La Bible du Semeur

Psaumes 81

Si mon peuple m’écoutait …

1Au chef de chœur. A chanter avec accompagnement de la harpe de Gath[a]. Psaume d’Asaph[b].

Lancez des cris d’allégresse vers Dieu notre force!
Acclamez joyeusement le Dieu de Jacob!
Entonnez un chant, faites résonner le tambourin,
pincez la lyre harmonieuse, jouez sur le luth!
Embouchez le cor au début du mois,
à la pleine lune, au grand jour de fête[c]!
C’est la loi pour Israël,
c’est une ordonnance du Dieu de Jacob,
et c’est un décret qu’il établit pour Joseph
quand il attaqua le pays d’Egypte.

J’entends un langage que je ne connaissais pas:
«J’ai déchargé ses épaules du fardeau
et ses mains sont libérées de la corvée des corbeilles.»
Tu étais dans la détresse: tu as appelé, alors je t’ai délivré,
je t’ai répondu, caché au sein du tonnerre,
et je t’ai mis à l’épreuve près des eaux de Meriba[d].
            Pause
Ecoute, ô mon peuple, je t’avertirai.
Ah, si seulement tu m’écoutais, Israël!
10 Tu n’auras chez toi aucun autre Dieu,
tu n’adoreras aucun des dieux étrangers!
11 Je suis l’Eternel, ton Dieu,
qui t’ai fait sortir d’Egypte[e].
Ouvre largement ta bouche, je la remplirai.
12 Mais mon peuple n’a pas écouté ma voix,
Israël n’a pas voulu de moi.
13 Alors je les ai laissé aller selon leur cœur obstiné,
ils n’ont fait que suivre leurs propres idées.
14 Si mon peuple m’écoutait,
et si Israël marchait sur les voies que j’ai prescrites,
15 je ferais en un instant plier tous ses ennemis,
et je tournerais ma main contre ceux qui les oppriment.
16 Et ceux qui haïssent l’Eternel lui seraient assujettis,
le temps de leur soumission durerait toujours.
17 Je nourrirais Israël de fleur de froment,
et je le rassasierais du miel d’abeilles sauvages[f].

Notas al pie

  1. 81.1 Voir note 8.1.
  2. 81.1 Voir note 50.1.
  3. 81.4 On devait sonner des trompettes au début de chaque mois, à la nouvelle lune (Nb 10.10), et en particulier au début du 7e mois, pour la fête des Trompettes (Lv 23.24). La fête : au regard des v. 6, 7, 11, il pourrait s’agir de la Pâque, qui célébrait la sortie d’Egypte (Ex 12) et se situait vers la pleine lune, le 14 du premier mois. Certains y voient cependant une référence à la fête des Cabanes (1 R 8.2, 65; 12.32; 2 Ch 5.3; 7.8; Né 8.14; Ez 45.25), qui commençait à la pleine lune, le 15 du 7e mois, et qui servait aussi de fête de reconnaissance pour les dons de Dieu durant la moisson (Lv 23.39-40; Dt 16.13-15).
  4. 81.8 Voir Ex 17.1-7; Nb 20.1-13.
  5. 81.11 Rappel d’Ex 20.2-3; Dt 5.6-7.
  6. 81.17 Allusion à Dt 32.13-14.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 81

Psalm 81

En högtidssång

1För körledaren, enligt gittit. Av Asaf.

2Jubla högt inför Gud, vår styrka!

Höj glädjerop till Jakobs Gud!

3Stäm upp musik och slå på trummor,

spela på ljuvliga lyror och harpor!

4Stöt i horn vid nymånadsfester

och vid fullmåne på vår högtidsdag.

5För det är en föreskrift för Israel,

en bestämmelse av Jakobs Gud.

6Han bestämde det till en förordning åt Josef

när han drog ut ur Egyptens land.

Jag hörde ett språk som jag inte förstod.[a]

7”Jag lyfte bördan från hans axlar,

och hans händer befriades från korgen.

8Du ropade i din nöd,

och jag räddade dig.

Jag svarade från åskmolnet,

och jag prövade dig vid Merivas vatten. Séla

9Hör mitt folk, jag vill varna dig!

Israel, om du bara ville lyssna!

10Hos dig får inte finnas någon främmande gud,

och du får inte tillbe någon utländsk gud.

11Jag är Herren, din Gud,

som förde dig ut ur Egypten.

Öppna din mun, och jag kommer att fylla den.

12Men mitt folk lyssnade inte på mig.

Israel vill inte ha med mig att göra.

13Därför lät jag dem gå sina egna hårdhjärtade vägar

och leva som de själva ville.

14Om mitt folk ändå ville lyssna på mig,

ack, om Israel ville följa min väg!

15Då skulle jag snabbt besegra deras fiender

och ingripa mot deras ovänner.

16De som hatar Herren skulle tvingas krypa inför honom

och deras straff vara för evigt.[b]

17Men mitt folk skulle jag låta äta det finaste vete

och mätta dem med honung ur klippan.”

Notas al pie

  1. 81:6 Vad som åsyftas är inte känt.
  2. 81:16 I stället för straff står det i grundtexten ordagrant tid. Hur tid och för evigt i detta sammanhang bör förstås är osäkert; här utgår tolkningen ifrån att den senare delen av versen är parallell till den första. En möjlig tolkning är att det syftar på fiendens underkastelse, Hes 22:3.