La Bible du Semeur

Psaumes 104

Louange au Créateur

1Que tout mon être bénisse l’Eternel!
O Eternel, mon Dieu, que tu es grand!
Tu es revêtu de splendeur, et de magnificence,
tu t’enveloppes de lumière comme on se revêt d’un manteau,
et tu déploies le ciel comme une tente.
Tu fixes au-dessus des eaux du ciel la charpente de tes hautes demeures,
tu fais des nuages ton char,
tu te déplaces sur les ailes du vent,
tu fais des vents tes messagers,
les éclairs étincelants sont tes serviteurs[a].

Tu as fondé la terre sur ses bases
pour qu’elle reste inébranlable à tout jamais.
Les eaux de l’abîme la recouvraient tout comme un vêtement,
sur les montagnes les eaux reposaient;
à ta menace, elles se sont enfuies,
au bruit de ton tonnerre, elles se sont vite élancées,
gravissant des montagnes, dévalant vers des plaines[b]
jusqu’à l’endroit que tu leur avais assigné.
Tu as fixé une limite que les eaux ne franchiront plus,
et elles ne reviendront plus pour submerger la terre.

10 Tu fais jaillir des sources pour alimenter des torrents
qui coulent entre les montagnes.
11 Elles abreuvent les animaux des champs,
et les onagres[c] y étanchent leur soif.
12 Les oiseaux nichent sur leurs rives,
et chantent au sein du feuillage.

13 De tes hautes demeures tu arroses les monts,
la terre est rassasiée par l’effet de tes œuvres.
14 Tu fais pousser l’herbe pour le bétail,
et tu fais prospérer les plantes cultivées par les hommes,
afin qu’ils tirent de la terre le pain pour se nourrir.
15 Le vin réjouit le cœur de l’homme
et fait resplendir son visage, le rendant brillant plus que l’huile.
Le pain restaure sa vigueur.
16 Les arbres, ouvrages de l’Eternel, sont pleins de sève.
Tels sont les cèdres, qu’il a plantés.
17 C’est là que nichent les oiseaux
et la cigogne a sa demeure dans les cyprès.
18 Les bouquetins ont leurs retraites sur les monts élevés,
et les rochers sont le refuge des damans.

19 Tu as formé la lune pour marquer les dates des fêtes.
Le soleil sait quand il se couche.
20 Tu fais descendre les ténèbres, et c’est la nuit.
Alors les hôtes des forêts se mettent tous en mouvement;
21 les lionceaux rugissent après leur proie,
ils demandent à Dieu leur nourriture[d].
22 Mais dès que paraît le soleil, ils se retirent
pour se coucher dans leurs tanières.
23 Et l’homme sort pour se livrer à son activité,
accomplir son travail jusqu’à la nuit.

24 Combien tes œuvres sont nombreuses, ô Eternel,
tu as tout fait avec sagesse,
la terre est pleine de tout ce que tu as réalisé;
25 voici la mer immense qui s’étend à perte de vue,
peuplée d’animaux innombrables,
des plus petits jusqu’aux plus grands,
26 les bateaux la parcourent,
ainsi que le monstre marin que tu as fait pour qu’il y joue.

27 Ils comptent sur toi, tous ces êtres,
pour recevoir leur nourriture, chacun au moment opportun.
28 Tu la leur donnes, ils la prennent,
ta main s’ouvre, et ils sont comblés de bonnes choses.
29 Tu te détournes, ils sont épouvantés.
Tu leur ôtes le souffle, les voilà qui périssent,
redevenant poussière.
30 Et si tu envoies ton Esprit, ils sont créés,
tu renouvelles l’aspect de la terre.

31 Que l’Eternel soit à jamais glorifié!
Qu’il se réjouisse de ses œuvres!
32 Son regard fait trembler la terre,
il touche les montagnes et elles fument.

33 Je veux chanter pour l’Eternel ma vie durant,
célébrer mon Dieu en musique tant que j’existerai.
34 Que mes paroles lui soient agréables!
Moi, j’ai ma joie en l’Eternel.
35 Que les pécheurs soient ôtés de la terre!
Que les méchants n’existent plus!

Que tout mon être bénisse l’Eternel!
Oui, louez l’Eternel!

Notas al pie

  1. 104.4 Cité en Hé 1.7 selon l’ancienne version grecque.
  2. 104.8 Autre traduction: et les montagnes se sont élevées et les vallées se sont creusées.
  3. 104.11 Les ânes sauvages.
  4. 104.21 Voir 147.9; Jb 38.39-40; Es 31.4.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 104

Psalm 104

Skaparens lov

1Lova Herren, min själ!

Herre, min Gud, du är hög och stor,

du är klädd i majestät och prakt!

2Han sveper sig i ljus som en klädnad,

som en tältduk har han spänt upp himlen.

3Över vattnen har han timrat sina salar.

Molnen är hans vagnar,

och han rider på vindens vingar.

4Han gör vindarna till sina budbärare

och eldslågorna till sina tjänare.

5Han har lagt en fast grund för jorden,

så att den aldrig kan rubbas.

6Du bredde ut djupet som en klädnad över den,

och vattnen stod över bergstopparna.

7De flydde vid din tillrättavisning,

vid ditt dunder tog de till flykten.

8Bergen reste sig,

och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.

9Du satte en gräns för dem,

och de ska aldrig mer översvämma jorden.

10Du lät källor springa fram i dalarna,

och de vällde fram mellan bergen.

11De ger djuren vatten att dricka.

Där släcker vildåsnorna sin törst,

12Vid dem bygger himlens fåglar sina bon

och låter sin sång höras från trädens grenar.

13Du sänder regn från dina salar över bergen,

och jorden mättas med dina goda gåvor.

14Du låter gräset växa upp åt boskapen

och örter åt människan att odla.

Så växer det fram mat ur jorden

15och vin som gör människan glad,

olja som får hennes ansikte att skina

och bröd som ger henne styrka.

16Herrens träd blir väl vattnade,

Libanons cedrar, som han planterade.

17Där bygger fåglarna sina nästen,

och hägern håller till bland cypresserna.

18De höga bergen tillhör stengetterna,

och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.

19Månen är gjord för att bestämma tider,

och solen vet när den ska gå ner.

20Du sänder mörkret och natten kommer,

då alla skogens djur myllrar fram.

21Då ryter de unga lejonen efter rov

och begär sin mat av Gud.

22Men när solen går upp

drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.

23Då går människan till sitt arbete,

där hon arbetar tills kvällen kommer.

24Herre, hur många är inte dina verk!

I vishet har du gjort alltsammans,

och jorden är full av dina skapelser.

25Där finns det stora och vida havet,

som myllrar av otaliga livsformer,

av både stora och små djur.

26Där stävar fartygen fram,

och där leker Leviatan,

som du format.

27Alla väntar de på dig,

att du ska ge dem deras föda i rätt tid.

28Du ger dem, och de samlar in.

Du öppnar din hand,

och de äter och blir mätta.

29Men om du vänder dig bort från dem

blir de förskräckta.

När du tar deras livsande ifrån dem

dör de och blir åter jord.

30Du sänder din Ande,

och nytt liv skapas.

Du förnyar jorden.

31Herrens ära bestå i evighet!

Herren glädja sig över sina verk!

32Han ser på jorden, och den bävar,

han rör vid bergen, och de ryker.

33Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.

Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.

34Må mina tankar behaga honom,

jag vill glädjas i Herren.

35Låt syndarna förgås från jorden

och de onda inte längre få finnas till!

Lova Herren, min själ.

Halleluja[a]!

Notas al pie

  1. 104:35 Betyder prisa Herren, med en kortform av gudsnamnet Jahve (Jah).