4. Mosebog 20 – BPH & APSD-CEB

Bibelen på hverdagsdansk

4. Mosebog 20:1-29

Moses slår på klippen i modstrid med Herrens befaling

1Det var i årets første måned,20,1 Det vil sige i april hen imod slutningen af de 40 års ørkenvandring. at Israels folk nåede frem til Zins ørken. Mens de lå i lejr ved Kadesh, døde Mirjam og blev begravet.

2-3Der var næsten ingen vand på stedet, og derfor begyndte folket igen at klage til Moses og Aron. „Gid vi var døde, dengang Herren slog en masse israelitter ihjel,” jamrede de. 4„Hvorfor har I ført os ud i den her ørken? Var det bare, for at vi og vores dyr skulle dø? 5Hvorfor overtalte I os til at forlade Egypten for at føre os ud til det her gudsforladte sted? Hvad er der blevet af det frugtbare land med korn, figner, druer og granatæbler, som I lovede os? Vi er ved at dø af tørst.”

6Da forlod Moses og Aron forsamlingen og gik hen til åbenbaringsteltets indgang, hvor de bøjede sig i støvet for Herren, og Herrens herlighed viste sig for dem.

7-8„Tag Arons stav og kald folket sammen,” sagde Herren til Moses. „Mens de alle ser på det, skal du tale til klippen og befale den at give vand. Så vil der strømme vand ud fra klippen, og der bliver rigeligt til både folket og dyrene.”

9Moses gjorde, som Herren havde sagt, og hentede staven fra dens plads foran pagtens ark. 10Så kaldte han og Aron folket sammen rundt om klippen. „Se her, I oprørske mennesker!” råbte Moses. „Tror I, vi kan skaffe vand til jer fra denne klippe?” 11Så løftede han staven og slog to gange på klippen, og vandet strømmede ud, så folket og dyrene kunne drikke, så meget de ville.

12Men Herren sagde til Moses og Aron: „I havde åbenbart ikke tro nok til at gøre, nøjagtig som jeg sagde, og I tog tilmed selv æren over for folket. Jeg er en hellig Gud, som skal adlydes. Nu får I ikke æren af at føre folket ind i det land, jeg har lovet dem.”

13Man kaldte stedet Meribas20,13 Meriba betyder „skænderi, oprør”. Det er et andet sted end det Meriba, der omtales ved den tidligere episode i 2.Mos. 17,7, hvor Moses fik besked på at slå på en klippe. vand, for her satte Israels folk sig igen op imod Herren, og her viste han dem, at man bliver straffet for at sætte sig op mod den hellige Gud.

Israelitterne får ikke lov at rejse gennem Edoms land

14Mens de opholdt sig ved Kadesh, sendte Moses bud til Edoms20,14 „Edom” er et andet navn for Esau, Jakobs bror. Edomitterne boede øst for Zin ørkenen, syd for Det Døde Hav. konge. Budskabet lød: „Dit broderfolk, israelitterne, sender hilsen. Du har hørt om alle de strabadser, vi har været igennem, 15siden vores forfædre kom til Egypten og slog sig ned i landet, hvor de blev gjort til slaver. 16Men i vores nød råbte vi til Herren, og han sendte sin engel for at befri os fra slaveriet i Egypten. For øjeblikket befinder vi os ved Kadesh ved grænsen til jeres land, 17og vi beder om tilladelse til at rejse gennem landet. Vi skal nok gå uden om jeres marker og vingårde—ikke engang jeres brønde vil vi tage vand af. Vi lover at holde os til Kongevejen20,17 „Kongevejen” var en berømt og ældgammel hovedfærdselsvej øst om Jordanfloden fra Etzjon-Geber mod syd (nuværende Eilat) til Damaskus mod nord. Den gik tværs gennem Edoms land fra syd til nord. og ikke gå til nogen af siderne, så længe vi er i jeres land.”

18Men Edoms konge svarede: „Hold jer væk fra mit land, ellers sender jeg hæren imod jer.”

19„Jamen, vi lover at holde os til landevejen,” protesterede de israelitiske sendebud. „Vi lover også, at hvis nogen af os eller vores kvæg kommer til at drikke af jeres vand, betaler vi for det. Vi ønsker ikke at være til ulejlighed, men vil bare gerne have lov til at rejse igennem jeres land.”

20Men Edoms konge var ubøjelig. „I får ikke lov at rejse igennem mit land,” gentog han og gav befaling om at mobilisere hæren til at holde vagt ved grænsen. 21-22Det blev afslutningen på den diskussion: Edomitternes konge holdt stædigt fast ved sit afslag, og derfor måtte Israels folk opgive at tage den vej.

Arons død

23Ved Hors bjerg nær ved grænsen til Edom sagde Herren til Moses og Aron: 24„Tiden er kommet, hvor Aron skal dø. Han får ikke lov at komme ind i det land, jeg har lovet Israels folk, for I var begge ulydige imod mig ved Meribas vand.

25Moses skal føre Aron og hans søn Eleazar op på Hors bjerg, 26og dér skal han tage Arons præstedragt af ham og give hans søn Eleazar den på, hvorefter Aron skal dø.”

27Moses adlød Herren, og mens folket fulgte dem med øjnene, gik de tre mænd op på Hors bjerg. 28Da de nåede toppen, tog Moses præstedragten af Aron og gav Eleazar den på, hvorefter Aron døde oppe på bjerget. Moses og Eleazar gik så ned igen, 29og da folket hørte, at Aron var død, sørgede de over ham i 30 dage.

Ang Pulong Sa Dios

Numero 20:1-29

Ang Tubig nga Naggikan sa Bato

(Exo. 17:1-7)

1Sa unang bulan, miabot ang tibuok katilingban sa Israel didto sa kamingawan sa Zin, ug nagkampo sila sa Kadesh. Didto namatay si Miriam ug didto usab siya gilubong.

2Walay tubig niadtong lugara, busa naghiusa ang mga tawo batok kang Moises ug kang Aaron. 3Gibasol nila si Moises ug miingon, “Maayo pag namatay na lang kami uban sa among mga katagilungsod nga nangamatay niadto sa presensya sa Ginoo. 4Nganong gidala mo man kami nga katilingban sa Ginoo dinhi sa kamingawan? Aron lang ba mangamatay uban sa among mga mananap? 5Nganong gipagawas mo kami gikan sa Ehipto ug gidala niining walay pulos nga dapit diin walay trigo, igos, ubas o pomegranata; ug wala pa gayoy tubig nga mainom?”

6Mibiya si Moises ug si Aaron gikan sa katilingban, ug miadto sa pultahan sa Tolda nga Tagboanan ug mihapa sa pagpangamuyo. Unya nagpakita kanila ang gamhanang presensya sa Ginoo. 7Miingon ang Ginoo kang Moises, 8“Kuhaa ang baston ug tigoma ninyo ni Aaron nga imong igsoon ang tibuok nga katilingban. Ug samtang nagatan-aw sila, sultihi ang bato nga mohatag ug tubig, ug motubod kini aron mahatagan ninyog tubig ang katawhan aron makainom sila ug ang ilang kahayopan.”

9Busa gikuha ni Moises ang baston gikan sa presensya sa Ginoo, didto sa sudlanan sa Kasabotan nga atua sa sulod sa Tolda, sumala sa gisugo sa Ginoo kaniya. 10Unya gitigom nila ni Aaron ang tibuok nga katilingban atubangan sa bato, ug miingon si Moises kanila, “Pamati kamong mga masinupakon! Kinahanglan ba gayod nga hatagan namo kamo ug tubig gikan niining bato aron lang motuo kamo?” 11Unya gibayaw ni Moises ang iyang baston ug gihapak sa makaduha ang bato, ug mibuswak ang makusog nga tubig. Ug nanginom ang katilingban ug ang ilang mga kahayopan.

12Apan miingon ang Ginoo kang Moises ug kang Aaron, “Tungod kay wala kamo mosalig kanako aron sa pagpakita sa akong pagkabalaan atubangan sa mga Israelinhon, dili kamo ang mangulo sa pagdala niining katilingban ngadto sa yuta nga ihatag ko kanila.”

13Kini nga dapit gitawag ug Meriba,20:13 Meriba: Ang buot ipasabot, panaglalis. kay nakiglalis ang mga Israelinhon sa Ginoo dinhi niini nga dapit; ug dinhi usab gipakita sa Ginoo kanila ang iyang pagkabalaan.

Wala Tugoti sa mga Taga-Edom nga Moagi ang mga Israelinhon

14Sa didto pa ang mga Israelinhon sa Kadesh, nagpadala si Moises ug mga mensahero ngadto sa hari sa Edom uban sa mensahe nga nagaingon: “Kini nga mensahe gikan sa imong mga paryente, ang katawhan sa Israel: Nahibalo ka sa tanang pag-antos nga among naagian. 15Ang among mga katigulangan nangadto sa Ehipto, ug dugay kaming nagpuyo didto. Gipaantos kami ug ang among mga katigulangan sa mga Ehiptohanon, 16apan nangayo kami ug tabang sa Ginoo ug gipatalinghogan niya kami. Gipadad-an niya kami ug anghel nga maoy nagpagawas kanamo gikan sa Ehipto.

“Karon, ania kami dinhi sa Kadesh, ang lungsod nga duol sa imong teritoryo. 17Kon mahimo, tugoti kami sa pag-agi sa imong yuta. Dili kami molatas sa kaumahan o sa ubasan, ni moinom gikan sa atabay. Mosubay lang kami sa dakong dalan20:17 dakong dalan: sa literal, agianan sa hari. Mao usab sa 21:22. ug dili kami motipas hangtod nga makagawas kami sa imong teritoryo.”

18Apan mao kini ang tubag sa hari sa Edom: “Dili kamo mahimong moagi dinhi. Kon moagi kamo, atakihon namo kamo ug pamatyon.” 19Mitubag ang mga Israelinhon, “Mosubay lang kami sa dakong dalan. Kon makainom man sa inyong tubig ang among kahayopan ug kami, bayran namo kini. Tugoti lang kami nga moagi diha sa imong yuta, ug wala nay lain pa.”

20Mitubag pag-usab ang hari sa Edom:

“Ayaw kamo pag-agi dinhi.” Unya gitigom sa hari sa Edom ang iyang lig-ong puwersa sa kasundalohan aron makiggira sa mga Israelinhon. 21Tungod kay dili man magpaagi sa ilang teritoryo ang mga taga-Edom, milikay na lang ang mga Israelinhon.

Namatay si Aaron

22Mibiya ang tibuok katilingban sa Israel gikan sa Kadesh ug nangadto sa Bukid sa Hor. 23Didto sa Bukid sa Hor, duol sa utlanan sa Edom, miingon ang Ginoo kang Moises ug kang Aaron, 24“Nagaabot na ang panahon nga iipon ka na Aaron ngadto sa imong mga paryente nga nangamatay na. Dili ka na makasulod sa yuta nga ihatag ko sa mga Israelinhon tungod kay misupak kamong duha ni Moises sa akong sugo didto sa tubig sa Meriba. 25Karon Moises, dad-a si Aaron ug ang iyang anak nga si Eleazar sa Bukid sa Hor. 26Unya huboi si Aaron sa iyang bisti sa pagkapari ug ipasul-ob kini sa iyang anak nga si Eleazar, kay mamatay na si Aaron didto sa bukid.”

27Gituman ni Moises ang gisugo kaniya sa Ginoo. Mitungas sila sa Bukid sa Hor samtang nagatan-aw ang tibuok katilingban. 28Unya gihubo ni Moises ang bisti ni Aaron ug gipasul-ob niya kini kang Eleazar. Ug namatay si Aaron didto sa ibabaw sa bukid. Unya milugsong si Moises ug si Eleazar. 29Sa dihang nasayran sa tibuok katilingban nga patay na si Aaron, nagsubo sila alang kang Aaron sulod sa 30 ka adlaw.