Bibelen på hverdagsdansk

4. Mosebog 20:1-29

Moses slår på klippen i modstrid med Herrens befaling

1Det var i årets første måned,20,1 Det vil sige i april hen imod slutningen af de 40 års ørkenvandring. at Israels folk nåede frem til Zins ørken. Mens de lå i lejr ved Kadesh, døde Mirjam og blev begravet.

2-3Der var næsten ingen vand på stedet, og derfor begyndte folket igen at klage til Moses og Aron. „Gid vi var døde, dengang Herren slog en masse israelitter ihjel,” jamrede de. 4„Hvorfor har I ført os ud i den her ørken? Var det bare, for at vi og vores dyr skulle dø? 5Hvorfor overtalte I os til at forlade Egypten for at føre os ud til det her gudsforladte sted? Hvad er der blevet af det frugtbare land med korn, figner, druer og granatæbler, som I lovede os? Vi er ved at dø af tørst.”

6Da forlod Moses og Aron forsamlingen og gik hen til åbenbaringsteltets indgang, hvor de bøjede sig i støvet for Herren, og Herrens herlighed viste sig for dem.

7-8„Tag Arons stav og kald folket sammen,” sagde Herren til Moses. „Mens de alle ser på det, skal du tale til klippen og befale den at give vand. Så vil der strømme vand ud fra klippen, og der bliver rigeligt til både folket og dyrene.”

9Moses gjorde, som Herren havde sagt, og hentede staven fra dens plads foran pagtens ark. 10Så kaldte han og Aron folket sammen rundt om klippen. „Se her, I oprørske mennesker!” råbte Moses. „Tror I, vi kan skaffe vand til jer fra denne klippe?” 11Så løftede han staven og slog to gange på klippen, og vandet strømmede ud, så folket og dyrene kunne drikke, så meget de ville.

12Men Herren sagde til Moses og Aron: „I havde åbenbart ikke tro nok til at gøre, nøjagtig som jeg sagde, og I tog tilmed selv æren over for folket. Jeg er en hellig Gud, som skal adlydes. Nu får I ikke æren af at føre folket ind i det land, jeg har lovet dem.”

13Man kaldte stedet Meribas20,13 Meriba betyder „skænderi, oprør”. Det er et andet sted end det Meriba, der omtales ved den tidligere episode i 2.Mos. 17,7, hvor Moses fik besked på at slå på en klippe. vand, for her satte Israels folk sig igen op imod Herren, og her viste han dem, at man bliver straffet for at sætte sig op mod den hellige Gud.

Israelitterne får ikke lov at rejse gennem Edoms land

14Mens de opholdt sig ved Kadesh, sendte Moses bud til Edoms20,14 „Edom” er et andet navn for Esau, Jakobs bror. Edomitterne boede øst for Zin ørkenen, syd for Det Døde Hav. konge. Budskabet lød: „Dit broderfolk, israelitterne, sender hilsen. Du har hørt om alle de strabadser, vi har været igennem, 15siden vores forfædre kom til Egypten og slog sig ned i landet, hvor de blev gjort til slaver. 16Men i vores nød råbte vi til Herren, og han sendte sin engel for at befri os fra slaveriet i Egypten. For øjeblikket befinder vi os ved Kadesh ved grænsen til jeres land, 17og vi beder om tilladelse til at rejse gennem landet. Vi skal nok gå uden om jeres marker og vingårde—ikke engang jeres brønde vil vi tage vand af. Vi lover at holde os til Kongevejen20,17 „Kongevejen” var en berømt og ældgammel hovedfærdselsvej øst om Jordanfloden fra Etzjon-Geber mod syd (nuværende Eilat) til Damaskus mod nord. Den gik tværs gennem Edoms land fra syd til nord. og ikke gå til nogen af siderne, så længe vi er i jeres land.”

18Men Edoms konge svarede: „Hold jer væk fra mit land, ellers sender jeg hæren imod jer.”

19„Jamen, vi lover at holde os til landevejen,” protesterede de israelitiske sendebud. „Vi lover også, at hvis nogen af os eller vores kvæg kommer til at drikke af jeres vand, betaler vi for det. Vi ønsker ikke at være til ulejlighed, men vil bare gerne have lov til at rejse igennem jeres land.”

20Men Edoms konge var ubøjelig. „I får ikke lov at rejse igennem mit land,” gentog han og gav befaling om at mobilisere hæren til at holde vagt ved grænsen. 21-22Det blev afslutningen på den diskussion: Edomitternes konge holdt stædigt fast ved sit afslag, og derfor måtte Israels folk opgive at tage den vej.

Arons død

23Ved Hors bjerg nær ved grænsen til Edom sagde Herren til Moses og Aron: 24„Tiden er kommet, hvor Aron skal dø. Han får ikke lov at komme ind i det land, jeg har lovet Israels folk, for I var begge ulydige imod mig ved Meribas vand.

25Moses skal føre Aron og hans søn Eleazar op på Hors bjerg, 26og dér skal han tage Arons præstedragt af ham og give hans søn Eleazar den på, hvorefter Aron skal dø.”

27Moses adlød Herren, og mens folket fulgte dem med øjnene, gik de tre mænd op på Hors bjerg. 28Da de nåede toppen, tog Moses præstedragten af Aron og gav Eleazar den på, hvorefter Aron døde oppe på bjerget. Moses og Eleazar gik så ned igen, 29og da folket hørte, at Aron var død, sørgede de over ham i 30 dage.

Swedish Contemporary Bible

4 Moseboken 20:1-29

Mose slår på klippan – och blir straffad

(2 Mos 17:1-7)

1Hela Israels menighet kom fram till öknen Sin i den första månaden20:1 Vilket år framgår inte, men det är möjligtvis det fyrtionde året efter uttåget ur Egypten. och slog läger vid Kadesh. Där dog Mirjam och man begravde henne. 2Det fanns då inte tillräckligt med vatten för menigheten att dricka och de samlade sig mot Mose och Aron.

3”Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder inför Herren!” klagade de inför Mose. 4”Varför har ni lett Herrens menighet hit ut till öknen där både vi och vår boskap dör? 5Varför förde ni oss från Egypten till denna fruktansvärda plats? Här finns varken säd, fikon, vin eller granatäpplen, inte ens vatten att dricka!”

6Mose och Aron vände då om från församlingen och gick till uppenbarelsetältets ingång där de föll ner på sina ansikten och Herrens härlighet visade sig för dem.

7Herren sa till Mose: 8”Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla menigheten. Tala till klippan inför dem! Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan och både folket och boskapen ska få dricka.”

9Mose tog staven som låg inför Herren som han hade blivit tillsagd 10och tillsammans med Aron samlade han menigheten vid klippan. Han sa till dem: ”Lyssna, ni upprorsmakare! Måste vi ordna vatten åt er ur klippan?”

11Så lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram och folket och all boskap drack.

12Men Herren sa till Mose och Aron: ”Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag ger dem.”

13Detta var Merivavatten20:13 Meriva betyder tvist, strid, gräl.. Där satte sig Israels folk upp mot Herren och där visade Herren dem sin helighet.

Från Kadesh till Moabs hedar

(20:14—25:18)

14Från Kadesh sände Mose budbärare till kungen i Edom och sa:

Så här hälsar din bror Israel: ”Du känner till vår plågsamma historia, 15hur våra förfäder drog ner till Egypten där vi bodde länge och blev förtryckta av egypterna, vi liksom våra förfäder.

16Men när vi ropade till Herren, hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kadesh vid ditt lands gränser. 17Låt oss få passera genom ditt land! Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till Kungsvägen20:17 En huvudled mellan Akabaviken och Damaskus, öster om Döda havet och Jordandalen. och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.”

18Men kungen i Edom svarade:

Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!

19Israeliterna svarade:

Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, och om vi eller vår boskap skulle dricka ert vatten så ska vi betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.

20Men han svarade:

Nej, du får inte passera.

Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot dem med stora och mäktiga styrkor. 21Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vek Israel undan, 22vände tillbaka från Kadesh och hela menigheten kom till berget Hor.

Aron dör

23När de var vid gränsen till Edoms land på berget Hor, sa Herren till Mose och Aron: 24”Nu är tiden inne för Aron att dö20:24 Ordagrant: samlas till sitt folk, vilket – tillsammans med att samlas till sina fäder – var ett vanligt sätt att tala om döden.. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade upproriskt mot min befallning när det gällde vattnet i Meriva. 25Ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. 26Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Elasar. Sedan ska Aron samlas till sitt folk, han ska dö där uppe.”

27Mose gjorde som Herren sagt, och de gick tillsammans upp på berget Hor medan hela menigheten såg på. 28När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Elasar. Sedan dog Aron. Mose och Elasar gick tillbaka ner 29och när folket fått beskedet om Arons död, sörjde man honom i trettio dagar.