La Bible du Semeur

Psaumes 141

Tiens-moi dans ta main!

1Psaume de David.

Eternel, je t’ai appelé! Viens en hâte à mon secours!
Prête l’oreille à ma voix quand je crie à toi!
Considère ma prière comme de l’encens[a] placé devant toi,
et mes mains tendues vers toi comme l’offrande du soir.

Que ma bouche, ô Eternel, reste sous ta surveillance!
Veille aux portes de mes lèvres!
Ne me laisse pas tendre vers le mal,
de peur que je commette des actions perverses
avec ceux qui font le mal,
ou que je prenne part à ce dont ils se repaissent!
Si le juste me reprend, il me prouve son amour.
Qu’il me fasse des reproches, c’est, sur ma tête, un parfum
que je ne refuse pas.
Mais aux méfaits des méchants, j’opposerai ma prière toujours à nouveau.

Que leurs chefs soient précipités contre les rochers;
Alors on écoutera mes paroles car elles sont appréciables.
Comme si on labourait et hersait la terre,
voici que nos os sont dispersés à l’orée du séjour des morts.

C’est vers toi, ô Eternel, qui es mon Seigneur, que se tournent mes regards;
je cherche en toi mon refuge.
Ne me laisse pas périr!
Garde-moi des pièges qu’ils ont tendus sous mes pas,
et des traquenards de ces malfaisants!

10 Que les méchants tous ensemble tombent dans leurs propres pièges
et que moi je passe sur le chemin sans dommage.

Notas al pie

  1. 141.2 Voir Ap 5.8.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 141

Psalm 141

Bön om hjälp mot fiender

1En psalm av David.

Herre, jag ropar till dig,

skynda dig till mig,

lyssna på mig när jag ropar!

2Låt min bön bäras fram som rökelse inför dig

och mina lyfta händer som ett kvällsoffer.

3Herre, sätt en vakt för min mun,

en dörrvakt för mina läppar.

4Låt mig inte lockas till onda ord,

eller till att ta del i gudlösa gärningar

i sällskap med dem som gör orätt.

Låt mig inte äta av deras läckerheter.

5Låt den rättfärdige slå mig

och nådigt tukta mig,

det är som olja på mitt huvud.

Låt inte mitt huvud avvisa det.

Jag riktar mina böner mot dem som gör det onda.[a]

6Deras härskare ska kastas utför klippbranten.

De ska höra att mina ord är behagliga.

7Som man plöjer och bryter upp jorden,

så strös våra ben vid dödsrikets port.

8Herre, min Herre, jag fäster min blick på dig,

till dig tar jag min tillflykt.

Överlämna mig inte åt döden!

9Skydda mig för de snaror som de lägger ut för mig,

för fällorna av dem som gör orätt.

10Låt i stället de onda fastna i sina egna nät,

medan jag kan tryggt gå förbi.

Notas al pie

  1. 141:5 Grundtexten i v. 5-7 är mycket svårtolkad och innebörden osäker.