Forskellige sociale og religiøse regler
1Når I har bosat jer i landet, og I finder en mand, der ligger myrdet på marken, uden at I er klar over, hvem gerningsmanden er, 2skal lederne og dommerne måle afstanden mellem gerningsstedet og de omliggende byer. 3Derefter skal lederne i den nærmeste by tage en kvie, der endnu ikke har båret åg, 4og føre den til en uopdyrket dal med en lille flod, hvor de skal brække dens hals. 5Præsterne skal være til stede, for det er deres opgave at fælde dom i retssager, hvor der er tale om vold. Herren har udvalgt dem til at stå for tjenesten ved helligdommen og til at velsigne på hans vegne. 6Derefter skal lederne fra byen nærmest gerningsstedet vaske deres hænder over kvien 7og sige: ‚Vi har hverken været medvirkende eller tilskuere til dette mord. 8Herre, se i nåde til dit folk Israel, som du befriede, så du ikke tilregner dem skyld for et mord, de ikke har ansvar for.’ På den måde bliver folket forsonet med Gud, 9og de undgår straffen for mord. Det er at handle ret i Herrens øjne.
10-11Når Herren, jeres Gud, giver jer sejr i en krig mod et fremmed land, og en af jer får øje på en smuk ung pige blandt krigsfangerne, som han kunne tænke sig at have til kone, 12må han tage hende med hjem. Der skal hun rage håret af, klippe sine negle 13og tage nyt tøj på. Efter at hun har været i huset en måned og sørget over tabet af sine forældre, kan han tage hende til kone og gå i seng med hende. 14Hvis han bagefter ikke længere bryder sig om hende, skal han sætte hende i frihed. Han må ikke sælge hende eller på anden måde behandle hende som en slave, for han har taget hendes ære.
15Hvis en mand har to koner og får børn med dem begge, men elsker den ene og ikke bryder sig om den anden, selv om det er hende, der er mor til hans førstefødte søn, 16må han ikke overdrage førstefødselsretten til nogen af de sønner, han har med den kone, han elsker. 17Han skal anerkende sin førstefødte søn, uanset hvem moderen er, ved at give ham dobbelt så meget i arv som de øvrige sønner.
18En trodsig og oprørsk søn, der ikke vil adlyde sine forældre, selv om de afstraffer ham, 19skal af forældrene føres for byrådet. 20‚Denne søn er trodsig og oprørsk!’ skal forældrene sige til dommerne. ‚Han vil ikke adlyde os, men drikker og fører et udsvævende liv.’ 21Da skal byrådet henrette ham ved stening, for at det onde kan udryddes fra jeres midte. Det skal være et afskrækkende eksempel for resten af de unge i Israel.
22Hvis en mand idømmes dødsstraf og efter henrettelsen hænges op på en træpæl, 23må liget ikke hænge der natten over. Det skal begraves samme dag. For den, der hænges op på et stykke træ, er under Guds dom. I må ikke gøre det land urent, som Herren vil give jer.
Försoning vid ett ouppklarat mord
1Om någon hittar en ihjälslagen man ute på marken i det land som Herren, din Gud, vill ge dig och ingen vet vem mördaren är, 2ska de äldste och domarna mäta avståndet från den döde till de kringliggande städerna. 3Sedan ska de äldste i den närmast liggande staden ta en kviga som aldrig har använts till arbete och aldrig gått under ok 4och leda henne till en dal där det finns rinnande vatten och där man aldrig plöjt eller sått. Där ska de bryta nacken på kvigan.
5Sedan ska prästerna, Levis söner, träda fram. Dem har Herren, din Gud, utsett till att göra tjänst inför honom och till att uttala välsignelser i Herrens namn och bestämma om olika tvister och brottmål. 6De äldste i den närmast liggande staden ska tvätta sina händer över kvigan som man bröt nacken av i dalen 7och säga: ”Våra händer har inte utgjutit detta blod och inte heller har vi sett vem som gjorde det. 8Herre, ge försoning åt ditt folk Israel som du har befriat! Låt inte ditt folk Israel få skulden för denne oskyldige mans död.” På så sätt kommer blodskulden att bli sonad. 9Du ska utplåna skulden för oskyldigt blod och göra det som är rätt inför Herren.
Äktenskap med fångar
10När du drar ut i strid och Herren, din Gud, överlämnar fienden åt dig och du tar fångar 11och bland fångarna ser en vacker kvinna som du fattar tycke för, får du ta henne till hustru.21:11 Se 20:1-14. 12Du ska ta henne hem till dig. Hon ska raka av sig håret, klippa sina naglar 13och ta av sig de kläder hon hade på sig när hon blev tillfångatagen och sedan vara kvar i ditt hem under en månads tid och sörja sina föräldrar. Efter detta kan du gifta dig med henne. 14Men om du upptäcker att du inte tycker om henne, måste du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne eller behandla henne som en slavinna eftersom du har kränkt henne.
Förstföddes rätt
15Om en man har två hustrur, men bara älskar en av dem och båda har fött barn åt honom och modern till hans förstfödde son är den kvinna han inte älskar, 16får han inte vid fördelningen av arvet ge den förstföddes rätt till sin yngre son som är född av den kvinna han älskar. 17Han måste erkänna honom som den förstfödde, trots att han inte älskar hans mor och ge honom en dubbel del av arvet. Sonen är beviset på hans förmåga att avla barn. Förstfödslorätten är hans.
En upprorisk son
18Om en man har en envis och upprorisk son, som inte vill lyda sina föräldrar eller lyssna till deras tillrättavisning och fostran, 19ska de ta med honom till stadens äldste vid stadens port 20och säga: ”Vår son är upprorisk och envis. Han vill inte lyda oss, han bara festar och super.” 21Då ska männen i staden stena honom till döds. Gör dig av med det onda bland folket och alla i Israel ska höra talas om vad som hänt och bli avskräckta.
Begravning av avrättade
22Om en man har begått ett brott som medför dödsstraff och hans döda kropp har hängts upp, 23måste den tas ner före natten. Du ska begrava honom samma dag, för den som är upphängd på trä är förbannad av Gud. Du ska inte orena det land som Herren, din Gud, vill ge dig.
