Bibelen på hverdagsdansk

4. Mosebog 15:1-41

Yderligere regler for ofringer

1Herren sagde til Moses: 2„Giv Israels folk denne besked fra mig: Når folket engang kommer ind i det land, jeg vil give dem, 3-5og de ønsker at glæde mig med et ildoffer, hvad enten det er et brændoffer eller et slagtoffer, skal de udvælge offerdyret blandt deres småkvæg eller hornkvæg. Hvert eneste offer—hvad enten det drejer sig om et almindeligt offer, et løfteoffer, et frivilligt offer eller et særligt offer i forbindelse med de årlige festdage—skal bringes sammen med et afgrødeoffer. Hvis det er et lam, de ofrer, skal afgrødeofferet bestå af to liter fint mel blandet med en liter olivenolie. Desuden skal der ofres et drikoffer bestående af en liter vin.

6Hvis de ofrer en vædder, skal det medfølgende afgrødeoffer bestå af fire liter fint mel blandet med godt en liter olivenolie 7og drikofferet skal bestå af godt en liter vin. Duften af dette offer vil glæde mig.

8-9Hvis de ofrer en ung tyr, skal det medfølgende afgrødeoffer bestå af seks liter fint mel blandet med to liter olivenolie, 10og drikofferet skal bestå af to liter vin. Duften af dette offer vil glæde mig.

11-12Det er reglerne for de ofre, der skal følge med, hvad enten offerdyret er en tyr, en vædder, et lam eller et gedekid— 13-14og reglerne er de samme for israelitter som for de fremmede, der bor iblandt dem. 15-16Denne lov skal gælde fremover fra slægt til slægt. Samme lov skal gælde for alle.”

17Herren sagde også dette til Moses: 18„Sig til Israels folk: Når I kommer ind i det land, jeg vil give jer, 19-21skal I ofre en smagsprøve af landets første høst til mig ved at tage noget korn fra tærskepladsen og bage et grovbrød af det. Loven om et offer fra den første høst skal gælde fremover fra slægt til slægt.

22-24Hvis I eller jeres efterkommere som folk betragtet uforvarende kommer til at overtræde de love, som jeg har givet jer gennem Moses indtil nu, skal hele folket, så snart fejltagelsen er opdaget, ofre en ung tyr som brændoffer. Da vil jeg anerkende duften af brændofferet som et lifligt offer, når det ofres sammen med det sædvanlige afgrødeoffer og drikoffer samt et syndoffer bestående af en gedebuk. 25Præsten skal på den måde skaffe soning for hele folket, og da skal de blive tilgivet, fordi der var tale om en fejltagelse, som er rettet, efter at der er ofret et brændoffer og et syndoffer. 26Da skal hele folket få tilgivelse, også de fremmede, der bor iblandt jer, fordi der var tale om uforvarende, kollektiv synd.

27Hvis en enkeltperson uforvarende kommer til at overtræde lovene, skal han ofre en etårs hun-ged som syndoffer; 28og præsten skal skaffe ham soning, hvorefter han er tilgivet. 29Denne lov gælder også de fremmede, der bor iblandt jer.

30-31Men enhver der synder forsætligt—hvad enten han er indfødt israelit eller fremmed—skal udryddes, fordi han har vist ringeagt for mig og mine bud og med vilje overtrådt min lov. Derfor skal han bære sin straf.”

Straffen for at bryde sabbatsloven

32En sabbatsdag, da Israels folk opholdt sig i ørkenen, blev en mand taget på fersk gerning i at gå og samle brænde. 33Manden blev ført til Moses og Aron og de øvrige ledere, 34som fængslede ham, indtil de kunne få en afgørelse fra Herren angående mandens forseelse.

35Da sagde Herren til Moses: „Manden skal føres uden for lejren og stenes til døde af hele folket.” 36Så førte man ham uden for lejren og henrettede ham, som Herren havde befalet.

Om kvaster på kappen

37Herren sagde til Moses: 38„Sig til Israels folk, at de fremover fra slægt til slægt skal gøre det til en vane at sætte kvaster i hjørnerne af deres kapper; kvasterne skal sys i med purpurtråd. 39Hensigten med denne ordning er at minde jer selv om at følge mine befalinger. Hver gang I får øje på kvasten, skal I tænke på at adlyde mig i stedet for at adlyde jeres egne lyster og indskydelser, som I har så let ved at gøre. 40Når I ser kvasten, skal I rette jeres indre blik på mig, så I kommer til at ligne mig i hellighed; 41for jeg er Herren, jeres Gud, der førte jer ud af Egyptens land—ja, jeg er Herren, jeres Gud.”

Swedish Contemporary Bible

4 Moseboken 15:1-41

Ytterligare regler

Om offer

1Herren talade till Mose: 2”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i det hemland som jag ska ge er 3och vill offra åt Herren ett eldoffer, brännoffer eller slaktoffer, för att infria ett löfte, ge ett frivilligt offer eller ett särskilt offer i samband med någon av de årliga högtiderna för att ge en välbehaglig lukt åt Herren, ett offer av nöt- eller småboskap, 4så måste det bäras fram inför Herren tillsammans med ett matoffer. Det ska bestå av tre liter fint mjöl blandat med 1,5 liter olja 5och dessutom 1,5 liter vin till dryckesoffer för varje lamm tillsammans med bränn- eller slaktoffret.

6Om offret är en bagge, ska du till matoffret använda sex liter15:6 sex liter, ordagrant ”två tiondels efa” (liksom de övriga måtten som följer) är beräknat utifrån att en efa är 30 liter; efamåttet har varierat genom tiderna från knappt 20 liter till drygt 40 liter. fint mjöl blandat med två liter olja 7och två liter vin till dryckesoffret. Det blir en välbehaglig lukt inför Herren.

8Om du offrar en ung tjur som bränn- eller slaktoffer för att infria ett löfte eller ge ett gemenskapsoffer åt Herren, 9ska du tillsammans med den frambära ett matoffer som består av nio liter fint mjöl blandat med tre liter olja 10och tre liter vin till dryckesoffer. Detta är ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. 11Detta är föreskrifterna för varje tjur, bagge, lamm eller bock. 12Så ska ni göra med varje enskilt djur, hur många ni än offrar.

13Alla israeliter ska göra så här när de offrar ett eldoffer, en lukt som är välbehaglig för Herren. 14När en utlänning som bor bland er, någon som tillfälligt vistas bland er, vill offra ett eldoffer åt Herren som en välbehaglig lukt, ska han göra precis som ni. 15Det är en stadga för alla i församlingen, infödda så väl som utlänningar som bor hos er och den ska gälla för alltid från generation till generation. Ni och utlänningar är och ska handla lika inför Herren. 16Samma lag och rätt gäller alltså både er och utlänningar som bor hos er.’ ”

17Herren talade till Mose: 18”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i landet dit jag leder er 19och när ni äter landets bröd, så ska ni ge Herren en offergåva av det. 20Baka en första kaka bröd på grovt mjöl som en offergåva från tröskplatsen. 21Det första brödet ska ni från generation till generation ge som offergåva till Herren.

22Om ni eller kommande generationer utan att vara medvetna om det skulle bryta mot de bud som Herren har gett er genom Mose, 23mot något av det Herren befallde er genom Mose från den dag han gav sin första befallning och för all framtid generation efter generation 24och om det skedde oavsiktligt utan att menigheten visste om det, så ska menigheten offra en ung tjur som brännoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. Tjuren ska offras tillsammans med föreskrivet matoffer och dryckesoffer och med en bock som syndoffer.

25Prästen ska skaffa försoning för hela Israels menighet och dess synd ska bli förlåten för den var ju inte medveten och de har burit fram sitt offer, ett eldoffer och ett syndoffer, inför Herren för sin ouppsåtliga synd. 26Hela den israelitiska menigheten ska få förlåtelse, även de utlänningar som bor i landet för hela befolkningen var delaktig i den oavsiktliga synden.

27Om den oavsiktliga synden har begåtts av någon enskild, ska han offra en årsgammal get av honkön som syndoffer 28och prästen ska inför Herren skaffa försoning åt honom som oavsiktligt syndat, så blir han försonad och får förlåtelse. 29Samma lag gäller för alla som syndar oavsiktligt, en israelit likväl som en utlänning som bor bland dem.

30Men om någon syndar avsiktligt, vare sig han är israelit eller utlänning, så hånar han därmed Herren och måste utrotas ur folket. 31Han har nämligen föraktat Herrens ord och medvetet låtit bli att följa hans bud. Han ska utrotas och måste bära sin skuld.’ ”

Om sabbatsbudet

32En gång under Israels tid i öknen blev en man tagen på bar gärning när han samlade ved på sabbaten. 33Han greps och fördes inför Mose, Aron och hela menigheten. 34De tog honom i förvar tills de fått reda på vad som skulle göras med honom.

35Då sa Herren till Mose: ”Mannen måste dö. Hela menigheten ska stena honom till döds utanför lägret.” 36De förde då ut honom utanför lägret och stenade honom till döds så som Herren hade befallt Mose.

Om kläder

37Och Herren sa till Mose: 38”Säg till israeliterna att göra tofsar till hörnen på sina kläder från generation till generation och i tofsarna ska fästas en blå tråd. 39Ni ska när ni ser dessa tofsar som ni gjort bli påminda om Herrens befallningar och komma ihåg att lyda hans lagar i stället för att följa era egna begär och gå era egna vägar i trolöshet. 40Ni ska tänka på och lyda alla dessa bud och vara helgade åt er Gud, 41för jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.”