över Moab
1Profetia om Moab:
Över en natt ska Ar Moab ödeläggas och förstöras
och Kir Moab förödas och läggas i ruiner.
2Folket i Divon ska gå till sina tempel,
till sina offerplatser,
för att gråta.
Över Nebo och Medeva
hörs Moabs klagan.
Varje huvud är rakat
och varje skägg avklippt.
3De går på gatorna klädda i säcktyg.
På deras tak och torg klagar alla,
och tårarna rinner.
4Heshbon och Elale klagar
så att det hörs ända bort till Jahas.
Därför ropar Moabs soldater,
de är fyllda av ångest.
5Jag ropar i mitt inre för Moab.
Dess flyktingar tar sig till Soar
och Eglat Shelishia.
Gråtande tar man sig
uppför vägen till Luchit,
och längs vägen till Horonajim
hörs klagan över förödelsen.
6Nimrims vatten torkar ut,
gräset vissnar bort och växtligheten dör,
inget grönt finns kvar.
7Så släpar man sina ägodelar och förråd
över Pilträdsbäcken.
8Klagorop hörs längs hela Moabs gräns,
ända bort till Eglajim hörs deras jämmer
och klagan ända till Beer Elim.
9Dimons vatten fylls av blod,
men ännu mer ska jag låta komma över Dimon:
ett lejon över dem som överlevt från Moab
och över det som är kvar av landet15:9 landet (mer exakt marken) kan också tolkas som ortnamn Adma, så t.ex. Septuaginta..
