Accablé par la maladie et le péché
1Un psaume de David, pour se rappeler au souvenir de Dieu.
2Eternel, dans ta colère, ╵ne me punis pas,
et, dans ton indignation, ╵ne me châtie pas !
3Vois : tes flèches m’ont atteint,
ta main m’a frappé :
4en mon corps, ╵plus rien n’est intact ╵sous l’effet de ta colère,
dans mes membres, rien n’est sain, ╵mon péché en est la cause.
5Je suis submergé ╵par mes fautes,
elles sont un poids ╵bien trop lourd pour moi.
6Mes plaies infectées suppurent :
ma folie en est la cause.
7Triste, accablé, abattu,
je me traîne tout le jour,
8je sens un feu dans mes reins,
plus rien n’est intact en moi.
9Je suis à bout, écrasé,
j’ai le cœur en désarroi, ╵je ne cesse de gémir.
10Eternel, tous mes désirs ╵je te les ai présentés,
et tous mes soupirs ╵sont connus de toi.
11Mon cœur bat violemment ╵et mes forces m’abandonnent,
mes yeux ont perdu ╵toute leur lumière.
12Ma plaie écarte de moi ╵mes amis, mes compagnons,
ceux qui me sont les plus proches ╵restent loin de moi.
13Ceux qui veulent me tuer ╵m’ont tendu des pièges,
ceux qui cherchent mon malheur ╵parlent pour me nuire,
ils murmurent des mensonges ╵à longueur de jour.
14Pourtant, moi je fais le sourd ╵pour ne pas entendre,
je reste la bouche close ╵comme si j’étais muet.
15Je suis comme un homme ╵qui ne peut entendre
et ne répond pas.
16Car c’est sur toi, Eternel, ╵que je compte.
Tu me répondras, ╵ô Seigneur, mon Dieu.
17J’avais demandé : ╵« Qu’ils ne puissent pas ╵rire de mon sort,
s’exalter à mes dépens ╵lorsque je chancelle. »
18Me voici près de tomber,
ma douleur est toujours là.
19Oui, je reconnais ma faute,
mon péché m’angoisse,
20alors que mes ennemis ╵sont pleins de vie, pleins de force,
et qu’ils sont nombreux ╵à me haïr sans raison.
21Ceux qui me rendent le mal ╵pour le bien que j’accomplis
me font le reproche ╵de vouloir chercher le bien.
22Eternel, ╵ne me laisse pas,
ô mon Dieu, ╵ne te tiens pas loin de moi !
23Viens en hâte à mon secours,
toi mon Seigneur, mon Sauveur !
Psalm 38
Ångerpsalm; den ångerfulles bön
1En psalm av David, till påminnelse38:1 Påminnelse kan tänkas vara en vädjan till Herren att komma ihåg den ångrande. Psalmen kan ha använts i samband med offer..
2Herre, straffa mig inte i din vrede,
aga mig inte i din vredes glöd.
3Dina pilar har genomborrat mig,
din hand har kommit över mig.
4Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
5Min skuld går mig över huvudet,
som en börda, som är alltför tung för mig.
6Mina sår stinker och är fyllda med var
för min dumhets skull.
7Jag går krokig och böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8Mina höfter fylls av brinnande smärta,
ingenting i min kropp är helt.
9Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
jag klagar i mitt hjärtas ångest.
10Herre, du vet allt jag längtar efter,
varje suck ligger öppen för dig.
11Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
och ljuset lämnar mina ögon.
12Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
mina närmaste håller sig på avstånd.
13De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som vill skada mig talar om min undergång,
hela dagarna tänker de ut onda planer.
14Men jag är som en döv som ingenting hör,
som en stum som inte kan öppna sin mun.
15Jag är som en man som inte hör,
som inte öppnar sin mun för att svara.
16Men jag väntar på dig, Herre,
du ska svara, Herre, min Gud.
17Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”
18Jag är nära att falla,
och min smärta är ständigt hos mig.
19Jag bekänner min synd.
Jag sörjer över min skuld.
20Mina fiender är många och starka,
många är de som hatar mig utan orsak.
21De lönar gott med ont
och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.
22Överge mig inte, Herre!
Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23Skynda dig att hjälpa mig,
Herre, du min räddning!
