1Følgende regler gælder for skyldofferet, som er et meget helligt offer. 2Offerdyret skal slagtes på samme sted, hvor brændofferdyrene slagtes, og dets blod skal stænkes på siderne af alteret. 3Derefter skal præsten ofre dyrets fedt, også fedthalen og fedtet omkring indvoldene, 4begge nyrer, lændefedtet og fedtklumpen over leveren. 5Præsterne skal brænde nyrerne og fedtet på alteret som et skyldoffer for Herren. 6Kun mænd fra præsteslægten må spise det tiloversblevne kød, for det er indviet til mig, og det skal spises på et indviet sted.
7Samme regel gælder for syndofferet: Den præst, som udfører forsoningsceremonien, har ansvar for, at kun præsterne spiser af kødet. 8For brændofferet gælder det, at offerdyrets hud tilfalder den præst, som udfører offerhandlingen. 9De afgrødeofre, som består af mad, der er tilberedt i ovn, på pande eller på bageplade, tilfalder den præst, der udfører offerhandlingen. 10Alle andre afgrødeofre, både med og uden olivenolie i, skal fordeles ligeligt mellem alle præsterne.
11Følgende regler gælder for de takofre, som bringes til Herren:
12Hvis det drejer sig om et lovprisningsoffer, skal der sammen med offeret bringes rundbrød og fladbrød, blandet med olivenolie og bagt uden surdej. 13Offeret skal bringes til Herren sammen med et brød, bagt med surdej. 14Et brød af hver slags skal bæres frem for Herrens alter med en svingende bevægelse, hvorefter brødene tilfalder den præst, som stænker offerdyrets blod på alteret. 15Efter at offerdyrets bedste og fedeste dele er blevet ofret til Herren som en lovprisning, skal præsterne spise dyrets kød samme dag, for intet må levnes til næste dag.
16Men hvis nogen ønsker at bringe takofre af anden art, hvad enten det drejer sig om indfrielsen af et løfte til Herren eller frivillige ofre, må der gerne levnes noget, som så kan spises næste dag. 17Hvis noget derimod levnes til tredjedagen, skal det brændes, 18for hvis noget spises på tredjedagen, vil Herren ikke anerkende det som et gyldigt offer, og offeret gavner ikke den, som bragte det. Ligeledes regnes den præst, som spiser dette offer, for skyldig, for det er afskyeligt for Herren, og præsten kommer til at stå til regnskab for sin synd.
19Hvis kødet kommer i berøring med noget urent, må det ikke spises, men det skal brændes. Samtidig gælder det, at offerkød kun må spises af personer, der er rituelt rene. 20Den præst, som er uren, men som alligevel spiser af takofferet, skal dø. 21Den, som rører ved et urent dyr eller noget urent fra et menneske, og derefter spiser af takofferet, skal dø.”
22Derefter sagde Herren til Moses: 23„Sig til Israels folk, at de aldrig må spise fedt, hverken fra kvæg eller får eller geder. 24Fedtet fra et dyr, som dør af sygdom, eller som dræbes af vilde dyr, må heller ikke spises, men det må gerne bruges til andre formål. 25Enhver, der spiser fedt fra et offerdyr, skal dø.
26Spis aldrig blod, hverken fra fugle eller andre dyr. 27Enhver, som gør det, skal dø.”
28Herren fortsatte: 29„Sig til Israels folk, at de, der bringer Herren et takoffer, selv skal frembære deres offer. 30De skal personligt ofre dyrets fedt og bryststykke som en gave til Herren. Bryststykket skal svinges frem og tilbage foran alteret. 31Så skal præsten brænde fedtet på alteret, men bryststykket skal tilfalde præsterne, 32-33og det højre lår skal tilfalde den præst, som udfører offerhandlingen. 34Bryststykket og det højre lår skal være en gave fra Israels folk og skal altid tilfalde præsterne, for det er deres andel.” 35-36Den dag Aron og hans sønner blev salvet, befalede Herren, at Israels folk skulle give dem disse stykker af offerdyrene. Det er deres ret fra slægt til slægt.
37Dette er Herrens instrukser om brændofferet, afgrødeofferet, syndofferet, skyldofferet, indvielsesofferet og takofferet. 38Disse forskrifter gav Herren til Moses på Sinaibjerget, dengang Israels folk begyndte at bringe ofre til Herren ude i ørkenen.
Att offra skuldoffer
1Detta är lagen om det högheliga skuldoffret: 2Skuldoffersdjuret ska slaktas på den plats där brännoffersdjuren slaktas och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret. 3Allt dess fett ska offras, svansen och fettet som finns runt inälvorna, 4de båda njurarna och fettet runt dem nära låren och fettet runt levern som ska tas ut med njurarna. 5Prästen ska bränna detta på altaret som ett eldoffer till Herren. Det är ett skuldoffer. 6Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av det och det måste ätas på en helig plats för det är högheligt.
7Samma lag gäller både syndoffret och skuldoffret. Det tillhör den präst som bringar försoning med det. 8När prästen offrar ett brännoffer för någon, ska djurets hud också tillfalla prästen. 9Alla matoffer som är bakade i ugn, kokta i gryta eller stekta på plåt ska tillfalla den präst som för fram dem. 10Alla andra matoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller Arons söner likadant åt dem alla.
Att offra gemenskapsoffer
11Detta är lagen om gemenskapsoffret som frambärs till Herren:
12Om någon offrar det som tackoffer ska han med det offra osyrade bröd bakade med olja, tillsammans med osyrade tunnbröd, smorda med olja och bröd av fint mjöl och olja som knådats väl. 13Detta gemenskapsoffer som frambärs som tackoffer ska också innehålla kakor av syrat bröd. 14En av varje slag ska bäras fram som gåva inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från gemenskapsofferdjuret. 15Sedan ska köttet från gemenskapsofferdjuret som offrats som tackoffer ätas upp samma dag som det offrats och ingenting får lämnas kvar till morgonen.
16Men om någon bär fram ett slaktoffer som är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer ska det ätas samma dag som offret bärs fram, men det som blir över kan ätas följande dag. 17Om något däremot blir kvar till den tredje dagen måste det brännas. 18Om något av det äts på den tredje dagen är det inte accepterat. Offret räknas inte den till godo som bar fram det och det är orent. Den som äter det drar över sig skuld.
19Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas utan ska brännas upp. Kött får bara ätas av den som själv är ren. 20Om någon som är oren äter av Herrens gemenskapsoffer ska han utrotas ur sitt folk. 21Den som rör vid något orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur eller något annat orent och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, ska utrotas ur sitt folk.’ ”
22Sedan talade Herren till Mose: 23”Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från nötboskap, får eller getter. 24Fettet från ett självdött eller ihjälrivet djur kan användas till annat men får aldrig ätas. 25Den som äter fettet från ett djur som burits fram som eldoffer till Herren ska utrotas ur sitt folk. 26Ät aldrig blod vare sig från fåglar eller från andra djur var ni än bor. 27Den som gör det ska utrotas ur sitt folk.”
28Och Herren talade till Mose: 29”Säg till Israels folk att den som vill bära fram ett gemenskapsoffer till Herren, ska av offret bära fram en gåva till Herren. 30Han ska med egna händer bära fram Herrens eldoffer, fettet och bringan, och lyfta upp bringan till ett offer inför Herren. 31Prästen ska bränna fettet på altaret men bringan tillhör Aron och hans söner 32medan det högra låret ska lämnas som gåva av era gemenskapsoffer till prästen. 33Den av Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fett ska ha det högra låret som sin del. 34Av israeliternas gemenskapsoffer har jag nämligen gett bringan som lyfts upp och låret som lämnats som offergåva till prästen Aron och hans söner. De måste alltid få denna del av offret av israeliterna.”
35Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer från den dagen de fördes fram och blev Herrens präster. 36På den dag de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider från generation till generation.
37Detta är lagarna om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och gemenskapsoffret 38som Herren gav Mose på berget Sinai då han befallde israeliterna att bära fram offer till Herren i Sinai öken.
