La Bible du Semeur

Psaumes 59

Mon Dieu, délivre-moi!

1Au chef de chœur. Sur la mélodie de «Ne détruis pas!». Cantique[a] composé par David, lorsque Saül envoya cerner sa maison pour le faire mourir[b].

O mon Dieu! délivre-moi de mes ennemis!
Mets-moi à l’abri sur les hauteurs hors de portée de mes agresseurs.
Délivre-moi de ces gens aux agissements iniques,
et viens me sauver de ces hommes sanguinaires!
Car les voici qui me guettent,
des hommes cruels contre moi complotent
sans que j’aie commis de faute, sans que j’aie péché, Eternel.
Sans que j’aie fait aucun mal, voici qu’ils accourent, et qu’ils se préparent.
Réveille-toi, viens à moi et regarde!
Eternel, ô Dieu des armées célestes, toi, Dieu d’Israël,
interviens pour punir tous ces païens!
N’aie pas de pitié pour ces traîtres malfaisants.
            Pause
Le soir, ils reviennent, en grondant comme des chiens[c],
rôdant autour de la ville.
Ils ont la bave à la bouche,
leurs propos sont des épées.
Ils se disent: «Qui peut nous entendre?»
Mais toi, Eternel, tu ris de ces gens,
tu te moques de tous ces païens.
10 Toi qui es ma force, c’est vers toi que je regarde.
Oui, Dieu est ma forteresse.
11 Dieu qui m’aime viendra au-devant de moi[d],
Dieu m’offrira en spectacle tous mes ennemis.
12 Ne les extermine pas[e], de peur que mon peuple oublie,
mais, par ta puissance, secoue-les, renverse-les,
toi qui es Seigneur, notre bouclier.
13 Toutes leurs paroles ne sont que péché.
Qu’ils soient pris au piège de leur propre orgueil,
pour tous leurs mensonges et pour leurs malédictions!
14 Détruis-les dans ta colère, détruis-les, qu’ils ne soient plus!
Alors on saura que Dieu règne sur Jacob,
jusqu’aux confins de la terre!
            Pause
15 Le soir, ils reviennent, en grondant comme des chiens,
rôdant autour de la ville;
16 çà et là, ils errent en quête de proie.
S’ils ne sont pas rassasiés, ils y passeront la nuit.
17 Moi, je chanterai ta force
et, dès le matin, j’acclamerai ton amour,
car tu es pour moi une forteresse,
tu es mon refuge quand je suis dans la détresse!
18 Je veux donc te célébrer par mes chants, toi qui es ma force.
Oui, Dieu est ma forteresse: c’est un Dieu qui m’aime.

Notas al pie

  1. 59.1 Signification incertaine.
  2. 59.1 Voir 1 S 19.11-13.
  3. 59.7 Il faut penser aux chiens sauvages qui, en Orient, rôdent par bandes aux abords des villes, à la recherche de nourriture.
  4. 59.11 Autres traductions: Dieu viendra vers moi avec son amour, ou: Dieu fera venir son amour vers moi.
  5. 59.12 Si Dieu les punissait par une destruction soudaine, ils seraient vite oubliés. Leur châtiment doit servir d’avertissement au peuple.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 59

Psalm 59

Bön om beskydd vid fienders anfall

1För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David, miktam, när Saul skickade män för att bevaka huset och döda honom.

2Min Gud, rädda mig från mina fiender,

skydda mig för mina motståndare.

3Befria mig från dem som gör orätt,

rädda mig från dessa blodtörstiga män.

4Se hur de ligger och lurar på mig!

Våldsamma män gör en konspiration mot mig

utan att jag överträtt något eller syndat, Herre.

5Jag har inte gjort något fel,

och ändå är de redo att attackera mig.

Vakna! Kom till mig och se!

6Du, Herre, härskarornas Gud, Israels Gud,

vakna och straffa folken!

Visa ingen nåd mot de trolösa som gör orätt. Séla

7På kvällen återkommer de,

ylar som hundar och stryker omkring i staden.

8Se vad de spyr ut ur sin mun,

med läppar som svärd,

för de tänker: ”Vem skulle höra det?”

9Men du skrattar åt dem, Herre,

du hånler åt alla folk.

10Gud, du är min[a] styrka!

Jag håller mig till dig, för du är min borg.

11Min Gud går i sin nåd före mig,

Gud låter mig se mina fienders fall.

12Döda dem inte, för då kan mitt folk glömma.

Använd din makt och låt dem irra omkring

och gå under, Herre, vår sköld.

13För syndens skull som är i deras mun,

för orden på deras läppar,

låt dem fångas i sitt högmod,

för den förbannelse och lögn de talar.

14Förgör dem i vrede, förgör dem så att de inte finns mer!

Låt dem veta att Gud regerar i Jakob till jordens yttersta gräns. Séla

15På kvällen återkommer de,

ylar som hundar och stryker omkring i staden.

16De driver omkring och letar efter mat

och gnyr om de inte mättas.

17Men jag vill sjunga om din makt

och jubla var morgon över din nåd,

för du har varit min borg,

en tillflykt i min nöd.

18Gud, du är min styrka.

Till dig sjunger jag min lovsång.

Gud är min borg, min nåds Gud.

Notas al pie

  1. 59:10 Egentligen hans, men här följer översättningen andra hebreiska handskrifter och Septuaginta.