Bibelen på hverdagsdansk

1. Samuelsbog 27:1-12

David går i filistrenes tjeneste

1Men David følte sig stadig ikke tryg ved Saul. Han tænkte: „En skønne dag får Saul ram på mig. Jeg må hellere prøve lykken hos filistrene. Så kan det være, Saul indstiller jagten, og jeg kan være i fred for ham.”

2-3David og hans 600 mænd med deres familier flyttede derfor til Gat, hvor de kom til at bo under filisterkongen Akish’ beskyttelse. David havde begge sine koner med sig, Ahinoam fra Jizre’el og Abigajil, Nabals enke, fra Karmel. 4Saul fik snart at vide, at David var flygtet til Gat, og han indstillede forfølgelsen.

5En dag sagde David til kong Akish: „Herre, hvis du ikke har noget imod det, foretrækker vi at bo i en af byerne på landet frem for her i den kongelige residensby.”

6Så gav Akish ham byen Ziklag. Det er baggrunden for, at byen den dag i dag er på Judas kongers hænder.

7David og hans mænd boede blandt filistrene i et år og fire måneder. 8Det meste af tiden var de på plyndringstogt hos geshuritterne, girzitterne og amalekitterne, de folk, der fra gammel tid har boet nær Shur langs karavanevejen til Egypten. 9Når Davids mænd slog ned på en landsby, sørgede de for, at der ikke var nogen overlevende tilbage, og de plyndrede stedet rub og stub for får, geder, køer, æsler, kameler og tøj, før de vendte hjem.

10„Hvor gik togtet hen i dag?” plejede Akish at spørge.

David svarede, at han havde været i det sydlige Juda, eller i jerahme’elitternes eller kenitternes område.

11David udryddede samtlige indbyggere i de landsbyer, han plyndrede, fordi han var bange for, at de ellers ville komme til Gat og afsløre, hvor han i virkeligheden havde været. Al den tid David opholdt sig hos filistrene, spillede han dette dobbeltspil, 12og Akish troede på, hvad David sagde og var efterhånden overbevist om, at David havde gjort sig grundigt forhadt blandt sit eget folk. „Nu er han tvunget til at slå sig til ro her og blive i min tjeneste,” tænkte Akish.

Swedish Contemporary Bible

1 Samuelsboken 27:1-12

David hos filistéerna

1Men David tänkte för sig själv: ”Endera dagen får Saul tag i mig i alla fall. Det är bäst jag flyr bort till filistéerna. Då kommer Saul att ge upp och sluta jaga mig överallt i Israel och då kan jag komma utom räckhåll för honom.” 2Han tog med sig sina sexhundra män och gick till kungen i Gat, Akish, Maoks son. 3Han och hans män bosatte sig med sina familjer i Gat hos Akish. David hade med sig sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Navals änka Avigajil från Karmel. 4När Saul fick reda på att David hade flytt till Gat, slutade han att jaga honom.

5En dag sa David till Akish: ”Om du ser välvilligt på mig, låt mig då få bosätta mig i någon av städerna ute på landsbygden i stället för att bo här i huvudstaden hos dig, min herre!” 6Kungen gav honom då Siklag som än i dag tillhör judakungarna 7och David bodde där bland filistéerna i ett år och fyra månader.

8David och hans män anföll och plundrade geshuréerna, girséerna och amalekiterna, folk som sedan lång tid tillbaka levde nära Shur längs vägen till Egypten. 9De lät inte en enda människa, vare sig man eller kvinna, komma undan med livet i behåll i de byar de plundrade och de tog med sig alla får, oxar, åsnor och kameler och alla kläder de kom över. Sedan återvände han till Akish. 10När Akish frågade: ”Vart gick ert plundringståg i dag?”, brukade David svara: ”Mot Judas del av Negev”, eller: ”Mot Jerachmeels”, eller: ”Mot keniternas.”27:10 Samtliga dessa ställen beboddes av Davids vänner. Se 30:27-31. 11Han lämnade ju inga överlevande kvar som kunde komma till Gat och berätta vad David egentligen hade gjort.

Så gick David till väga under hela den tid han bodde bland filistéerna. 12Och kung Akish trodde på David och tog för givet att Israels folk vid det här laget måste hata honom bittert. Därför tänkte han: ”Nu måste David stanna här och tjäna mig för alltid!”