La Bible du Semeur

Psaumes 132

La cité du Roi

1Cantique pour la route vers la demeure de l’Eternel[a].

O Eternel, |souviens-toi de David
et de toutes ses peines ;
car il fit ce serment |à l’Eternel,
il adressa ce vœu |au Puissant de Jacob :
« Non, je n’entrerai pas |dans la tente où j’habite,
je ne m’étendrai pas |sur mon lit de repos,
je ne veux pas donner |de sommeil à mes yeux
ni d’assoupissement à mes paupières,
avant d’avoir trouvé |un lieu pour l’Eternel,
une demeure pour le Puissant de Jacob. »

Or nous en avons entendu parler |à Ephrata,
et nous l’avons trouvé |dans la campagne de Yaar[b].
Allons donc jusqu’à sa demeure !
Allons nous prosterner |devant son marchepied !
Lève-toi, Eternel, |et viens au lieu de repos qui t’est destiné !
Oh ! viens avec le coffre de l’alliance[c] |d’où rayonne ta force !
Que tes prêtres se parent de justice,
que ceux qui te sont attachés |poussent des cris de joie.
10 Pour l’amour de David |qui fut ton serviteur,
ne repousse pas l’homme |qui de ta part |a reçu l’onction d’huile sainte.

11 L’Eternel a fait à David |un serment sûr,
il ne reviendra pas |sur ce qu’il a promis :
« Je mettrai sur ton trône
un fils issu de toi.
12 Et si tes descendants |respectent mon alliance,
et ses clauses dont je les instruirai,
leurs propres fils aussi
siégeront sur ton trône |à perpétuité[d]. »

13 En effet, l’Eternel |a fait choix de Sion,
oui, il l’a désirée |pour résidence :
14 « C’est mon lieu de repos |où je résiderai toujours ;
c’est ici que je siégerai, |dans Sion que j’ai désirée.
15 Oui, je la bénirai |en la comblant de biens,
et je rassasierai de pain ses pauvres.
16 Je parerai ses prêtres de salut,
et ceux qui lui sont attachés |exulteront de joie.
17 Là, j’accroîtrai |de David la puissance,
et tel un flambeau qui reste allumé, |j’établirai son successeur, |oint d’huile sainte de ma part[e].
18 Mais je parerai de honte ses ennemis
alors que, sur son front, |brillera sa couronne. »

Notas al pie

  1. 132.1 Voir note 120.1.
  2. 132.6 Probablement Qiryath-Yearim (voir 1 S 7.1 ; 2 S 6).
  3. 132.8 Voir Ex 25.10-22. Les v. 8-10 ont leur parallèle en 2 Ch 6.41-42.
  4. 132.12 Voir 2 S 7.12-16 ; 1 Ch 17.11-14 ; Ps 89.4-5.
  5. 132.17 Voir 1 R 11.36.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 132

Psalm 132

Davids löfte, Herrens löfte

1En vallfartssång.

2Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.

Han svor en ed inför Herren,

gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:

3”Jag vill inte gå in i mitt hus,

och jag vill inte lägga mig i min säng,

4inte tillåta mina ögon att slutas i sömn

eller mina ögonlock att tyngas av slummer,

5förrän jag funnit en plats åt Herren,

en boning åt Jakobs Mäktige.”

6Vi hörde om den[a] i Efrata

och fann den på Jaars fält.

7Låt oss gå till hans boning,

falla ner inför hans fotpall.

8Res dig, Herre, gå till din viloplats,

du och din makts ark!

9Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,

dina fromma ska jubla av glädje!

10För din tjänare Davids skull,

förkasta inte din smorde.

11Herren har svurit David en ed,

som han aldrig tar tillbaka:

”Dina egna ättlingar

ska jag låta sitta på din tron.

12Om dina söner håller mitt förbund

och mina befallningar som jag ger dem,

ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”

13För Herren har utvalt Sion,

där har han velat ha sin boning.

14”Detta är min viloplats för evigt.

Här vill jag bo, det är min önskan.

15Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning

och mätta dess fattiga med mat.

16Jag ska klä dess präster i frälsning,

och dess fromma ska jubla av glädje.

17Här vill jag låta ett horn[b] växa upp åt David;

jag har satt upp en lampa åt min smorde.

18Hans fiender ska jag klä i skam,

men kronan på hans huvud ska stråla.”

Notas al pie

  1. 132:6 Syftar uppenbarligen på arken, se t.ex. 1 Sam 6:21—7:2 (Kirjat-Jearim där är lika med Jaar i denna vers).
  2. 132:17 I hela Psaltaren symboliserar horn ära, makt och styrka.