Folket ankommer til Guds bjerg
1Nøjagtigt to måneder efter at israelitterne havde forladt Egypten, ankom de til Sinaiørkenen. 2De havde flyttet lejren fra Refidim og var nu kommet til Sinaiørkenen, hvor de slog lejr ved foden af bjerget.19,2 Da bjerget ikke her er navngivet, må det være læseren bekendt. Der er næppe tvivl om, at det er „Guds bjerg”, som Moses fik besked på at vende tilbage til efter udfrielsen af Egypten, jf. 2.Mos. 3,12. Bjerget hedder Horeb, som betyder „tørt område, ørken” og bliver også benævnt Sinaibjerget, da det ligger i Sinaiørkenen. Noget tyder på, at Sinaiørkenen lå i Midjans land og ikke på det, der nu kaldes Sinaihalvøen. 3Moses gik op ad bjerget for at mødes med Gud, og Herren råbte til Moses fra bjergets top:
„Sig til israelitterne, Jakobs efterkommere: 4‚I har set, hvad jeg gjorde mod egypterne, og hvordan jeg bar jer på ørnevinger og bragte jer hertil. 5Hvis I vil adlyde mig og overholde jeres del af pagten, vil jeg udvælge jer blandt alle folkeslagene til at være mit eget folk, for hele jorden tilhører mig. 6I skal være et indviet folk, et folk, der adlyder mig som jeres konge og tilbeder mig som jeres Gud.’ Sådan skal du sige til israelitterne.”
7Da Moses kom ned fra bjerget, kaldte han folkets ledere sammen og fortalte dem, hvad Herren havde sagt. 8Alle som én svarede de: „Vi vil nøje følge Herrens befalinger og gøre alt, hvad han siger.” Moses gik så tilbage til Herren med deres svar. 9Da sagde Herren: „Jeg vil komme til dig i en tæt sky, så folket kan høre mig tale til dig, og så de for fremtiden vil have fuld tillid til dig.” Da Moses fortalte Herren, hvad folket havde sagt, sagde Herren: 10„Gå ned til folket og lad dem hellige sig i dag og i morgen og vaske deres tøj. 11De skal holde sig parat til i overmorgen, for da vil jeg stige ned på Sinaibjerget for øjnene af dem. 12Du skal også lave afspærringer omkring bjerget og advare dem om, at de ikke må gå op ad bjerget. De må ikke engang røre ved foden af bjerget. Enhver, der rører bjerget, er dødsens. 13Hvad enten det drejer sig om mennesker eller dyr, så skal de straks stenes eller skydes med pile, for ingen må røre ved dem. Folket må holde sig på afstand af bjerget, indtil de hører en langtrukken lyd som fra et vædderhorn. Derefter skal de samles ved foden af bjerget.”
14Så gik Moses tilbage til folket og fortalte dem, at de skulle vaske både sig selv og deres tøj. 15„Gør jer parat!” sagde han, „for om to dage vil Herren åbenbare sin herlighed. Indtil da må I også give afkald på seksuelt samvær.”
16Om morgenen på den tredje dag19,16 „På den tredje dag” er det samme som „to dage efter”. kom et voldsomt uvejr med lyn og torden. En tæt sky sænkede sig over bjerget, og der hørtes en høj og langtrukken lyd som fra et vædderhorn, så alle i lejren skælvede. 17Da førte Moses folket ud af lejren for at møde Gud, og de stillede sig op ved bjergets fod. 18Sinaibjerget var indhyllet i røg, fordi Herren var ved at stige ned på bjerget som en flammende ild, og røgen steg til vejrs som røgen fra en smelteovn. Hele bjerget rystedes af voldsomme jordskælv, 19mens lyden fra vædderhornet voksede i styrke. Så talte Moses, og Gud tordnede sit svar tilbage, så alle kunne høre det. 20Da Herren var nået ned til toppen af Sinaibjerget, kaldte han Moses op til sig. Og Moses gik op til Gud.
21Herren sagde til Moses: „Gå ned og advar folket, så de ikke bryder igennem afspærringen. De må ikke komme herop for at se mig, og hvis nogen gør det, vil de dø. 22Selv præsterne, som er vant til at komme i min nærhed, skal jo gennemgå renselsesritualerne og hellige sig, for at jeg ikke skal tilintetgøre dem.”
23„Jamen, folket vil ikke komme op på bjerget,” indvendte Moses. „Du har jo sagt, de ikke må! Du befalede mig at afspærre bjerget som forbudt område.”
24Men Herren sagde: „Gå nu ned og tag Aron med herop. Advar dem om, at hverken præsterne eller folket må overskride grænsen og forsøge at komme herop, for så vil jeg tilintetgøre dem.”
25Så gik Moses ned til folket og fortalte, hvad Gud havde sagt.
Förbund vid Sinai
(19:1—24:18)
Gud uppenbarar sig vid Sinai och kallar folket att möta honom på berget
1Israeliterna nådde fram till Sinaiöknen tre månader efter det att de hade lämnat Egypten, just på den dagen. 2Sedan de brutit upp från Refidim, kom de till Sinaiöknen och till foten av berget Sinai och slog läger där framför berget. 3Mose gick upp till Gud, och Herren kallade på honom från berget och sa:
”Detta ska du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: 4’Ni har sett allt jag gjorde med egypterna och hur jag som en örn har burit er på mina vingar för att föra er till mig. 5Om ni nu vill lyda mig och hålla mitt förbund, ska ni vara min egendom bland alla andra folk på jorden, för hela jorden är min. 6Ni ska vara ett kungarike av präster åt Gud, ett heligt folk.’ Detta är vad du ska säga till israeliterna.”
7Mose vände tillbaka och sammankallade alla de äldste bland folket och talade om för dem vad Herren hade befallt honom att säga.
8Alla var fullständigt eniga och svarade: ”Vi ska göra allt som Herren begär av oss.” Mose återvände till Herren med folkets svar.
9Då sa Herren till Mose: ”Jag ska komma till dig i ett kompakt moln, så att folket kan höra mig när jag talar med dig, och sedan kommer de alltid att tro dig.” När Mose hade återvänt till Herren med folkets svar, 10sa Herren till honom: ”Gå nu ner och låt folket helga sig idag och imorgon, och säg åt dem att tvätta sina kläder. 11I övermorgon ska de vara beredda när Herren stiger ner på berget Sinai inför deras ögon. 12Sätt upp en gränslinje som folket inte får passera och säg till dem: ’Ni får inte gå upp på berget eller för nära dess fot. Den som rör vid berget ska dödas. 13Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas till döds. Varken människor och djur som gör det får leva.’ När vädurshornet ljuder, ska de gå upp på berget19:13 Se 3:12.”
14Mose gick då ner till folket och lät folket helga sig och de tvättade sina kläder. 15Han sa till dem: ”Förbered er för i övermorgon och ha inget sexuellt umgänge.”
Folkets olydnad
16På tredje dagens morgon utbröt ett åskväder. Ett tjockt moln låg över berget, och det hördes en stark hornstöt. Allt folket i lägret bävade av rädsla. 17Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud och de ställde sig vid foten av berget. 18Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget skalv våldsamt. 19Hornljudet blev allt starkare. Mose talade då med Gud, och han svarade honom med hög röst. 20När Herren stigit ner på bergets topp, kallade han Mose till sig och Mose klättrade dit upp.
21Herren sa till honom: ”Gå tillbaka och varna folket för att tränga sig fram hit för att se Herren, för då kommer många av dem att dö. 22Till och med prästerna19:22 De äldste i Israel fungerade som präster på den tiden. Prästerna i helgedomen utsågs först i 28:1., som annars får närma sig Herren, måste rena sig, för att Herrens vrede inte ska bryta ut mot dem.”
23Mose svarade Herren: ”Men folket kan inte komma upp på Sinaiberget. Du har själv varnat oss och befallt mig att dra en gräns runt berget och förklara det för heligt.”
24Men Herren sa: ”Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men prästerna och folket får inte tränga sig fram och försöka komma hit upp till Herren, för då ska hans vrede bryta ut mot dem.”
25Mose gick då tillbaka ner till folket och sa detta till dem19:25 Innebörden av versens slut är osäker i grundtexten (detta finns inte med)..
