Romains 9 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Romains 9:1-33

Israël dans l’histoire du salut

Les sentiments de Paul à l’égard des Israélites

1Je dis la vérité, en tant qu’homme uni à Christ, je ne mens pas ; ma conscience, en accord avec l’Esprit Saint, me rend ce témoignage : 2j’éprouve une profonde tristesse et un chagrin continuel dans mon cœur. 3Oui, je demanderais à Dieu d’être maudit9.3 Autre traduction : Je souhaiterais être maudit. et séparé de Christ pour mes frères, nés du même peuple que moi. 4Ce sont les Israélites. C’est à eux qu’appartiennent la condition de fils adoptifs de Dieu, la manifestation glorieuse de la présence divine, les alliances9.4 Certains manuscrits ont : l’alliance., le don de la Loi, le culte et les promesses ; 5à eux les patriarches ! Et c’est d’eux qu’est issu Christ dans son humanité ; il est aussi au-dessus de tout, Dieu béni pour toujours. Amen !

Le véritable Israël selon l’élection de Dieu

6Ce n’est pas que la Parole de Dieu soit restée sans effet ! Car ce ne sont pas tous ceux qui descendent du patriarche Israël9.6 Autre traduction : tous ceux qui font partie d’Israël. qui constituent Israël ; 7et ceux qui descendent d’Abraham ne sont pas tous ses enfants. Car Dieu dit à Abraham : C’est par Isaac que te sera suscitée une descendance9.7 Gn 21.12.. 8Cela veut dire que tous les enfants de la descendance naturelle d’Abraham ne sont pas enfants de Dieu. Seuls les enfants nés selon la promesse sont considérés comme sa descendance. 9Car telle est la promesse de Dieu : Vers cette époque, je viendrai, et Sara aura un fils9.9 Gn 18.10, 14..

10Et ce n’est pas tout : Rébecca eut des jumeaux nés d’un seul et même père, de notre ancêtre Isaac. 11-12Or, Dieu a un plan qui s’accomplit selon son libre choix et qui dépend, non des actions des hommes, mais uniquement de la volonté de celui qui appelle. Et pour que ce plan demeure, c’est avant même la naissance de ces enfants, et par conséquent avant qu’ils n’aient fait ni bien ni mal, que Dieu dit à Rébecca : L’aîné sera assujetti au cadet9.11-12 Gn 25.23.. 13Ceci s’accorde avec cet autre texte de l’Ecriture : J’ai aimé Jacob, et j’ai écarté Esaü9.13 Ml 1.2-3..

Le Dieu souverain est juste

14Mais alors, que dire ? Dieu serait-il injuste ? Loin de là ! 15Car il a dit à Moïse :

Je ferai grâce à qui je veux faire grâce,

j’aurai compassion de qui je veux avoir compassion9.15 Ex 33.19..

16Cela ne dépend donc ni de la volonté de l’homme, ni de ses efforts, mais de Dieu qui fait grâce. 17Dans l’Ecriture, Dieu dit au pharaon :

Voici pourquoi je t’ai fait parvenir où tu es : pour montrer en toi ma puissance et pour que ma renommée se répande par toute la terre9.17 Ex 9.16 cité selon l’ancienne version grecque..

18Ainsi donc, Dieu fait grâce à qui il veut et il endurcit qui il veut.

19Tu vas me dire : pourquoi alors fait-il encore des reproches ? Car qui a jamais pu résister à sa volonté ? 20Mais, qui es-tu donc toi, un homme, pour critiquer Dieu ? L’ouvrage demandera-t-il à l’ouvrier : « Pourquoi m’as-tu fait ainsi9.20 Voir Es 45.9.? » 21Le potier n’a-t-il pas le droit, à partir du même bloc d’argile, de fabriquer un pot d’usage noble et un autre pour l’usage courant ?

22Et qu’as-tu à redire si Dieu, parce qu’il voulait montrer sa colère et faire connaître sa puissance, a supporté avec une immense patience ceux qui étaient les objets de sa colère, tout prêts9.22 Autre traduction : préparés pour. pour la destruction ? 23Oui, qu’as-tu à redire si Dieu a agi ainsi pour manifester la richesse de sa gloire en faveur de ceux qui sont les objets de sa compassion, ceux qu’il a préparés d’avance pour la gloire ?

Pour les Juifs et pour les non-Juifs

24C’est nous qui sommes les objets de sa compassion, nous qu’il a appelés non seulement d’entre les Juifs, mais aussi d’entre les non-Juifs. 25C’est ce qu’il dit dans le livre du prophète Osée :

Celui qui n’était pas mon peuple,je l’appellerai « mon peuple ».

Celle qui n’était pas la bien-aimée,je la nommerai « bien-aimée »9.25 Os 2.25..

26Au lieu même où on leur avait dit : « Vous n’êtes pas mon peuple », on leur dira alors : « Vous êtes les enfants du Dieu vivant9.26 Os 2.1 ; 1.9.. »

27Et pour ce qui concerne Israël, Esaïe déclare de son côté :

Même si les descendants d’Israëlétaient aussi nombreux que les grains de sable au bord de la mer,

seul un reste sera sauvé.

28Car pleinement et promptement9.28 Autre traduction : de façon décisive.,le Seigneur accomplira sa parole sur la terre9.28 Es 10.22-23 cité selon l’ancienne version grecque..

29Et comme Esaïe l’avait dit par avance :

Si le Seigneur des armées célestesne nous avait laissé des descendants,

nous ressemblerions à Sodome,

nous serions comme Gomorrhe9.29 Es 1.9 cité selon l’ancienne version grecque. Sodome… Gomorrhe: deux villes qui ont subi un terrible jugement de la part de Dieu (Gn 19.23-28)..

Etre juste : par la foi et non par la Loi

30Que dire maintenant ? Voici ce que nous disons : les païens qui ne cherchaient pas à être déclarés justes par Dieu ont saisi cette justice, mais il s’agit de la justice qui est reçue par la foi. 31Les Israélites, eux, qui cherchaient à être déclarés justes en obéissant à une loi, n’y sont pas parvenus9.31 Autre traduction : n’ont pas trouvé une Loi par laquelle ils auraient pu être déclarés justes.. 32Pour quelle raison ? Parce qu’ils ont cherché à être déclarés justes non pas en comptant sur la foi, mais comme si la justice pouvait provenir de la pratique de la Loi. Ils ont buté contre la pierre qui fait tomber, 33conformément à ce que dit l’Ecriture :

Moi, je place en Sionune pierre qu’on heurte,

un rocher qui fait trébucher.

Celui qui met en lui sa confiancene connaîtra jamais le déshonneur9.33 Es 8.14 ; 28.16 cités selon l’ancienne version grecque..

Swedish Contemporary Bible

Romarbrevet 9:1-33

Guds löfte till Israels folk

1Jag talar sanning i Kristus och ljuger inte. Mitt eget samvete och den heliga Anden försäkrar att det är så här: 2Mitt hjärta är fyllt av sorg och ständig ångest. 3Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus, om det bara kunde hjälpa mina bröder, mina landsmän. 4De är israeliter, de har fått rätten att bli hans barn och få del av hans härlighet. De har fått förbunden, lagen, tempeltjänsten och löftena. 5De är ättlingar till våra förfäder9:5 Jfr 1 Mos 32:27-28., och från dem härstammar Kristus själv som människa, han som är över allting, Gud välsignad i evighet, amen.

6Guds ord har ju inte blivit om intet. Israel9:6 Jakob kallades också Israel. Jfr 1 Mos 32:27-28. är nämligen inte alla som härstammar från Israel. 7På samma sätt är inte alla Abrahams efterkommande hans barn. Det sägs ju: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”9:7 Se 1 Mos 21:12. 8Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som är Guds barn, utan de som är födda enligt löftet räknas som hans efterkommande. 9Löftet var detta: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag, och då ska Sara ha en son.”9:9 Se 1 Mos 18:10,14.

10Men inte bara det, Rebecka fick två barn med en och samme man, vår far Isak. 11Redan innan de hade gjort vare sig gott eller ont – för att Guds val skulle stå fast 12och gärningar inte skulle betyda något, utan bara han som kallar – sades det till Rebecka: ”Den äldre ska tjäna den yngre.”9:12 Se 1 Mos 25:23. 13Så är det också skrivet: ”Jag älskade Jakob men hatade Esau.”9:13 Se Mal 1:2-3.

14Men vad innebär då detta? Är Gud orättvis? Nej, naturligtvis inte! 15Han säger ju till Mose:

”Jag ska förbarma mig över vem jag vill,

och jag ska visa medlidande med vem jag vill.”9:15 Se 2 Mos 33:19.

16Det beror inte på människans vilja eller strävan utan på Guds nåd.

17I Skriften sägs det nämligen till farao:

”Jag har låtit dig uppstå just med avsikten

att jag ville visa min makt genom dig,

för att mitt namn skulle bli förkunnat överallt på jorden.”9:17 Se 2 Mos 9:16.

18Gud förbarmar sig alltså över vem han vill, och han gör hjärtat hårt hos vem han vill.9:18 Enligt Andra Moseboken var det Gud som gjorde faraos hjärta hårt, så att han kunde sända plågorna över Egypten.

Gud är fri att välja sitt folk

19Nu kanske någon säger: ”Varför anklagar han oss då? Vem kan sätta sig upp mot hans vilja?”

20Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: ”Varför gjorde du mig så här?” 21Har inte en krukmakare rätt att av samma lerklump göra en vacker prydnadskruka och en annan för vardagsbruk? 22Då har väl Gud rätt att visa sin vrede och sin makt, men ändå tills vidare ha tålamod med dem som är bestämda till att gå under? 23Och kanske ville han göra sin härlighet känd för dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans barmhärtighet och härlighet? 24Till det har han även kallat oss, både judar och andra folk.

25Det sägs så här genom Hosea:

”De som inte var mitt folk, ska jag nu kalla mitt folk,

och de som jag förut inte älskade, ska jag nu älska.”9:25 Se Hos 2:23.

26Och:

”Där det sades till dem:

’Ni är inte mitt folk’,

ska de kallas ’Den levande Gudens barn’.”9:26 Se Hos 1:10.

27Jesaja utropar om Israel:

”Även om israeliterna är talrika som havets sand,

ska bara en rest av dem bli räddad,

28för Herren ska döma alla människor,

snabbt och en gång för alla.”9:28 Se Jes 10:22-23. Den grekiska översättningens formulering avviker i små detaljer från texten i Jesaja.

29Jesaja säger också på ett annat ställe:

”Om härskarornas9:29 Det hebreiska ordet Sevaot , som kan översättas härskarorna, har i den grekiska texten inte översatts utan bara transkriberats Sabaot. Herre inte hade lämnat någon avkomma åt oss,

hade vi blivit som Sodom

och skulle likna Gomorra.”9:29 Se Jes 1:9.

Israels folk vägrar att tro

30Vad ska vi då säga om detta? Jo, att människor från andra folk, som inte ens strävade efter rättfärdighet, nu har fått den, en rättfärdighet genom tro. 31Men Israel, som strävade efter en rättfärdighet genom lagen, nådde ingen. 32Varför? Därför att de inte strävade efter den genom tron utan genom gärningar. De har snubblat över den stötesten, 33som Skriften talar om:

”Se! Jag lägger i Sion en stötesten

och en klippa som man faller på.

Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.”9:33 Se Jes 8:14; 28:16.